IDF gör ingen hemlighet av att de dödade Al Jazeera-journalisten Anas al-Sharif, eftersom han också var Hamas-agent. Han tog fyra kollegor med sig i döden.

Norska pressorganisationer reagerar, men förstår inte Israels resonemang. För dem framstår det som en attack mot pressen. Frågan är om Israels motivering är sann. Om en journalist har en dubbel roll för en terroristorganisation är han ett legitimt mål.

Al Jazeera bekräftade att den 28-åriga journalisten dödades tillsammans med kollegan Mohammed Qreiqeh och videograferna Ibrahim Zaher, Mohammed Noufal och Moamen Aliwa i attacken, som enligt Al Jazeera riktade sig mot ett tält nära Shifa-sjukhuset. En sjukhusanställd sade att två andra personer också dödades i attacken.

IDF är övertygad om att al-Sharif var en terrorist och till och med spelade en ledande roll.

– Terroristen Anas al-Sharif var en celledare i Hamas terroristorganisation och främjade planer för raketattacker mot israeliska civila och IDF-styrkor, sade militären i ett uttalande.

Al-Sharif stödde den 7 oktober, men det var inte detta som fick honom dödad. Det var dokument som IDF hittade och offentliggjorde förra året.

IDF noterade att i oktober publicerade dokument som beslagtagits i Gaza och som man hävdade ”otvetydigt” bekräftade Sharifs ”militära anknytning till Hamas”.

Militären sade då att Sharif ledde en grupp som avfyrade raketer och var medlem av en elitenhet i Hamas East Jabalia Battalion.
”Dessa dokument är bevis för terroristens integration i det qatariska medienätverket Al Jazeera”, sade IDF.
Al Jazeera har starkt tillbakavisat Israels påståenden och anklagat landet för att systematiskt rikta in sig på Al Jazeera-anställda i Gazaremsan.

https://www.timesofisrael.com/idf-strike-on-gaza-city-kills-al-jazeera-reporter-accused-of-being-a-hamas-cell-leader/

För norska PEN är detta en förevändning som används av Israel.

– Det är djupt oroande att den israeliska politiska ledningen har uppfattningen att alla palestinska journalister i grunden är misstänkta och ett potentiellt mål eftersom de i första hand betraktas som förklädda terrorister, säger Ann-Magrit Austenå, ordförande i norska PEN, till NTB.

– Norska pressorganisationer anser att de norska myndigheterna bör engagera sig ännu mer, skriver Reidun Kjelling Nybø, generalsekreterare för Norsk Redaktørforening, i ett sms på måndagen.

Hon säger att nyheten om mordet på Anas al-Sharif och de andra journalisterna är fruktansvärt nedslående. Nybø säger att dödstalen bland journalister i kriget under de senaste åren har varit enorma och nästan obegripliga. Enligt Al Jazeera har israeliska styrkor dödat mer än 200 journalister och mediearbetare i det palestinska territoriet sedan krigsutbrottet.

– Norge är ett föregångsland när det gäller pressfrihet och bör använda alla politiska och diplomatiska medel för att pressa Israel att släppa lokala journalister som så önskar och släppa in internationella medier så att världen kan få veta vad som händer, säger Nybø på Norsk Redaktørforening.

Espen Barth Eide var snabb med att fördöma elimineringen.

– Journalister spelar en avgörande roll för att samla in och dela information under väpnade konflikter och behöver särskilt skydd. När journalister avsiktligt attackeras är det inte bara en attack mot dem direkt, utan mot yttrandefriheten i sig, säger Eide (NTB)

Ingen av dem erkänner att situationen skulle vara annorlunda, både folkrättsligt och politiskt, om journalisterna tillhörde Hamas. Austenå verkar inte vara medveten om att IDF har publicerat dokument.

– Det måste följas upp av både statsminister Jonas Gahr Støre och utrikesministern att kräva dokumentation från de israeliska myndigheterna om dessa anklagelser, säger Austenå.

Nybø understryker den centrala roll som lokala journalister har spelat sedan kriget i Gaza startade.

– Med enorm personlig risk har de varit världens ögon och öron och spridit information om konflikten, medan internationella medier har hindrats från att göra sitt jobb. (NTB)

Många av de palestinska och arabiska journalisterna kan inte fungera utan att vara på god fot med Hamas. Detta förhållande nämns inte av norska pressorganisationer, som citerar Hamas källor som om de vore vanliga pålitliga källor.

Det är här den norska pressen har underminerat sin egen trovärdighet ända sedan kriget startade.

Journalisterna i Gaza får också stöd av FN-systemet, som alltmer hamnar i konflikt med Israel och USA.

Kort efter hans död publicerade hans X-konto, som har mer än 500.000 följare, ett meddelande som han hade lämnat för att publiceras i händelse av hans död, som lyder: ”Jag tvekade aldrig att förmedla sanningen som den är, utan förvrängning eller feltolkning, i hopp om att Gud skulle vara ett vittne för dem som förblev tysta.”
En pressfrihetsgrupp och en FN-expert har tidigare varnat för att Al Sharifs liv var i fara på grund av hans rapportering från Gaza. FN:s särskilda rapportör Irene Khan hävdade förra månaden att Israels anklagelser mot honom var ogrundade.
I ett uttalande sade Committee to Protect Journalists, som i juli uppmanade det internationella samfundet att skydda Al Sharif, att Israel inte hade lagt fram några bevis för att stödja anklagelserna mot honom.
”Israels mönster att stämpla journalister som militanta utan att tillhandahålla trovärdiga bevis väcker allvarliga frågor om dess avsikter och respekt för pressfriheten”, säger Sara Qudah, CPJ:s chef för Mellanöstern och Nordafrika.

Men det finns några bilder som al-Sharif har publicerat som är svåra att bortförklara.