Charlie Kirk dödades under sitt ”Prove Me Wrong”-tält på Utah Valley University. Hans uppdrag var enkelt: att föra en djärv debatt till de amerikanska universiteten genom att bjuda in studenterna till öppna samtal. Det var demokratisk debatt i sin renaste form.

Men reaktionerna på hans mord avslöjar något djupt oroande om mycket av det progressiva tänkandet. Tänk om toleransens förkämpar har en dold brutal kärna?

Dialog som provokation till våld

Den socialdemokratiske politikern Magnus Barsøe är känd för att ha skämtat om att mörda Trump-anhängare i ett tält. De skulle ”tas ut bakom tältet och skjutas.” Kirk blev mördad i sitt tält.

På det amerikanska mediet MSNBC var anklagelsen kort efter mordet: ”Du kan inte fortsätta att ha dessa hemska tankar och säga dessa hemska ord utan att förvänta dig hemska handlingar.” Offret får skulden för sin egen död.

Bluesky är det progressiva media som alla de goda flockades kring när X blev för ondskefullt, det vill säga när Musk tog bort den mesta censuren och skapade ett forum för pluralism. Här diskuterar de goda människorna vem som ska mördas härnäst. J.K. Rowling, Ben Shapiro, Elon Musk och andra konservativa står på listan.

På sociala medier firade vänsterorienterade grupper Kirks död som en seger. Den gemenskap som skapas genom en gemensam fiendebild kulminerar i kollektiv sadism vid åsynen av att fienden dödas.

Det är inte bara det att uttalade antifascister använder fascistiska metoder. Nej, verkligheten är ännu mer pervers: det mest fascistiska draget i antifascismen är att politiska mord förvandlas till en folklig fest.

Det finns också andra reaktioner som är mildare i sina formuleringar. Men även här kan man ana avsikten och blir bekymrad.

Som när en av Fri Debats grundare, journalisten Niels Ivar Larsen, lakoniskt skrev att Kirk var för rätten att bära vapen och sedan avslutade med: ”Kirk förlorade den diskussionen på ett spektakulärt sätt”. Chefredaktör Niels Jespersen tyckte också att det var mycket svårt att komma till sak – mordet på en man som använde ordet i sin kamp – och skrev i stället om alla de hemska saker som Kirk påstods stå för.

Den perversa logiken

Hur ska vi förstå den djupare innebörden av reaktionerna? Låt oss pröva en ideologikritisk analys som avslöjar de dolda och ofta omedvetna motiven bakom människors agerande.

Progressiva brukar säga att öppenhet främjar förståelse och försoning. Men sanningen är ofta den rakt motsatta, att i stora delar av det progressiva universumet klassas öppen debatt som en form av våld som legitimerar faktisk våldsanvändning och mord.

Kirks så kallade fruktansvärda ord var att fråga: ”Bevisa att jag har fel.” Och hans så kallade fruktansvärda åsikter inkluderade konservativa ståndpunkter om sex, abort, vapen och invandring. Det var därför han mördades, och mer än ett fåtal kallar mordet för en naturlig följd av vad de uppfattar som Kirks extrema åsikter.

Sanningen är att dialog inte bara betraktas som en aggression i progressiva kretsar. Nej, det är mycket mer radikalt: Själva inbjudan till dialog blir det yttersta tecknet på fascism som kräver ett våldsamt svar. Den perversa logiken har tagit över: först dödar man budbäraren, sedan beskyller man honom för våldet.

Låt mig titta närmre på två aktuella exempel från två olika världar. Ett från universitetet och ett från kyrkan.

Det dolda hatet mot akademisk intellektualism

Aarhus universitetslektor Andreas Bech Holm skrev på Facebook att Kirks arbete inte handlade om ”demokratisk dialog och sunda argument”. Bech Holm avslutade: ”Jag har inga betänkligheter mot att påstå att världen är en bättre plats utan honom.” Ett märkligt uttalande från en universitetslärare efter mordet på en person som just besökt universitetet för att debattera.

Det hävdas att akademisk frihet handlar om ett öppet utbyte av idéer, men även här är det ofta tvärtom: akademisk frihet innebär frihet från att få sin progressiva ideologi ifrågasatt.

Universitetet, som en gång var en fristad för fritt utbyte, har i allt högre grad blivit en plats där ”fascister”, det vill säga oliktänkande högermänniskor, pekas ut. Studier visar att en tredjedel av de amerikanska studenterna anser att det är acceptabelt att använda fysiskt våld mot sina motståndare. Kritiskt tänkande innebär numera att kritisera alla som tycker annorlunda än de progressiva.

Problemet är inte bara att akademiker som Bech Holm föraktar dem som utmanar deras världsbild. Nej, det är ännu värre: deras progressiva identitet kräver ett aktivt hat mot dem som utövar en genuin intellektuell debatt.

Den kristna välgörenhetens inversion

Därefter till den nationella kyrkan.

Prästen Johannes Christian Bollmann skrev: ”Charlie Kirk var en ond man, med ett ont uppdrag. Och på en dag då jag har predikat om nödvändigheten av att våga tala ut mot orättvisor”, kommer Bollmann inte att försvara Kirk, tvärtom: ”Världen är en bättre plats utan honom, och ingen kommer att få mig att säga något annat. Jag skulle inte heller gråta om Trump blev avrättad.

En kristen präst, en företrädare för välgörenhet och förlåtelse, uttrycker öppen glädje över mordet på en familjefar och tolererar implicit att USA:s president dödas.

Kristna värderingar handlar om kärlek till nästan, men verkligheten är den diametralt motsatta i munnen på den här typen av präster, nämligen att kristen kärlek blir en legitimering av hat mot dem som har fel åsikter.

Det dolda tillägget

Inom ideologikritiken talar man om det dolda komplementet. Det är de ”orena” impulserna i en människas tankar och handlingar som ideologin måste dölja för att upprätthålla en ren självbild.

Det dolda komplementet till denna variant av progressiv kristendom är en speciell sorts njutning av den politiska fiendens död. Kärleken till abstrakta värden som tolerans, mångfald och att ”säga ifrån mot orättvisor” åtföljs av ett konkret hat mot människor som inte delar de progressiva värderingarna.

Verkligheten är inte bara att progressiva kristna föraktar konservativa. Nej, det är mycket mer brutalt: deras kristna identitet kräver avhumanisering av dem som representerar traditionella kristna värderingar om familj, sexualitet och abort.

Avslöjandet av vänsterradikalismens ideologiska kärna

Jag har pekat ut några symptom på progressiva. Symtom är de punkter där ideologin motsäger sig själv och oavsiktligt avslöjar sin sanna natur. Som när demokratins försvarare ursäktar eller till och med hyllar mordet på en person som praktiserade demokratisk dialog.

Alla dessa symptom konvergerar kring samma dolda kärna: det progressiva systemets våldsamma essens. Det som systemet till varje pris måste förtränga är insikten om sin egen totalitära natur.

Charlie Kirk blev det perfekta offret eftersom han förkroppsligade allt det som systemet säger sig försvara men inte kan tolerera: öppen dialog, respekt för kampen om orden, demokratisk mobilisering av vanliga medborgare och inte minst en normal familjefar som trodde på samtalet.

Detta är godhetens brutala kärna, nu helt avslöjad.