Det första budordet är ganska enkelt: De som är mest har alltid rätt.
Ställ inte för höga krav på dig själv. Men säg vad du har nytta av.
Dikt: ”Ti bud til en ung mann som vil frem i verden” (Tio budord för en ung man som vill komma framåt i världen),
Jens Bjørneboe

Ännu en vecka har gått, och vi har återigen blivit påminda om att vissa av oss har ganska flexibla värderingar. Även denna vecka såg vi fler västerländska politiker som försökte straffa Israel för att de konsekvent vägrar att ge upp; de kämpar fortfarande för att befria gisslan och besegra Hamas.

Falska bildbevis

Den senaste anklagelsen mot Israel om utbredd svält hos befolkningen i Gaza kunde dock inte dokumenteras med bilder av vanliga hungriga människor. Allt globala medier, med norska medier i släptåg, kunde göra var att missbruka bilder av ett tidigare sjukt barn i Gaza och förvränga bilden av det som ett offer för svält orsakad av Israel. Och bara så där är det 500 år gamla blodförtalet om judar som mördar barn återigen utom kontroll. De bilder som Hamas levererar till västvärlden visar aldrig svältande vuxna. Men hunger är inte reserverat för barn, och normalt skulle föräldrar hellre svälta sig själva än att neka sina egna barn mat. Varför förbiser så många journalister detta?

Bilden av pojkens skelettstruktur i sin mammas armar är hjärtskärande och väcker medkänsla hos oss alla. Syftet med att trycka på den gamla goda antisemitiska knappen var uppenbarligen att ansluta Gazas barn till Jesus. Bilden som blev viral känns igen som en pietà, en bildframställning av Jungfru Maria som sörjer sin son Jesus medan hon håller hans döda kropp i sina armar. Men media nämnde inte att pojken led av cerebral pares och hypoxemi och behandlades för detta redan i juni.

Det var journalisten media som tog upp bilden.

Det var journalisten David Collier som avslöjade bluffen. Sanningen framkom senare som en liten notis där New York Times delvis bad om ursäkt. Men då var skadan redan skedd. Ingen ursäkt har kommit från NRK eller andra norska medier.

Det betyder verkligen inte att alla i Gaza har tillräckligt med mat. Men att missbruka bilder på sjuka barn i stället för saklig information om de verkliga förhållandena i Gaza skapar bara demonisering, judehat och stöd för den terror som har både Gazas befolkning och israelerna som offer.

Vad händer med hjälpen?

Faktum är att det inte finns någon annan grupp människor i världen som får så mycket humanitärt stöd som araberna i Judéen, Samarien och Gaza. Tack vare de enorma biståndsmedel som världen och Norge har översvämmat Gaza med borde befolkningen ha haft en av de högsta levnadsstandarderna i världen, men så är inte fallet. Vad de har kvar är ett område med tunnlar fulla av vapen där Hamas håller till och där motståndare och israelisk gisslan kedjas fast vid väggarna och svälter ihjäl, en efter en. Alla som såg den utmärglade israeliska gisslan som släpptes påmindes om hur människor ser ut när de kommer ut ur ett koncentrationsläger.

Bild på Evyatar David innan han blev tagen som gisslan. Han har reducerats till en musman nere i tunnlarna i Gaza. Det finns ingen medmänsklighet i Hamas, varken mot gisslan eller den egna befolkningen.

Det är faktiskt Hamas och FN som bär ansvaret för vad som händer i Gaza. År 2007 såg FN till att Hamas fick kontroll över det humanitära biståndet, som Hamas sedan sålde vidare till dem som kunde betala. Hamas valde att bygga tunnlar och köpa vapen i stället för att se till befolkningens välfärd.

Under de senaste veckorna har Israel skickat in enorma mängder humanitärt bistånd. Tyvärr står mycket av det i solskenet utanför Gaza eftersom Förenta Nationerna vägrar att transportera det in till städerna. Det mesta av det som kommer in hamnar fortfarande i händerna på Hamas, som deras inkomstkälla. Israel är det enda landet i världen som skickar mat till sina fiender. De gör det trots att det är omöjligt att hindra Hamas från att konfiskera maten på lastbilarna så snart de har passerat gränsen till Gaza. Men vi hör inte mycket kritik mot terroristerna i Hamas, bara attacker mot Israel.

Det är ingen tvekan om att civila lider i Gaza, men det här kriget kunde ha stoppats redan den 8 oktober 2023 om terroristerna hade släppt gisslan och lagt ner sina vapen.

Opinionen går sin egen väg. Flera länder hotar nu att straffa Israel och belöna Hamas genom att erkänna en palestinsk stat, särskilt de länder som inte har kontroll över sina egna islamistiska grupper. Vilket budskap det sänder till andra islamistiska grupper när Hamas belönas på det här sättet vågar man knappt tänka på.

Måste sanningen dö i krig?

På många sätt liknar dagens islamo-nazisters kamp mot Israel den nazistiska propagandan kring bombningen av Dresden, skriver Dr Asaf Mallach i Aruz 7. Deras uttalade mål, nu som då, är att utrota alla världens judar. Vad som är svårt att förstå är det stöd de fick och fortsätter att få från de kulturkrigare som seglar under en falsk flagg av humanism och moral.

När amerikanska och brittiska bombplan släppte bomber över Dresden under tre dagar i februari 1945 uppskattades dödssiffran av stadens lokala myndigheter till cirka 25.000. Joseph Goebbels tog denna siffra och multiplicerade den med 10 för att sätta press på västvärldens samvete att stoppa bombningarna, vilket han också lyckades med.

Historieförfalskaren och förintelseförnekaren David Irvings bästsäljande bok om bombningen av Dresden, som publicerades 1963, baserades på förfalskade nazistiska dokument, men hjälpte ändå till att föreviga lögnen i västvärldens medvetande under många år. Den nazistiska propagandan fördes sedan vidare av författaren Kurt Vonnegut i hans bok om bombningen av Dresden, Slakthus 5, som senare blev en film. I denna bok såg Vonnegut till att framställa nazisterna i ett positivt ljus som stämmer överens med hans eget stöd för islamistiska självmordsbombare. Så sent som 2005 hävdade han att de var modiga människor som dog för sin integritet och självrespekt.

Debatten om huruvida bombningen av Dresden var nödvändig eller om det var en krigsförbrytelse underblåstes av människor som trodde att lösningen skulle ha varit eftergift och fred med nazisterna. Kombinationen av nazistisk och kommunistisk propaganda, ”woke-progressiva spin” och judehat har gjort Dresden till en symbol för västvärldens krigsförbrytelser. Byt ut ordet ”nazister” mot ”islamo-nazister” eller ”Hamas” och du har bakgrunden till dagens propaganda, som insisterar på att Israels försvarskrig mot en terroristorganisation är ett krigsbrott.

Vem är ansvarig för konsekvenserna?

De av våra politiker som stödjer terrorism och använder judehat som ett mynt att växla till sig för politisk vinning skall inte tillåtas undkomma ansvar. Varje anständig människa kommer att reagera på att människor dödas, vilket hände med de två israeliska reservister som blev skjutna i Ramallah i oktober 2000. Aziz Salha, en arab, hjälpte till att ta ut deras hjärtan. Han slickade upp blodet och höll stolt upp sina blodiga händer. Vi blev påminda om detta igen både i MDG:s reklamkampanj och i en av de tidningsartiklar där MDG använder en liknande blodig hand för att symbolisera MDG:s kamp mot Israel.

Både de globala och våra statliga medier vet vad de gör när de sprider sin propaganda mot Israel. Sympati med Israel blir omöjlig när man bara visar bilder av lidandet i Gaza och allt oftare drar jämförelser mellan Nazityskland och Israel, medan Hamas är dagens islamo-nazister. Det har också blivit en tävling i att visa den bästa etiska inställningen, samtidigt som man bortser från de oräkneliga miljoner människor som verkligen svälter och dödas, till exempel i Sudan, av andra islamistiska grupper som inte har Israel som sitt huvudmål. Den felaktiga framställningen av problemen i Gaza verkar alltså vara utformad för att skapa judehat. Judar attackeras dagligen på många håll i Europa, och i Norge hör vi att judar i Trondheim är rädda för att gå till synagogan av rädsla för att bli attackerade.

Det är Vibeke Fürst Haugen som är ansvarig för allt som publiceras och sprids av den statliga institutionen NRK, inklusive den ensidiga propagandan mot Israel. Redaktörerna är ansvariga för den snedvridna propagandan mot Israel i sina respektive tidningar, och politikerna är ansvariga för att hålla medierna artificiellt vid liv med våra skattepengar. Det är där huvudansvaret för dagens judehat ligger.