När samhället blir mångkulturellt och detta följs av en gradvis upplösning av philia, kommer polarisering naturligtvis att uppstå. Den som påpekar den ökande polariseringen kommer därför att anklagas för att ha skapat den.

Vad staten gör nu är att förbereda sig för de konflikter som den vet kommer att uppstå. Det kallas ”beredskap”. I verkligheten är det en förberedelse för kontroll.

Att ett ”maktcentrum mot desinformation” värt 20 miljoner norska kronor och med det orwellska namnet Tenk (Tänk) säger allt om tidsandan. Det som var en förutsättning för demokrati i det antika Grekland – förmågan att tänka själv – förvandlas nu till ett statligt program för korrekt tänkande.

Bakom den mjuka retoriken om ”yttrandefrihet” och ”källmedvetenhet” byggs en apparat för att övervaka, klassificera och forma befolkningens åsikter. Det räcker inte längre att ha en åsikt. Man måste ha rätt åsikt.

NTNU, Norsk Presseforbund, Forleggerforeningen og Landsrådet for Norges barne- og ungdomsorganisasjoner är grundarna. Det låter trovärdigt – men läs mellan raderna: akademin, medierna och staten går samman för att definiera verkligheten. En ny statlig-ideologisk symbios, där oberoende är symboliskt och enighet är total.

När kampen mot ”desinformation” har förklarats blir all opposition mot statens åsikter en potentiell fiende. Desinformation är vad man kallar det när staten inte gillar informationen. Förr kallades det propaganda. Nu kallas det ”källkritik”.

Tenk-centret – tidigare Faktisk.no:s skolprojekt – kommer att fortsätta med statlig finansiering. Det innebär att skattebetalarnas pengar kommer att användas för att lära barn och ungdomar vad de ska tro på. Där kritiskt tänkande en gång var ett ideal, blir det nu en säkerhetsrisk.

De som ställer frågor får varningar. De som tvivlar får utbildning.

Allt detta förpackas i smidig retorik om demokrati och upplysning, men verkligheten är en annan: staten försöker inte förhindra desinformation – den försöker monopolisera informationen.

Och när polariseringen ökar, vilket oundvikligen kommer att ske i ett samhälle utan en gemensam kulturell och värdegrund, kommer samma stat att peka på ”extremism” som förklaring. Då kommer de åtgärder som nu införs att utnyttjas till fullo – i yttrandefrihetens namn.

Vi ska tänka, säger de. Men inte själva.