Dick Cheney, en av USA:s mest framstående och mäktiga vicepresidenter, har avlidit vid 84 års ålder.

Richard Bruce Cheney var en av arkitekterna bakom ”kriget mot terrorismen” och George W. Bushs lojala vicepresident under två presidentperioder från 2001 till 2009. Han var känd för sin kompromisslösa stil och sin orubbliga tro på amerikansk styrka.

– Hans älskade hustru sedan 61 år, Lynne, döttrarna Liz och Mary och resten av familjen var hos honom när han gick bort, uppger familjen. De säger att han dog till följd av komplikationer från lunginflammation och hjärt-kärlsjukdom.

– Dick Cheney var en stor och god man som lärde sina barn och barnbarn att älska vårt land och att leva ett liv präglat av mod, ära, kärlek, vänlighet – och flugfiske, skrev familjen.

– Vi är oändligt tacksamma för allt Dick Cheney gjorde för vårt land. Och vi är oerhört välsignade som har älskat – och blivit älskade av – denna gigantiska man.

Cheney var en av de politiker som tjänstgjort längst i Washington och innehade många viktiga positioner. Han gifte sig med Lynne Vincent vid 23 års ålder och började sin politiska karriär 1969 som praktikant i Nixon-administrationen.

Senare rekryterades han av Donald Rumsfeld till Office of Economic Opportunity, och båda steg snabbt i graderna efter Watergate-skandalen, eftersom de inte hade några kopplingar till Nixon. Under president Gerald Ford fortsatte Cheney att arbeta nära Rumsfeld, och 1974 utnämndes han till Assistant to the President och Deputy Chief of Staff  – vid endast 33 års ålder.

1978 valdes Cheney till representanthuset för delstaten Wyoming och omvaldes fem gånger. Han utmärkte sig som en konservativ realist och en stark försvarare av amerikansk militär styrka och nationell suveränitet. Han var en konsekvent motståndare till internationella regler som skulle binda USA.

1986 var Cheney en av de 176 representanter som röstade mot en resolution i kongressen som krävde att Sydafrika skulle frige Nelson Mandela från fängelset. Cheney motiverade sin röst med att han ansåg att ANC var en marxistisk organisation med kopplingar till våld och terrorism, och menade att USA inte borde stödja grupper som kunde destabilisera regionen.

Efter att George H. W. Bush valdes till president 1989 utnämndes Cheney till försvarsminister. Han var med och ledde USA under invasionen av Panama och under Operation Desert Storm, befrielsen av Kuwait efter Iraks invasion 1991.

Efter sin tid som försvarsminister gick Cheney över till den privata sektorn, bland annat som vd för energibolaget Halliburton. Där byggde han upp en betydande förmögenhet samtidigt som han behöll en central position i amerikansk politik genom tankesmedjorna American Enterprise Institute och Council on Foreign Relations.

När George W. Bush kandiderade till president 2000 blev Cheney ombedd att bli hans vicepresidentkandidat. Bush ville ha en erfaren och strategisk partner med djupa rötter i Washington. Som vicepresident blev Cheney en av de mest inflytelserika politikerna i efterkrigstidens amerikanska politik.

Bush kallade honom konsekvent för ”Vice”. Cheney var en nyckelperson bakom invasionerna av Afghanistan och Irak, och för många blev han en symbol för amerikansk beslutsamhet i en tid då USA var engagerat i ett globalt krig mot terrorismen.

Han kämpade med allvarliga hjärtproblem under större delen av sitt liv och genomgick en hjärttransplantation 2012 efter att ha stått på väntelistan i nästan två år.

Cheney var också känd för ett antal färgstarka episoder. Den mest kända av dessa inträffade 2006, när han av misstag sköt sin jaktkompis Harry Whittington med ett hagelgevär. Whittington överlevde och höll till slut en presskonferens där han bad om ursäkt för den ”uppståndelse” som detta orsakat vicepresidenten.

På sin fritid var Cheney en passionerad flugfiskare och en hängiven familjeman. Han efterlämnar sin fru Lynne Cheney, författare till flera barnböcker, och döttrarna Liz och Mary Cheney.