Det finns saker som händer i Norge som hålls dolda. Det vet vi. Men det faktum att ett palestinskt barn kan mördas på en privat barnomsorgsinstitution i Stavanger, och att utredningen döljer omständigheterna och att försöken att hitta svar stöter på patrull, är fortfarande en historia som inte är vanlig. Norge har blivit ett annat land.

Støre talar om Norge som det trygga landet i kontrast till den farliga världen där ute. Det är svårt att förena bilden av Støre som den bildade välgöraren med den bild som framträder i det här fallet.

Vi baserar vår förståelse på intervjun med läkaren Rodgeir Vinsrygg, som leder det team som arbetar med fallet. Han gör ett trovärdigt intryck. ”Detaljerna är så hårresande att de i ett rättssamhälle skulle få konsekvenser. Om bara hälften av det som sägs är sant är det en skandal som måste få konsekvenser. Istället råder total tystnad. Ingen vill säga något och Vinsrygg och hans team har gått hela vägen runt, från polis och läkare till rättsväsendet och till toppen av politiken och media. Alla är tysta som graven.

Olyckligtvis finns det en brist i presentationen. Støre kopplas till fallet för att han hade aktier i Stendi, tidigare Aleris, och det sägs att han sålde ut direkt efter Shadas död, men det är långsökt. Støre investerade via en fond i DnB och hans andel i Stendi uppgick till några hundra kronor. Att på denna grund ifrågasätta Støre integritet är därför långsökt och försvagar bara hans trovärdighet. Fallet är illa nog i sig.

Det är så det är på film, i thrillers. Tystnaden som döljer brott. Denna tystnad innebär medverkan. Det betyder att Kjersti Toppe, Emilie Enger Mehl, Carl I Hagen döljer en sanning som inte tål dagens ljus.

Vinsrygg använder en bild: Hagen stod 1986 fast vid sitt löfte att inte höja bensinpriset. FrP fällde Willochs regering och banade väg för Gro Harlem Brundtland. 35 år senare kan Hagen inte säga varför omständigheterna kring en 16-årings död i statlig vård måste förbli hemliga. Varför inte?

Norge är inte längre samma samhälle. Det har hänt så mycket att människor känner ett behov av att tro att deras ledare har deras bästa för ögonen. Alla politiker spelar p trygghet i valtider, speciellt Arbeiderpartiet.

Om man vill förstå vad som har hänt med Norge måste man titta på vad som har hänt i USA. Socialdemokratin är ideologiskt besläktad med det amerikanska demokratiska partiet. Den progressiva vågen ville förändra USA till ett multietniskt samhälle där de vita satt längst ner på listan. Norska medier har systematiskt undertryckt demokraternas användning av anti-vit rasism och kallat det jämlikhet.

Eftersom norrmännen har så få bevis att gå på kan bilden av Obama som en politisk messias kvarstå. I USA ser allt fler honom som en skurk.

Ett litet exempel: När paret Obama lämnade Vita huset och flyttade till en egendom med 14 sovrum på exklusiva Martha’s Vineyard, tog de med sig sin favoritkock: Tafari Campbell. Den 23 juli 2023 paddlar han på Edgartown Great Pond. Han var anmäld försvunnen. Campbell är en skicklig simmare. Nästa dag hittas han 30 meter från stranden, på 2,5 meters djup. En annan medlem av representanthusets personal paddlade vid tillfället och såg Campbell gå under. Hon intervjuades av polisen med Obama närvarande. Judicial Watch har begärt tillgång. Allt är mörkat.

Hillary hade god kontakt med norska toppolitiker. Berättelserna om Clintons korruption, både genom Clinton Foundation, som utrikesminister Børge Brende gav 700 miljoner norska kronor till, försäljningen av amerikanska urangruvor till ryssarna och konstruktionen av historien om att Trump var i Putins ficka, är väldokumenterade och kända i USA. Men inte i Europa och absolut inte i Skandinavien, som föredrar att vara blond och blåögd.

Samtidigt som de själva är indragna i samma nepotism och korruption som amerikanerna. Eliten har klippt banden med de människor de säger sig representera och har ett motto: Vi gör vad vi vill. Vi är lagen.

Det var också vad nazisterna sa. Kommunisterna sa: Vem har gett er rätten att ifrågasätta vår rättvisa?

Västvärlden har närmat sig denna gräns, både konkret, som i gripandet av den holländska advokat som utredde mRNA-skandalen, och i den godtyckliga tillämpningen av lagen, som i gripandet av Telegram-grundaren Pavel Durov och den censurregim som nu byggs upp i Västeuropa.

Denna utveckling är viktig att känna till när man tittar på hanteringen av Shada-fallet. ”De som är en del av det här systemet säger ’vi har ingen aning om vad du pratar om’. Det gäller de flesta människor på insidan. Om du är på insidan är du föremål för omerta. Därav Carl I. Hagens obehag.

Barnevernet tog alla tre barnen från deras palestinska föräldrar i Florø 2012. Enligt Vinsrygg finns det ingen motivering i papperen för beslutet. Barnen delades upp. Shadas fullständiga namn var Shada Yehya Al-Bargouti. Hon fick inte behålla sitt namn utan döptes till Lisa Svensson av myndigheterna, av oklar anledning.

Shada berättade för en sjuksköterska att hon blivit våldtagen av en nattvakt. Fallet följdes inte upp. Efter hennes död fick hennes föräldrar hennes sminkkit, som var ett stort batteri, utöver vad en tonåring har råd med eller behöver. Hon försökte många gånger rymma hem till sina föräldrar. Vinsrygg berättar att hon utnyttjades för prostitution eller ”lånades ut” till främmande män. Detta är smärtsamt för föräldrarna att höra, men behöver utvecklas. Något hände Shada under de två år hon var i Stendi AS:s förvar och institutionen har inte hjälpt till att bringa klarhet i vad det var.

Hon var på en resa till England strax innan hon dog. Vad hände där? Det vet vi inte så mycket om. Polisen förstörde hennes pass. Samma polis som först ansåg att hon hade blivit mördad, men som två dagar senare vände och sade att det var självmord.

De sa att Shada hade hängt sig i gardinstången. Men en gardinstång kan inte bära vikten av en tonåring.

Sanningar följs inte upp: Det nämns att det fanns 5.000 foton på hennes telefon. Var är den?

Hanteringen av fallet är så klumpigt hanterat att det avslöjar att något inte stod rätt till.

Också hennes kläder brändes. Det är åtgärder som är både obegripliga och oförlåtliga för en institution, oavsett om det är socialtjänsten, Stendi AS eller polisen.

Vinsrygg säger att han har sett bilder som visar att hon hade stora skador på kroppen, bland annat i bakhuvudet. Men den läkare vid Stavanger universitetssjukhus som utförde obduktionen var mer bekymrad över färgen på hennes strumpor.

Dödsattesten är en förfalskning, hävdar Vinsrygg. Det är omöjligt att läsa namnet på den läkare som undertecknade det, förutom förnamnet Jarle. Han säger att hälsovårdsmyndigheterna på Västbanken skrattade när de såg det. Äktheten borde vara lätt att fastställa, om man vill ta reda på det.

Det här fallet har väckt uppståndelse bland de palestinska myndigheterna. Bargouti är ett välkänt namn. President Mahmoud Abbas tog upp fallet när han var på ett sällsynt besök i Oslo. Dessutom har norskt barnskydd ett dåligt rykte utomlands. Detta fall kan därför ytterligare skada Norges rykte.

Fallet ”stängs”: Dokument försvinner, förfrågningar förblir obesvarade. Folk stångar sina huvuden mot väggen.

Men två journalister på NRK ”nappar”. De vill göra en dokumentär. En tid senare kommer de tillbaka och ber om ursäkt: Högsta ledningen har sagt nej. De närmaste cheferna har varit inblandade, och det är när informationen når toppen som foten sätts ned.

Frågan är för känslig. Vinsrygg säger att han har varit i kontakt med barn- och omsorgsminister Kjersti Toppe. Hon vill inte säga något.

Vinsrygg har kontaktat kontrollutskottet och begärt att riksrätt ska väckas mot Jonas Gahr Støre.

Åtalsbegäran kan laddas ner härifrån (PDF)

Støre har det formella konstitutionella ansvaret för både vården av Shada och hanteringen av hennes död efteråt.

Är detta en person som du litar på?

Är det här en person som du litar på och vill se som norsk statsminister?