”Rapporten är skriven av klimatskeptiker som undergräver vetenskaplig konsensus, en attack mot all seriös klimatforskning. De fem forskarna bakom rapporten från Department of Energy förfalskar data och tillåter sig slutsatser som ligger långt från FN:s klimatvarningar, vilka är grunden för den gröna omställningen.”

Mer än 60.000 protestbrev till energidepartementet och en mängd stämningar från institutioner som Environmental Defence Fund och Union of Concerned Scientists följde.

Rapporten, som är författad av fem framstående forskare, däribland den tidigare forskningschefen vid Obamas energidepartement Steven Koonin och professor Judith Curry, är inte en illvillig syrlig attack på FN:s klimatscenarier, utan en nykter, saklig och grå presentation av 200 års konkreta mätningar och dokumenterade observationer av klimatförändringar i USA. Men för att förstå den amerikanska klimatmaffians indignation och raseri är det viktigt att nämna rörelsens grundläggande trosbekännelse, som finns inskriven i en rapport från 2008 från den amerikanska miljömyndigheten EPA (Environmental Protection Agency), där det konstateras att växthusgaser som orsakas av människan, särskilt CO2, är farliga för människors liv och hälsa. Rapporten rekommenderar att utsläppen begränsas så mycket som möjligt.

I den aktuella rapporten från USA:s energidepartement klargörs dock att de förhöjda CO2-nivåerna (vilket ingen ifrågasätter) har ökat växternas tillväxt och markens grönska, och att de har ökat jordbrukets produktivitet och avkastning. Vidare dras slutsatsen att befintliga klimatmodeller är belastade med orealistiska katastrofscenarier som gör dem olämpliga som ett tillförlitligt prognosverktyg. Klimatforskare överdriver därmed långsiktiga trender i förekomsten av stormar i USA. Antalet och svårighetsgraden av tornados, översvämningar och torka har inte ökat onormalt i USA. Klimatrörelsen och medierna kopplar på ett odokumenterat och felaktigt sätt samman förekomsten av extremt väder med den ökade mängden CO2 i atmosfären. Rapporten bestrider inte att CO2-utsläpp kan påverka klimatet, men efterlyser vetenskapliga bevis för samspelet med solens växelverkan med jorden, molnbildning och vind- och havsströmmarnas rörelse, som under miljarder år har varit de klimatstyrande elementen.

När ilskan och hysterin över klimatrapporten nått nya höjder beror det på att tronen börjar vackla under klimataktivisternas domedagsrike. Allt fler vetenskapliga tungviktare träder fram som domedagsförnekare, nu senast Nobelpristagaren i fysik John Clauser som presenterat analyser där slutsatsen är att ”det inte finns någon klimatkris”. Det klimatindustriella komplexet, som inkluderar universitet, media och nästan alla politiker, har svarat med en akademisk exil av professor Clauser, som nu är förbjuden att tala, föreläsa och debattera i västerländska demokratier.

Detta gäller även rapportens medförfattare, Dr Judith Curry, som nu har mobbats bort från sin professur vid Georgia Institute of Technology. Hon har tagit sig friheten att presentera fakta om att dödsfallen till följd av stormar har minskat till en hundradel och att mänskligheten har upplevt en kulturell och teknisk boom under planetens varma perioder. Sedan 1850 har jorden värmts upp med 1,3 grader, vilket bara har haft en positiv effekt på människans liv och välfärd. Professor Curry är inte rädd för att säga att klimatvetenskapen inte längre bygger på seriös forskning, utan har blivit pseudovetenskap, där allt handlar om karriärer, anslag, inkomster och fast anställning i den akademiska världen. Om du håller med om den dystra och dystra berättelsen får du en karriär och framgång. Om du inte gör det är du död. Curry efterlyser en professionell och fördomsfri vetenskaplig debatt: ”Oenighet är livets salt inom vetenskapen”, säger hon.

Med den aktuella klimatrapporten från Energidepartementet har hon nu debatten, men bara åtföljd av hat, fördömande och förkastande. ”Den sakliga och fördomsfria klimatdebatten har en tuff resa framför sig, inte minst därför att klimataktivisterna har märkt att väljarna i västvärldens demokratier börjar inse att de har blivit lurade och bedragna av det gröna skiftets gyllene löften.

Som en följd av den gröna våldtäkten av samhället tappar Europa mark till USA, Kina och Indien. I dag får både Tyskland och Spanien cirka 55 procent av sin el från vind- och solkraft. Tyskland har stängt sina kärnkraftverk. Spanien är i färd med att stänga sina. Vi ser samma trend i hela EU. Resultatet blir strömavbrott, skyhöga energipriser och en gigantisk import från Ryssland, som kan finansiera hela sin Ukrainakampanj med de många välkomna energieuro.

2008 var eurozonens och USA:s ekonomier på samma nivå, medan USA:s BNP per capita i dag är nästan dubbelt så hög som Europas. Medan USA utvann skiffergas och investerade i innovation och tillväxt valde Europa att beskatta sig till en ekonomisk avmattning. Europas elitteknikföretag är Siemens, Vestas och Ørsted. USA:s är Apple, Google, Microsoft, Amazon, Nvidia och Open AI. De fyra största amerikanska bolagen är värda mer än samtliga 402 bolag på börslistan MSCI Europe.

När europeiska politiker för 20 år sedan svalde Al Gores domedagsberättelse, där han lovade sex meters havsnivåhöjning, slut på snö och is och mer svält, var det för att domedagsberättelsen erbjöd nya sätt att kontrollera väljarna. För om det är sant att ett bättre klimat beror på den enskilde medborgarens matvanor, kläder, transportmönster och energiförbrukning, då måste det också vara sant att en regering – för klimatets skull – detaljstyr medborgarnas beteende från vaggan till graven. Och så gör de. Detta engagemang för undergångsdoktrinen har gett politikerna den hetaste drömmen på ett silverfat: välfärdsstaten.

Vi behöver ett folkligt uppror som återinför sunt förnuft, objektiv skepticism och omdöme i klimatdebatten. De första politikerna är på väg att smyga ut genom klimatets bakdörr. Låt oss hoppas att den modiga och nyktra rapporten från USA:s energidepartement motiverar många fler att följa efter. Vi måste vrida tillbaka klimatklockan. Annars väntar bara fattigdom och nöd.