Athen är en fascinerande stad – både forntida och modern på samma gång. Demokratins vagga och födelseplatsen för västerländsk filosofi har en historia på över 3000 år. Akropolis och Parthenon tornar fortfarande över staden som majestätiska påminnelser om dess storhetstid, medan gatorna surrar med kaféer, marknader och livliga folkmassor.

Staden är full av kontraster: de smala kullerstensgatorna i Plaka, loppmarknaderna i Monastiraki, de exklusiva kaféerna i Kolonaki och modern gatukonst sida vid sida med antika ruiner. Kvällarna är fyllda av musik, utomhusbiografer och takbarer med utsikt över Akropolis som lyser upp i mörkret.

Men Aten är mer än historia och kultur – det är också en av de säkraste städerna i världen. Som kvinna kan jag gå ensam på gatorna sent på kvällen och känna mig helt säker. Polisen och militären är mycket synliga och alla former av oroligheter möts med snabba och kraftfulla åtgärder. Hundratals poliser svarar på även små demonstrationer och bepansrade fordon är ofta parkerade runt parlamentet som en påminnelse om landets höga beredskapsnivå.

Den här känslan av säkerhet är också kopplad till grekernas inställning till invandring. Många jag har talat med – från taxichaufförer till advokater – uttrycker stark oro för hur Grekland ska klara av att bära bördan av flyktingströmmen från Syrien, med tanke på landets redan svaga ekonomi. Många säger att de vill ha invandrare som kan integreras i den grekiska kulturen, men upplever att många hellre vill påverka samhället med sin egen religion, sharialagar och traditioner.

På öarna utanför Aten utspelar sig ibland dramatiska scener: Grekiska män, familjefäder och unga män, står på stränderna och försöker fysiskt hindra gummibåtar från att lägga till. De pressar tillbaka båtarna mot havet – i ett desperat försök att skydda sina familjer och sitt land. Samtidigt använder vissa flyktingar taktiker som att sticka hål i sina båtar nära stranden för att tvinga fram en räddningsinsats och därmed kunna tas in i Grekland.

En familjefar jag talade med uttryckte det rakt ut:

– Vi är lugna och fredliga män, men vi skulle aldrig acceptera oroligheter eller våld på våra gator. Om våra barns säkerhet hotades skulle vi gå samman för att kämpa för vårt land.

Uttalandet kan tyckas brutalt, men det speglar en mentalitet som präglas av ansvar, gemenskap och en stark vilja att skydda nationen. Och när jag går tryggt genom Atens gator påminns jag om hur Oslo en gång kändes – en tid då trygghet i den egna staden var en självklarhet.

Aten är en stad där historien lever sida vid sida med modern energi – och där folkets vilja att skydda sin kultur och sin säkerhet är lika stark som de ruiner som vittnar om det förflutna.