Vd:arna för Mercedes och Porsche klagar nu bittert över den klimatpolitik som de var med om att driva igenom och som underminerar deras industrier, precis som de varnade för för tio år sedan. De båda premiummärkena har nu allvarliga problem eftersom politikerna har tvingat dem att lägga enorma summor pengar på att producera och sälja batteribilar under hot om dryga böter.

Samtidigt har klimatpolitikerna saboterat bilmarknaden i EU genom att öppna upp för billiga kinesiska batteribilar och underminera hela bilmarknaden med subventioner. Och när Kina har råvarorna och den billiga arbetskraften, då vinner Kina. Det här var en mycket förutsägbar utveckling som många varnade för, men som Europas företagsledare aldrig lyckades inse. Ingen av deras analytiker kunde se den fara som många oberoende varnade för.

Trubbel för Mercedes Benz

Ola Källenius har varit vd för Mercedes Benz i sex år, samtidigt som han har varit ordförande för Association of European Car Manufacturers (ACEA). I en debattartikel i den brittiska tidskriften The Economist hävdar han att de kommande 12 månaderna kommer att vara ett vinna eller försvinna för Europas bilindustri. Detta saknar motstycke och speglar den desperation som snabbt sprider sig inom EU:s bilindustri. I artikeln varnar han för att 40 procent av EU:s leverantörer av bilkomponenter kan vara olönsamma 2025 och säger:

”EU:s gröna giv var tänkt att bli vår månlandning, men vi riskerar att gå vilse i rymden. Antingen anpassar sig Europa till dagens verklighet, eller så riskerar vi att offra industriellt ledarskap till överreglering och stagnation. Vi har lanserat hundratals nya elbilsmodeller och investerat mer än 250 miljarder euro (290 miljarder dollar) i den gröna omställningen fram till 2030. Men många konsumenter är fortfarande försiktiga.

Den svenske vd:n uppmanar inte politikerna att sluta med klimathysterin, avskaffa flottans krav på CO2-minskningar och kravet på att bara sälja batteribilar. Han är en klimataktivist. EU har aviserat en skärpning av klimatpolitiken, med krav på att endast var fjärde ny hyr- eller tjänstebil ska drivas med bensin eller diesel från 2027, och från 2030 ska den vara 100 procent eldriven. Mercedes-chefen har dock inget emot det politiska experiment som klimatpolitiken faktiskt är. Tvärtom.

Ledarna för EU:s fordonsindustri är själva problemet

Istället för att sätta ned foten och driva en hård klimatpolitisk linje tillsammans med facket vill Källenius ha mer klimatpolitik. Han anser att EU måste garantera långsiktigt marknadstillträde för all teknik som bidrar till minskade koldioxidutsläpp, och att EU måste stödja en snabbare övergång till elbilar på alla sätt – särskilt med bättre laddningsinfrastruktur och lägre elpriser, men med utrymme för hybrider, räckviddsförlängare, högeffektiva fordon med förbränningsmotorer och bränslen med minskade koldioxidutsläpp.

Så hans fokus ligger inte på att skydda företag, skydda marknaden, positioner och tjäna pengar genom fria marknader och sunda affärsmetoder. Hans högsta prioritet är fortfarande ”minskade koldioxidutsläpp”, övergången till elbilar och att uppfylla klimatmålen. Och det är faktiskt inte hans jobb eller problem. Det är politikernas jobb och problem.

Otroligt nog oroar sig Mercedes-chefen för att batteribilar bara har en marknadsandel på 15 procent i EU, samtidigt som den ekonomiska miljön har försämrats kraftigt. Och han varnar för den «kubafisering» som vi visselblåsare varnade för för tio år sedan.

– Idag är bilar i EU i genomsnitt mer än 12 år gamla, och åldern kommer att fortsätta stiga med nuvarande regelverk. Detta kommer att få negativa konsekvenser för klimatet, sysselsättningen, välståndet och hela ekosystemet för bilindustrin, vilket förvärrar problemen för en redan kämpande industri”, skriver Ola Källenius och berömmer Kinas recept: ”Kina bevisar att en multiteknisk strategi kan påskynda utvecklingen. Varför spelar vi inte efter liknande regler?”

Med detta avslöjar Källenius hur djupt klimathysterin går: Han har inte lärt sig något och ställer inga kritiska frågor om det politiska sociala experimentet. Och därmed avslöjar han att Mercedes Benz kommer att få ännu större problem i framtiden om han får fortsätta på sitt jobb. Ledningen har eliminerat alla kritiker och goda analytiker i sin omgivning som kan säga sanningen till styrelsen:

Det ”gröna skiftet” är en politisk fiktion och den kinesiska diktaturen bryr sig inte ett dugg om klimatpolitiken. De bygger batteribilar som en social åtgärd, för att maximera resursutnyttjandet och som en energidivisionerande åtgärd: Kineser som får köpa bilar är glada kineser som inte gör uppror. Och elbilar har en unik möjlighet som bensinbilar inte har: De kan köras på kolkraft, vilket är vad som driver hela Kina. Diesel och bensin är en begränsad resurs i Kina. Kol är inte det. Förstår du?

Mer problem för Porsche

Chefen för Porsche, Oliver Blume, är också i krisläge och varnar för en fullständig marknadskollaps och en affärsmodell som inte längre fungerar. Anledningen är, föga förvånande, att ramvillkoren har försämrats dramatiskt på kort tid och att elektromobilitet utvecklas mycket långsammare på många marknader än vad vi och många experter hade förväntat oss för några år sedan. Men bara de experter de ville lyssna på, och inte de många visselblåsare som varnade för att förvandla Porsche till ett politiskt industriinstrument för grön förändring.

Frankfurter Allgemeine Zeitung har publicerat ett brev som Oliver Blume skickade ut till sina anställda. Där aviserar han ännu ett besparingsprogram och ytterligare åtstramningar. Orsaken till problemen skiljer sig något från Mercedes Benz, eftersom lyxprodukterna i premiumsegmentet har misslyckats, medan dollarkursen och tullmurarna i USA har förstört marknaden, något som också drabbar hårt pressade VW. Men det som gör Porsche särskilt sårbart är att det är en liten lyxbilstillverkare.

Porsche har inga ”billiga bilar” eller storsäljare i familjesegmentet som pengamaskiner. Det gör dem mycket cykliska, och med mindre finansiella muskler. När klimatpolitikerna tvingar dem att skapa helt nya produktionslinjer för batteribilar slår det hårdare mot deras ekonomi än för större bilfabriker, och till och med värre: Efterfrågan på batteribilar är lägre i premiumsegmentet (utom i Norge och Kalifornien), och elbilar är mycket dyrare att producera än bensinbilar, vilket resulterar i ett mycket högre försäljningspris. De flesta Porsche-ägare vill ha motorljud, men EU-politikerna har beslutat att Porsche inte får producera det i framtiden, så det är inte konstigt att siffrorna blir knallröda:

Under första kvartalet i år föll Porsches rörelseresultat med mer än 40 procent och rörelsemarginalmålet nästan halverades. År 2024 producerade Porsche 310 000 bilar, medan de hoppas på 250 000 i år. Detta innebär nedskärningar och ett slut på bonusutbetalningar. Och skulden ligger hos klimatpolitikerna och en ledningsgrupp som redan 2015 borde ha sagt bestämt nej till all klimatpolitik, med hot om outsourcing och nedläggning. För det kommer ändå att bli slutresultatet.

Politiker kan tvinga Porsche att tillverka batteribilar, men de kan inte tvinga allmänheten att köpa dem. Ford, VW, Audi, Fiat, Peugeot, Volvo och alla andra europeiska biltillverkare håller smärtsamt på att upptäcka denna enkla och uppenbara sanning. Men varför har inte internationella, professionella företagsledare insett detta tidigare?

Vad fick högutbildade VD:ar att tro på det ”gröna skiftet”?

Du kommer aldrig att få svar på följande kritiska fråga: Vad i hela friden fick ledarna för EU:s fordonsindustri att tro på denna ”target landing”. Vad fick dem att satsa sin existens på att allmänheten var redo att göra sig av med bensin- och dieselbilar, bara för att dumma miljöpolitiker var redo för det, ville det och skulle tvinga fram det? Vad fick styrelserummen att tro att om politikerna kan tvinga bilfabrikerna att tillverka batteribilar, så kan de också tvinga allmänheten att köpa dem? Var finns grunden till att Ola Källenius & Co var övertygade om att elbilsrevolutionen skulle ske i expressfart?

Anledningen till att inga ledande befattningshavare kan eller vill svara på den frågan är att de inte inser det själva. De har gripits av samma tanklösa grupptänkande och masshysteri som resten av samhället. ”Alla säger det, så det måste vara sant!” Detta har i sin tur eliminerat all riskbedömning och alla kritiker med ”negativa tankar” har kastats ut ur maktcirkeln, så att man kan marschera i takt med politikerna mot en härlig men fiktiv grön framtid. Det fanns aldrig någon faktabas eller empiriska bevis för denna snabba övergång.

Det fanns aldrig något krav på marknaden att bara få köpa batteridrivna bilar, och Norge var som alltid det annorlunda landet. Det var och är en politisk fantasi. Allt var fiktion och självbedrägeri, en önskedröm. Och en önskedröm är en lika farlig affärsmodell som stagnation och självbelåtenhet. Både toppchefer och fackliga ledare inom EU:s fordonsindustri lät sig villigt förvandlas till politiska instrument för en drömpolitik utan grund – för det är så masshysteri fungerar: Alla slutar tänka, moralism tar över från logik och alla går med i jakten på den heliga graal som inte finns.

Sedan 2020 har EU:s bilindustri lyckats kamouflera de katastrofala resultaten av sin klimatpolitik med pengar, stela leenden, reklam, moralism, siffertrixande och dubbel bokföring – och många ledare har säkert trott på detta kamouflage. Men nu kommer bestraffningen genom ketchupeffekten: Ingenting, ingenting, lite, och sedan allt på en gång. För problemen är MYCKET värre än vad allmänheten inser. Vänta och se.