Tyskland planerar för krig med Ryssland inom en snar framtid, enligt Wall Street Journal. Det finns en 1.200 sidor lång detaljerad plan för hur Tyskland ska leda anfallet mot Ryssland. Ingenstans nämns det att Tyskland tidigare har varit i krig med Ryssland och att en sådan plan kommer att väcka många smärtsamma minnen.

Wall Street Journal verkar inte heller påverkas av sådana mörka historiska skuggor.

För ungefär två och ett halvt år sedan samlades ett dussin tyska officerare på en triangulär militärbas i Berlin för att utarbeta en hemlig plan för ett krig mot Ryssland.

Nu arbetar de febrilt för att genomföra den.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 satte punkt för årtionden av stabilitet i Europa. Sedan dess har regionen påbörjat sin snabbaste militära upprustning sedan andra världskrigets slut. Men utgången av ett framtida krig kommer inte att bero enbart på antalet trupper och vapen på fältet.
Det kommer också att bero på framgången för den monumentala logistiska operation som är kärnan i Operation Plan Germany, det 1 200 sidor långa hemligstämplade dokumentet som utarbetats bakom de oansenliga murarna i Julius Leber-kasernen.

Planen beskriver i detalj hur upp till 800.000 tyska, amerikanska och andra Nato-soldater ska transporteras österut till frontlinjen. Den kartlägger de hamnar, floder, järnvägar och vägar som de kommer att färdas på, och hur de kommer att försörjas och skyddas längs vägen.

All krigföring är beroende av logistik. Logistik avgör hastigheten. Om man vill gå till offensiv måste man veta var man kan avancera och ha sina försörjningslinjer i ordning. Detta är inte en förberedelse för försvar, utan verkar vara en förberedelse för offensiv krigföring. Befolkningens åsikt ifrågasätts inte. Hur kommer européer och tyskar att reagera på nyheten att Tyskland förbereder sig för krig mot Ryssland för tredje gången?

Totalberedskap

OPLAN DEU är namnet på planen i militär jargong. Den använder några nyckelord som vi är bekanta med från den norska offentliga sfären: Total beredskap. En total mobilisering av samhället. Men det är begrepp som har sitt ursprung i Tredje riket. Återigen, inte precis något som bidrar till att vinna befolkningens stöd.

På en högre nivå är planen den tydligaste manifestationen hittills av vad författarna kallar en ”samhällsomfattande” approach till krig. Denna suddiga gräns mellan det civila och det militära området markerar en återgång till kalla krigets tänkande, men uppdaterat för att ta hänsyn till nya hot och hinder – från Tysklands förfallna infrastruktur till otillräcklig lagstiftning och en mindre militär – som inte fanns vid den tiden.

Tyska myndigheter har sagt att de förväntar sig att Ryssland kommer att vara redo och villigt att attackera Nato 2029. Men en rad spionageincidenter, sabotageattacker och luftrumskränkningar i Europa, varav många av västerländska underrättelsetjänster tillskrivs Moskva, tyder på att ryssarna kan förbereda sig för att slå till tidigare.

Analytiker tror också att ett eventuellt eldupphör i Ukraina, som USA driver på för denna vecka, skulle kunna frigöra tid och resurser för Ryssland att förbereda en attack mot Nato-medlemmar i Europa.

Om de lyckas stärka Europas motståndskraft tror planerarna att de inte bara kan säkra segern, utan också göra krig mindre troligt.

Det verkar som om Trump kan lura krigsherrarna att använda Ukraina som språngbräda för att utvidga kriget.

Trump har tvingat européerna att öka sina försvarsbudgetar. Återuppbyggnaden tar många år. Men krigsherrarna i EU och USA verkar följa en helt annan tidsplan: de förbereder sig för krig om några år. Carl Bildt talade om att kriget i Ukraina skulle pågå i tio år.

Den tidigare Nato-chefen, NATO SACEUR, general Wesley Clark säger att han före invasionen av Irak 2003 fick en lista över sju länder som USA skulle invadera.

Nu verkar det som om krigsskådeplatsen har flyttats till Europa.

Skrotning av civilt tänkande

De låtsas att det handlar om god gammaldags vilja att försvara landet, men om man tittar närmare så lanseras ett helt nytt tankesätt: regler från det civila samhället måste skrotas om de hindrar krigföring. Det är vad totalberedskap och ”whole of society”-strategi innebär i praktiken.

Några av de största hindren för Tysklands militära planerare är immateriella: besvärliga upphandlingsregler, strikta integritetslagar och andra regler som utformades under fredligare tider.

För att genomföra planen är det nödvändigt att ändra tankesättet och bryta med vanorna hos nästan en hel generation.

Några av de nya lagar som antagits av regeringen och parlamentet är rimliga mot bakgrund av en sådan plan: lagen om tvångsarbete och, inte minst, regeringens rätt att upphäva och stifta lagar efter behag, även känd som lagen om undantagstillstånd.

Mer obskyra lagar, såsom den ändring av konstitutionen som syftar till att förhindra statskupper, som förespråkas av Høyres Peter Frølich, är också rimliga. Detsamma gäller Sylvi Listhaugs stöd för att bygga en järnväg från västra Norge till Sverige och Finland för att transportera militär utrustning. Frølich, som grundade Föreningen för ett fritt Ukraina, sa nyligen att även om framstegen på fältet går långsamt, finns det en ljuspunkt: de har dödat många ryssar.

Detta är en mental förberedelse för det krig de drömmer om. Men har de folket med sig? För att inte tala om ungdomarna?