Den senaste domen från Europeiska domstolen, som kräver att Polen ska erkänna ett samkönat äktenskap som ingåtts i Tyskland, har fått vänsterpolitiker i Italien att förnya sina krav på att sådana äktenskap ska erkännas enligt italiensk lag.

Bland dem finns Europaparlamentarikern Alessandro Zan, som representerar Demokratiska partiet (PD), det största vänsterpartiet i Italien. Han sa till Il Fatto Quotidiano:

”EU-domstolen undanröjer idag ännu ett hinder: om två personer av samma kön gifter sig i ett europeiskt land måste äktenskapet också erkännas i deras hemland. Detta är ett slag i ansiktet på regeringar som för krig mot HBTQIA+-personer. Nu måste även Italien införa jämlikt äktenskap, vilket är det enda sättet att verkligen säkerställa verklig jämlikhet mellan par.”

Italien är det enda landet i Västeuropa där äktenskap är förbehållet heterosexuella par. Försök att legalisera samkönade äktenskap i Italien har pågått sedan 1988, men utan resultat. En provisorisk kompromiss nåddes med införandet av civila partnerskap 2016, vilket också ger homosexuella par vissa, men inte alla, av de rättigheter som gifta par åtnjuter.

Zan stöds av Carolina Morace, ledamot av Europaparlamentet för Femstjärnerörelsen (M5S):

”Denna dom undanröjer mycket av den propaganda som HBTQ-samhället har utsatts för i åratal och placerar heterosexuella och homosexuella par på samma juridiska och värdemässiga nivå, som det borde vara.” […] ”Det kan inte finnas andra klassens äktenskap i Italien eller i Europa.”

Kravet på italienskt samkönat äktenskap avvisas kategoriskt av Paolo Inselvini, som representerar Fratelli d’Italia (FdI) i Europaparlamentet. Till den italienska nyhetsbyrån ANSA säger han:

”Detta är ett beslut som återigen riskerar att tvinga nationella lagstiftare att ta ställning i en fråga – familjen – som enligt fördragen tydligt tillhör medlemsstaternas exklusiva behörighet. […] Det är förvånande att när vi ber EU att göra något för att stödja familjen, får vi höra att det inte ligger inom deras behörighet. Men när det gäller att införa erkännanden och juridiska definitioner av vad en familj är, har de inga betänkligheter. Detta är uppenbar tvång. Varje nation har full rätt att skydda sitt civila rättssystem i enlighet med sina egna lagar och sociala känslor, utan yttre påtryckningar och utan automatism som i praktiken kringgår principen om suveränitet. I Italien, liksom i många andra nationer, bygger familjen på föreningen mellan en man och en kvinna: ett val som är inskrivet i våra regler och rotat i verkligheten.”

De tre italienska regeringspartierna, Fratelli d’Italia, Lega och Forza Italia (FI), har alla i sina manifest och upprepade gånger offentligt förklarat att de motsätter sig införandet av samkönade äktenskap. Så länge de behåller sin parlamentariska majoritet är utsikterna för att detta ska ske minimala.

Men även under perioder när vänstern har haft majoritet har försöken att införa samkönade äktenskap inte varit framgångsrika i Italien, som fortfarande är ett ganska socialt konservativt land där många identifierar sig som katoliker. Inom den katolska kyrkan är homosexuella äktenskap inte en aktuell politisk fråga.