Sudans brutala inbördeskrig, som ofta överskuggas av globala rubriker, är inte bara en sammandrabbning mellan de sudanesiska väpnade styrkorna (SAF) och deras tidigare militära allierade som blivit rivaler, Rapid Support Forces (RSF). Det är ett beräknat maktövertagande av Muslimska brödraskapet, som verkar använda SAF som en trojansk häst för att dominera nordöstra Afrika och Röda havet – en kritisk artär för global handel.

Ett arv av islamistisk kontroll

Sudans förfall till kaos började 1989 när general Omar al-Bashir, med stöd av Muslimska brödraskapets Nationella islamiska front, tog makten. Under tre decennier iscensatte hans regim folkmord i södra Sudan och Darfur, hyste Usama bin Ladin från 1992 till 1997 och möjliggjorde al-Qaidas attacker, inklusive bombningarna av de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania 1998. Bashirs regim kanaliserade också iranska missiler till Hamas och stödde Ugandas Herrens motståndsarmé, vilket gjorde Sudan till ett globalt extremistfäste.

Avsättandet av al-Bashir 2019 väckte hopp om demokrati, men al-Burhans kupp 2021 mot interimsregeringen och kriget 2023 mot RSF krossade dessa drömmar. Under ytan har Muslimska brödraskapet förskansat sig i SAF och förvandlat det till ett verktyg för sina regionala ambitioner.

Broderskapets strypgrepp på SAF

SAF verkar infiltrerat av jihadistiska grupper som Al-Bara Bin Malik Brigaden, Muslimska Brödraskapets militära gren, Bunyan Al-Marsous Brigaden och Justice and Equality Movement rebeller som leds av finansminister Dr Jibril Ibrahim. Dessa grupper, som är knutna till al-Bashirs hänsynslösa nationella underrättelse- och säkerhetstjänst, framställer sin kamp som ett ”jihad” mot RSF och Sudans sekulära civilsamhälle.

Som rapporterats av arabiska medier är Ali Ahmed Karti, den USA-sanktionerade ledaren för Islamic Movement, en viktig samordnare av alliansen mellan SAF och Muslimska brödraskapet. Sedan studietiden har Karti organiserat lojala brödraskapsanhängare i armén och senare fyllt SAF med jihadister.

Rapporter i den saudiska tidningen Asharq Al-Awsat avslöjar att efter 1989 rensade ledarskapet för Muslimska brödraskapet i Sudan, som var allierat med al-Bashirs regering, ut tusentals icke-fundamentalistiska officerare, varav några mördades, och tog kontroll över antagningen till militärakademier. År 2019 var SAF ideologiskt i linje med Muslimska brödraskapet.

Kartis ideologiska inflytande omintetgjorde möjligheten att bana väg för en civilt ledd övergångsregering i Sudan efter militärkuppen i oktober 2021. Karti släppte också lös jihadistbataljoner, som döptes om till al-Burhans ”Folkets motstånd”.

I somras verkade det finnas sprickor i alliansen mellan SAF och Muslimska brödraskapet. I augusti tvingade al-Burhan fem höga islamistiska extremistgeneraler att gå i pension, inklusive general Nasreddin, befälhavare för SAF:s pansarkår, som Muslimska brödraskapet enligt uppgift hade förberett som en potentiell efterträdare. Analytiker varnar dock för att Muslimska brödraskapets inflytande kvarstår och sträcker sig till civila institutioner, i synnerhet utrikes- och justitieministerierna.

Varför detta är viktigt för Väst

Iran har underblåst denna axel mellan Muslimska brödraskapet och SAF med vapen, inklusive Ababil-3 och Mohajer-6 drönare, som enligt Iran International levererades till Port Sudan i mars och juni 2024. Satellitbilder från BBC World Service bekräftar deras närvaro vid en militäranläggning nära Khartoum. Irans stöd för denna axel, kopplat till dess ambitioner om närvaro i Röda havet, sammanfaller med Brödraskapets mål: att hota USA:s allierade som Israel, Saudiarabien och Egypten.

Röda havet hanterar 10-15 procent av världens sjöhandel, inklusive livsviktig olja och gas. I en konflikt skulle ett Sudan som kontrolleras av Muslimska brödraskapet, med SAF som ombud, kunna strypa denna rutt som Houthi-milisen har gjort, höja priserna och påverka USA:s och andra ekonomier. Brödraskapets band till al-Qaida och Islamiska staten riskerar att göra Sudan till en terroristbas som riktar sig mot västvärldens och allierade Mellanösterns intressen.

Trumpadministrationen navigerar på en lina och verkar försöka balansera Egyptens pro-SAF-ställning och Förenade Arabemiratens stöd till RSF. Egypten stödjer aktivt SAF för att stärka dess stabilitet som en nationell institution, samtidigt som man försöker begränsa inflytandet från Muslimska brödraskapet och deras sponsor Qatar. Ayin Network noterade att Egypten insisterar på att ”SAF måste förbli centralt i varje politisk ordning efter kriget”, medan Förenade Arabemiraten kräver motsatsen. Al-Burhans ”kosmetiska” utrensning av islamistiska generaler visar att han kan påverkas av Egypten och USA, men hans beroende av Brödraskapets finansiella och militära stöd begränsar hans förmåga att genomföra verkliga reformer.

Sudan är helt klart en del av Muslimska Brödraskapets globala agenda. Att ignorera händelserna där kommer bara att tillåta ett fientligt fäste att växa fram i en region som är strategiskt viktig för västerländska intressen.

Anna Mahjar-Barducci är projektledare på Middle East Media Research Institute (MEMRI). Hon har också bidragit till tankesmedjor och akademiska institutioner som TRENDS (Förenade Arabemiraten). Hennes artiklar har publicerats i The New York Sun (USA), El Mundo (Spanien), Maroc Diplomatique (Marocko) och Haaretz (Israel). Hon är för närvarande kolumnist för den italienska dagstidningen La Ragione.

Mahjar-Barducci har föreläst vid USA:s utrikesdepartement och har deltagit i flera evenemang som organiserats av USA:s utrikesdepartement genom Middle East Partnership Initiative (MEPI). Hon har också arbetat som forskare i Sydasien, Tunisien, Senegal och Zimbabwe.