₃₅Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ₃₆När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, ₃₇och han sade till sina lärjungar: »Skörden är stor men arbetarna få. ₃₈Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.«

Matt 9:35-38

Efter att ha avklarat juni, med Pride i varje kanal, kan jag inte låta bli att undra vart denna gudlösa och gränslösa kultur kommer att ta oss; vad slutspelet är. För en sak är säker: Drömmen om det goda, trosneutrala sekulära samhället är en myt som det är dags att förkasta som en möjlighet.

Deltagarna i dessa parader verkar andligt vilsna och hjälplösa, redo att omfamna en hednisk kultur som de inte förstår. I toleransens namn är de livrädda för att sätta gränser, eftersom de inte vet var dessa gränser ska vara.

En av dem som ägnade sig åt denna fråga var den berömde brittiske poeten T.S. Eliot. Han ansåg att kristendomen borde vara samhällets kulturella och moraliska ryggrad. I essäer som The Idea of a Christian Society (1939) argumenterar han för nödvändigheten av en kristen världsbild som en motvikt till både sekularism och totalitära ideologier.

1939, inför andra världskriget, höll Eliot en serie föreläsningar som senare publicerades som en kort bok med titeln The Idea of a Christian Society. Där kritiserade han de liberala samhällenas skenbara neutralitet och deras tendens att i toleransens namn avstå från varje distinkt och positiv kultur. Detta, befarade han, skulle kunna lämna ett kulturellt och andligt tomrum. Han såg en risk för att detta tomrum skulle kunna fyllas av antingen hedniska eller totalitära ideologier. Han sammanfattade detta på följande sätt:

”Valet vi har framför oss står mellan att skapa en ny kristen kultur och att acceptera en hednisk kultur.”

Anhängare av en hednisk kultur kan sympatisera med stolthet, men också med Hamas, samtidigt som de är positiva till muslimsk invandring och oroade över det växande judehatet. Kvinnors bristande säkerhet är sällan en fråga. Kan detta bero på rörelsens syn på sexualitet?

Anledningen till dessa uppenbara paradoxer ligger i den sekulära människans oförmåga att förstå vad en hednisk kultur innebär. Allt de ser är människor som kämpar för något, människor som de kan sympatisera med. Det finns ingen substans kvar.

Det är intressant att T.S. Eliot såg trenden mot dagens hedendom redan under mellankrigstiden, men kanske ännu mer intressant: Han förstod den farliga tomhet som sekularismen för med sig.

I den här situationen säger Jesus: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Jesus insåg vad ett samhälle utan honom skulle leda till. Utan honom skulle ingenting finnas, och han förstod syndafallets realiteter. Men trots det förlitar han sig på våra ansträngningar som arbetare för att säkra människor för evigheten, och det visar varför kristendomen inte är en religion i vanlig mening. Kristendomen handlar om verkligheten, om motståndet mot det onda och kampen för det goda. Kristendomens Gud agerar tillsammans med människan i en verklig värld.

När Paulus skulle argumentera för kristendomens sanning hänvisade han till alla dem som hade mött Jesus efter att han hade uppstått från de döda. Paulus argumenterar som om han stod inför rätta, vilket ingen religiös rörelse gör, och därför förstår T.S. Eliot också vilken tragedi det är när ett samhälle förlorar tron på den sanne Guden. Det är inte bara en religion som förlorar anhängare, det är själva förståelsen av sanning och godhet som går förlorad.

Dagens text är därför mer relevant än någonsin. Om vi inte gör vårt jobb som arbetare drabbar det långt fler än dem vi inte når. Det är en utmaning att många inte inser att idén om det goda, livsåskådningsneutrala samhället är en illusion. Men vi måste våga, vara med och predika evangeliet och forma en ny kristen kultur, men också vara tydliga med varför vi rör oss i en totalitär riktning.