På söndagen ägde återigen stora demonstrationer rum i flera europeiska städer till stöd för ”Palestina”, det vill säga mördarna i Hamas. Bara i Rom uppskattar polisen att 250.000 människor var ute på gatorna. Stora marscher ägde också rum i två av Europas mest antisemitiska länder, Spanien och Irland.

Demonstrationerna kommer i en tid då president Trump säger att freden i Gaza kan vara nära. Han har sagt det så ofta, men om han för en gångs skull har rätt och Hamas faktiskt lämnar över gisslan och vapnen, då undrar man vad de hundratusentals demonstranterna kommer att gå ut på gatorna för.

Något kommer de att komma på, för det vi ser utvecklas under dessa år är en allt närmare koergens mellan den västerländska vänstern och islam. De lever nu i ett symbiotiskt förhållande: vänstern och dess ”borgerliga” allierade ser till att den muslimska invandringen fortskrider, och islam förser vänstern med gatukrigare och terrorister. Naturligtvis bryts detta hjärtliga samarbete så snart islam är tillräckligt stark för att själv ta makten, och vänsterledarna hamnar i fängelse eller på galgen. Men eftersom vänsterns talesmän inte har någon uppfattning om islam eller historia – och inte heller är intresserade av att lära sig något – fortsätter denna groteska pardans till det bittra slutet.

I framtiden, när vi hör att någon är vänster, kan vi vanligtvis anta att han hatar Israel och älskar ”Palestina”, vad det nu är.

Men i själva verket skiter de västerländska demonstranterna fullständigt i Palestina eller ”palestinierna”. Istället har de valt Palestina som en ikon för en kamp som egentligen handlar om deras maktbegär. Få människor går idag ut på gatorna under röda fanor och med krav på statligt övertagande av fabriker och mark, som man gjorde förr i tiden. Men de behöver något att samlas kring, annars skulle deras organisationer vara arbetslösa, och islams välfinansierade strateger har förstått att utnyttja detta.

Det är inte helt olikt Greta Thunberg. När pengarna och prestigen i klimatfrågan tog slut köpte hon en palestinasjal och började segla ”nödhjälp” till Gaza.

Hur kom det sig att antisemitiska horder på bara en generation har tagit kontroll över Europa? En förklaring är att vänsterextremisterna och anhängarna av den muslimska massinvandringen aldrig har mött motstånd. De så kallade borgerliga partierna har misslyckats en masse och i stället krupit ihop i rädsla för varje extremist som kritiserat dem. Och eftersom ingen har motsatt sig, än mindre brytt sig om, den gradvisa nedmonteringen av samhället har vänstern omärkligt tagit över den ena samhällsinstitutionen efter den andra: skolor, universitet, offentlig förvaltning, rättsväsendet, media och kyrkan.

I dag talar de alla med en röst, och den är inte särskilt vänlig mot Israel eller judarna. På senare tid har vi också sett att tidigare förnuftiga högermänniskor börjat lufta antiisraeliska, för att inte tala om antisemitiska, åsikter.

De få som vågade protestera mot denna dödsdans fick betala ett högt pris i form av offentlig utskämning, inkomstbortfall och våld och lärde sig snabbt att det var bäst att hålla käften.

Europas öde ser mörkt ut. Sådant är ödet för varje land eller kontinent som låter förnuftet gå till förmån för judehatet