₆Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ₇Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« 

Joh 14:6-7

För en vecka sedan reflekterade Leif Tore Lindø i Stavanger Aftenblad över vad eller vem Jesus skulle ha röstat på, och han var själv ganska säker på att Jesus inte skulle ha röstat på [det norska partiet] Konservativt. Eller som han uttryckte det:

Jag skulle anta att han hade letat efter kristna värderingar. Empati, solidaritet, välgörenhet, helst i radikala varianter, gentemot samhällets marginaliserade, behövande och utstötta.

Något som han inte tyckte att han fann hos de konservativa.

Jag vet inte hur Jesus skulle ha röstat, men jag är ganska säker på att han inte skulle ha engagerat sig i politiska frågor. Det gjorde han ju inte när han vandrade på jorden, det var något han lämnade till oss. Och låt det sägas med en gång. Detta är inte ett försvar för partiet Konservativt, utan ett försvar mot dem som anser att vi inte skall blanda religion och politik, men som mer än gärna ger Jesus äran för hans påstådda välgörenhet och frimodigt hävdar att han var den förste socialisten.

Det finns dock något som är centralt i kristendomens historia och dess inflytande på politiken, och det är tron på att det finns en sanning med stort S om skapelsen och människan. Denna sanning har varit central från skapelsen och i kristendomens historia har den varit avgörande i allt från kampen för att skydda nyfödda barns liv till kampen för kvinnors rättigheter och kampen mot slaveriet. Vi fick ett samhälle med likhet inför lagen och respekt för äganderätten, en rätt som också lade grunden för kapitalism, ekonomisk tillväxt och välstånd.

I dag är det många som kräver att vårt självbestämmande ska sättas framför allt annat. Men då blir abort en rättighet, och vi har inget försvar när politiker vill införa fri abort ända fram till födseln. När lidandet blir ett olösligt problem öppnas dörren för dödshjälp, som i Nederländerna, där över 30 procent av alla dödsfall beror på dödshjälp i vissa län.

Det är sant att vissa av oss inte betraktar en stor och allomfattande välfärdsstat som ett heligt sakrament; det är i alla fall svårt att hitta argument för både en liten och en stor stat i Bibeln. Men det offentliga, nationella slöseri som vi upplever bör ändå kritiseras.

Samtidigt måste det vara tillåtet att kritisera lagen när den hävdar att kön är subjektivt betingat. Vi vet alla att det är en lögn, precis som när skräddarna berättade för kejsaren hur vackra deras kläder var och skickade ut honom naken ut till folket.

Det måste också vara tillåtet att påpeka att vidöppna gränser för alla inte är en bibliskt motiverad rättighet. Det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för en stat att visa välgörenhet, empati och solidaritet – det är individer som gör det. Det är sunt att vara skeptisk till dem som vill tillskriva staten sådana mänskliga egenskaper.

Vad en stat ska bygga på är en rättvis lagstiftning där landets medborgare är lika inför lagen och har lika möjligheter i samhället, vilket inte innefattar alla världens behövande.

När sanningen avskaffas och individen kräver att hans eller hennes önskningar skall uppfyllas, försvagas familjen som gemenskap och relationer reduceras till vad individen får ut av dem – inte till ömsesidigt ansvar och beroende.

Utan sanning blir kvinnors rättigheter en illusion, något som vi upplever efter att diskrimineringslagen avskaffat henne som meningsfullt begrepp. När allt kommer omkring kan vi alla definiera oss som vad vi vill. Jag är därför övertygad om att Jesus, som sade att han var Sanningen, inte skulle ha knäböjt inför våra länders nya statsbärande religion, woke. Jesus drog aldrig offerkortet som dagens press gillar att göra.

Om vi ska hålla Gud utanför politiken kommer alla frågor som rör moral att avgöras av vem som har makten, inte av vad som är rätt. Jag tror inte att alla fullt ut förstår vad som står på spel om vi på allvar lämnar Gud och hans vilja utanför våra liv och vår lagstiftning.