Kampen mellan ”gott” och ”ont” har naturligtvis pågått så länge som människor har befolkat denna planet, och den kommer aldrig att ta slut. Stalin, Hitler och Mao kanske trodde att de gjorde gott, även om de flesta människor idag skulle vara av en annan åsikt.

Sedan har vi USA, där demokraterna anser att det är ”gott” att slakta barn för att ge fullständig sexuell frihet till unga kvinnor och män som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Socialister över hela världen, inklusive i våra länder, instämmer.

Människor kommer aldrig att avsluta denna kamp mellan ”gott” och ”ont”, eftersom vi aldrig kommer att enas om vad något av dem egentligen är, skriver Mark Lewis i Townhall.

När ”varje människa gör vad som är rätt i sina egna ögon” – den grundläggande moralkod som en vänsteranhängare lever efter – då är ”ondskan” uppenbarligen bara i betraktarens ögon. Eftersom vänstern har accepterat det ateistiska, naturalistiska, ständigt föränderliga universum utan absoluta värden, har de också tillämpat detta på moral. Detta är vad som beskrivs som progressivt, även om det i själva verket är regressivt och degenererat. Och det är naturligtvis i USA som denna kamp är som starkast.
Kina, Ryssland, stora delar av Afrika och Asien har redan förlorat kampen. Detsamma gäller större delen av Västeuropa. Men i USA finns det fortfarande motstånd, och de har en general som Donald Trump vid rodret, medan vi européer får nöja oss med korpraler som Støre och Ursula von der Leyen.

Förr visste alla vad en dygd var, en moraliskt värdefull egenskap eller karaktärsdrag, såsom ärlighet, mod och måttfullhet. Det är vad jag lärde mig av min far, även om jag inte alltid lyckades leva upp till normerna. Som att ingripa om en pojke slog en flicka, eller hjälpa mina vänner mot mobbare, även om det innebar en viss risk och några blåmärken.

USA:s grundare förstod detta, till och med Einar Gehardsen förstod sådana saker. Men Barth Eide? Jag tvivlar på det.

Om varje människa gör vad som är rätt i sina egna ögon, då får varje människa definiera dygd för sig själv. Men då förlorar man hoppet om att skapa en välfungerande nation, skriver Lewis.

Politiker borde verkligen använda sin energi till att visa människor rätt riktning. Men dagens politiker har ingen aning om vilken riktning som är den rätta och är mest upptagna med att konfiskera så mycket av befolkningens inkomster som möjligt.

När landets ledarskap blir lika oärligt som halva befolkningen kan vi inte förvänta oss mycket hjälp från toppen.

Det är därför politiker på vänsterkanten inte vill ha ett dygdigt samhälle, för då skulle de förlora sina jobb. Ingen som arbetar och kan försörja sig själv och sin familj behöver en Støre eller en Biden.

Den här typen av politiker arbetar för utlänningar, invandrare, bidragstagare och brottslingar. Det är länge sedan Arbeiderpartiet stod för en politik som var i arbetande människors bästa intresse. Ingen verkar villig att ta itu med problemen i samhället. ”Om alla människor vore änglar skulle vi inte behöva någon regering”, sa James Madison.

I stället för att bekämpa de verkliga kriserna skapar vänstern imaginära kriser. På så sätt får de mer makt inom sin sekt, som när Barth Eide ser Israel som ett större hot än Hamas.

På så sätt blir vi omgivna av en djungel av amoralitet, utan gränser eller begränsningar.

Då kommer totalitära krafter, som de i Ryssland och Kina, att ingripa och hålla ”djungeln” under kontroll.

Kina är idag ett mycket ordnat samhälle; kommunistpartiet dödade alla sina motståndare, och nu är folket helt underkuvat och underdånigt.

Vi lever som vanligt i djungeln. Som en historiker sa: ’Civilisationen är ett sporadiskt och tillfälligt avbrott i djungeln.'”

Det är en kamp vi utkämpar mellan gott och ont, mellan djungeln och civilisationen, och ja, ibland måste vi kämpa med ena handen bakbunden för att inte bli ociviliserade djungelbarbarer som de vi försöker hindra från att ta över vårt land.

Snart är det vår tur, både för amerikaner och nordbor. Men i USA finns det i alla fall en konservativ motståndsrörelse.