Ändringarna antogs av Världshälsoförsamlingen i maj 2024, och länderna hade fram till den 19 juni 2025 på sig att reservera sig. Det gjorde vi inte. Som ett resultat är vi nu helt bundna av förordningar som överför betydande makt från våra egna hälsovårdsmyndigheter till WHO och i praktiken till en person: WHO: s generaldirektör.

Med de nya reglerna kan WHO förklara en ”internationell hälsokris” utan krav på dokumentation, öppenhet eller nationellt deltagande. Det finns ingen mekanism för medlemsländerna att motsätta sig beslutet. Detta ger WHO ett verktyg för att ingripa i nationella förhållanden, inklusive användning av åtgärder som karantän, vaccinkrav eller medicinsk observation, även för friska människor som endast misstänks ha utsatts för sjukdom.

I artikel 44 åtar sig länderna att stärka det finansiella genomförandet av IHR med uppstartskostnader för Norge som uppskattas till mellan 20 och 80 miljoner norska kronor, plus årliga driftskostnader på många miljoner kronor. Dessutom tvingar IHR-ändringarna de enskilda länderna att anta de lagar som krävs för att WHO:s regler ska kunna följas. I praktiken innebär detta att vi måste anpassa vår lagstiftning till beslut som fattas internationellt, utan nationell debatt.

Exemplen är många och oroande:

• Artikel 27 ger möjlighet till karantän för friska människor
• Artikel 24 tillåter påtvingade ”hälsoåtgärder” inklusive kemisk besprutning under transport
• Artikel 31.2 tillåter krav på vaccination, profylax och isolering utan individuell bedömning.
• Artiklarna 15-18 gör WHO till grindvakt för ”relevanta hälsoprodukter”, vilket i praktiken banar väg för ett globalt system för medicinskt godkännande med begränsad insyn och demokratisk kontroll.

Allt detta antogs utan omröstning, genom så kallad ”konsensus” bland de 196 medlemsländerna.

Det här handlar inte om att vara emot internationellt samarbete eller globala hälsomål. Det handlar om demokratisk kontroll, nationell suveränitet och rätten att ifrågasätta maktutövning. Det handlar om rätten att säga nej.

Partiet Konservativt vill ha öppenhet och debatt, inte toppstyrning och lydnad. Vi vill att viktiga beslut som påverkar vår frihet och hälsa ska vara förankrade i storting och riksdag – inte i ett FN-organ som leds av en byråkrat som vi inte har valt.

När nationella beslut flyttas ut ur landet utan folklig kontroll står demokratin på spel. Vi måste vakna upp nu innan vi vaknar upp till ett system som vi inte längre kontrollerar.

Vi vill återgå till sunt förnuft.

Vem är Tedros Adhanom Ghebreyesus?

Generaldirektören för WHO sedan 2017, Tedros Adhanom Ghebreyesus, är är en etiopisk folkhälsoforskare och tjänsteman. Han är medlem i det marxist-leninistiska partiet Tigray People’s Liberation Front som har terrorstämplats av USA. Efter att kommunisterna tagit makten i Etiopen med våld utsågs Ghebreyesus till hälsominister från 2005 till 2012 och utrikesminister från 2012 till 2016.

Ghebreyesus har anklagats för att ha varit en ”avgörande beslutsfattare” som styrde Etiopiens säkerhetsstyrkor under en tid när landets regering, enligt en rapport publicerad av Amnesty International och Human Rights Watch, bedrev en etnisk rensning mot delar av befolkningen, något som kan utgöra brott mot mänskligheten och eventuellt krigsbrott. År 2020 anmäldes Ghebreyesus till Internationella brottmålsdomstolen i Haag, anklagad för medverkan i folkmord.

Linda Tånevik är tredje namn för partiet Konservativt i Vest-Agder i valet till det norska Stortinget.