Zohran Mamdani, en demokratisk socialist och muslim, är nu borgmästare i New York City. Demokraterna vann guvernörsvalen i både Virginia och New Jersey. Och i Kalifornien godkände väljarna en plan för omfördelning av valdistrikt som kan ge Demokraterna ytterligare fem platser i kongressen i mellanårsvalet 2026.

För konservativa är detta ett mycket tydligt politiskt nederlag. Men om man zoomar ut och ser på helheten kan dessa segrar visa sig vara en vinst för den konservativa rörelsen.

Det vill säga, om de konservativa spelar sina kort rätt, regeringen får kontroll över ekonomin och Trump lyckas vända de negativa opinionsundersökningarna.

När medierna glömmer sina principer

Låt oss börja med Kalifornien. TV2 News rapporterade på onsdagsmorgonen att delstatens väljare hade godkänt guvernör Gavin Newsoms förslag om gerrymandering, där valkretsarna dras upp på ett sådant sätt att oppositionens röster koncentreras till några få områden, medan det regerande partiet vinner knappa segrar i många distrikt.

Men var var den vanliga kritiken mot gerrymandering? Den kritik som media alltid framför när det är Republikanerna som ritar om gränserna? Den var, som Asger Garde påpekar, frånvarande. Inga kommentarer om att ”undergräva demokratin” eller ”odemokratiska metoder”. Bara en neutral observation att Demokraterna nu kunde säkra fler platser.

Vad TV2 News också underlät att nämna var den befintliga obalansen i Kalifornien. I presidentvalet 2024 var röstfördelningen mellan Demokraterna och Republikanerna ungefär 60-40. Men hur ser fördelningen av Kaliforniens platser i representanthuset ut? 43 demokrater mot bara 9 republikaner. Detta är en betydande överrepresentation, som nu blir ännu större.

När ett parti måste ta till så uppenbara manipulationer av det demokratiska systemet avslöjar det en grundläggande osäkerhet om förmågan att vinna på rättvisa villkor.

New Yorks dyra dröm

Tillbaka till Zohran Mamdani. Hans seger i New York drevs fram av en våg av unga väljare som jublade över hans löften: Gratis bussar. Gratis barnomsorg. Hyresfrysning. Lågprisbutiker.

Det låter fantastiskt. Tills man ställer frågan: Hur ska det finansieras?

Mamdanis svar är enkelt: högre skatter för de rika. Två procentenheter extra för årsinkomster över en miljon dollar. En bolagsskatt på 11,5 procent, enligt Hanne Tolgs artikel. Det är här det konservativa alternativet börjar ta form. Vad händer när man höjer skatterna avsevärt i en stad där de rikaste redan betalar ungefär hälften av alla inkomstskatteintäkter?

En opinionsundersökning gjord av JL Partners för Daily Mail, som Tolg hänvisar till, visar att 9 procent av New York-borna ”definitivt” vill lämna staden under Mamdani, medan ytterligare 25 procent ”skulle överväga” det.

Det är potentiellt 2,8 miljoner människor. Och 7 procent av dem som tjänar över 250.000 dollar per år säger att de skulle flytta.

London har haft en muslimsk socialistisk borgmästare, Sadiq Khan, med liknande politik i flera år. Resultatet? Höga levnadskostnader och skyhög brottslighet. Och den därmed förknippade utflyttningen av rika familjer och företag.

New York och Kalifornien är redan bland de delstater som amerikanerna flyr från mest. Detta har dokumenterats av Nate Silver. Mamdanis politik kommer att påskynda denna trend.

Låt experimentet ha sin gång

Här är den konservativa strategin:

Låt dem göra det. Låt Mamdani uppfylla sina löften. Låt demokraternas städer och delstater bli levande experiment i vad progressiv politik leder till. Låt Mamdanis radikala sympati för Gaza komma i förgrunden. Låt det bli uppenbart att Mamdani och hans vänsterrörelse är så radikala att till och med många demokrater avvisar honom.

För verkligheten är den bästa konservativa kampanjen. När New Yorks näringsliv börjar lämna staden, när skatteintäkterna minskar trots högre skattesatser, när de utlovade gratistjänsterna visar sig omöjliga att finansiera, kommer siffrorna att tala för sig själva.

Ingen konservativ kommentator kan argumentera lika effektivt som tomma butikslokaler på Manhattan och ökande brottslighet i en stad med minskade polisbudgetar. När staden nästan gick i konkurs under progressivt ledarskap var det inte konservativ retorik som förändrade attityderna. Det var verkligheten: förfall och kaos.

Erkänn nederlaget, fokusera på framtiden

Konservativa måste vara ärliga: de nuvarande valen är betydande nederlag. Att förneka detta är att leva i en fantasivärld. Men politisk strategi handlar om långsiktiga trender. Och här pekar pilarna i en konservativ riktning, just därför att Demokraterna vinner på kortsiktiga populistiska löften som de sannolikt inte kommer att kunna infria. Demografin talar för sig själv. Människor flyttar från Kalifornien och New York till Texas och Florida. Familjer och företag röstar med fötterna för lägre skatter, större säkerhet och mer frihet.

Mamdanis löfte att gripa Israels premiärminister kommer att ytterligare alienera judiska väljare och affärsmän med kopplingar till Israel.

Tålamod som politiskt vapen

Den konservativa omsvängning som många talade om efter valet 2024 har inte avblåsts. Men den kräver tålamod och strategiskt tänkande.

När Mamdani om två år står upp och förklarar varför de utlovade gratisbussarna trots allt inte blev gratis, varför hyrorna steg trots fryst hyresnivå och varför brottsligheten ökade – kommer väljarna att minnas löftena. Och när de jämför New York med Florida eller Texas kommer valet att vara självklart.

Konservatismens styrka ligger i att avslöja extremismen hos vänstern. Det är precis det som bidrog till Trumps seger 2024. Folk är trötta på program för att ”avskaffa polisen” och försvagningen av lag och ordning. Trötta på woke. Trötta på politisk korrekthet. Trötta på illegal invandring. Trötta på socialism.

Men styrkan hos konservatismen ligger också i att ha en politik som faktiskt fungerar när den genomförs.