Mycket har blivit klart efter att president Trump, i en blixtaktion, arresterade Venezuelas diktator Nicolás Maduro och hans fru.

Om någon hade några tvivel är det nu klart att den så kallade internationella rätten är en fiktion. Hela den ordning som den USA-ledda västvärlden försökte etablera efter 1945 har för länge sedan kollapsat.

Som den framstående historikern Niall Ferguson påpekar, är vi tillbaka till det internationella system som rådde under 1800-talet. På den tiden dominerades västvärlden av suveräna stater som förväntades ta hand om sina egna intressen – ibland i allians med andra stater. Idén om en övergripande, global lag skulle ha varit främmande för de flesta människor på 1800-talet. Efter första och andra världskriget har vi vant oss vid att se suveräna stater som farliga och anakronistiska, men Ferguson har en något annorlunda syn.

Oavsett vad man tycker om utvecklingen sedan 1800-talet är det tydligt efter USA:s intervention i Venezuela att realpolitiken har gjort comeback. President Trump gör ingen hemlighet av att han bedriver utrikespolitik utifrån ett maktperspektiv – och inte utifrån globalistiska önskedrömmar.

Som väntat har flera amerikanska politiker – särskilt demokrater, men också vissa Trump-anhängare – ifrågasatt om den amerikanska åtgärden överhuvudtaget var laglig. Överraskande nog har även Reform UK:s ledare Nigel Farage ifrågasatt om Trump har agerat inom ramen för ”internationell rätt”. Få av Trumps kritiker fann anledning att anklaga Maduro-regimen för att bryta mot lagen när han agerade som en drogbaron i åratal och låg bakom exporten av bland annat den dödliga drogen fentanyl, som kostar upp till 100.000 amerikaner livet varje år.

Det är svårt att hävda att Donald Trump inte hade rätt att sätta stopp för den venezuelanska regimen. På samma sätt är det svårt att uppfatta Maduro-regimens handlingar som något annat än krigföring utan krigsförklaring. Trump har svurit en ed att skydda det amerikanska folket från både inre och yttre fiender, och det är vad han har gjort.

En annan slutsats som kan dras är att Trumps militära blixtattack är ett slag mot Maduros allierade Kuba, Iran, Ryssland och Kina, som alla hade säkrat fotfäste i Venezuela, där bland annat Hizbollah och Hamas har varit aktiva. Efter att Trump igår förklarade att USA kommer att ”styra landet” under en övergångsperiod står Maduros vänner inför tuffa tider.

Trump har heller inte gjort någon hemlighet av att han ser fram emot att amerikanska oljebolag ska säkra kontrollen över Venezuelas rika oljereserver. Betyder detta att vi är tillbaka till den gamla imperialistiska kampen om resurser? Ja, det är ett helt giltigt sätt att se på den nya världsordningen, och Trump säger det öppet.

I detta sammanhang bör man inte glömma att USA:s motståndare i vad Niall Ferguson kallar ”det andra kalla kriget”, nämligen Kina, agerar precis lika imperialistiskt som USA och försöker lägga beslag på resurser över hela världen. Men detta är något som inte diskuteras särskilt mycket i västerländska medier.

Flera personer har noterat att Trump har blåst nytt liv i president Theodore Roosevelts tillägg (från 1904) till den så kallade Monroedoktrinen från 1823, som fastslog att USA skulle respektera befintliga europeiska kolonier på den amerikanska kontinenten, men betrakta ytterligare försök till kolonisering som en krigshandling mot USA. Roosevelt utvidgade nu den gamla doktrinen genom att åberopa rätten att ingripa mot regimer på den amerikanska kontinenten som inte passade USA. Monroedoktrinen och Roosevelts tillägg har inte varit särskilt framträdande sedan 1945, men nu återupplivar Trump dem.

Olika diktatorer och andra lagbrytare måste vara skakade dessa dagar, efter att det blev klart att Maduros utländska vänner inte kunde skydda honom.

Slutligen är det värt att notera att den amerikanska militären har visat sig kapabel att genomföra en blixtsnabb militär operation som knappast något annat land än Israel skulle ha kunnat matcha. Detta uppnåddes utan några amerikanska förluster av liv eller utrustning.

Som nämnts har Trump meddelat att USA kommer att styra Venezuela under en övergångsperiod tills en stabil och demokratisk regering kan etableras. Hur detta kommer att ske återstår att se.

En av Demokraternas senatorer säger att Trump inte har någon plan för USA:s fortsatta engagemang i det sydamerikanska landet (var har han fått det ifrån?), men Trump har uppenbarligen det, eftersom den senaste åtgärden tydligt har förberetts i månader. Det är därför tänkbart att Trump har ingått ett avtal med fraktioner inom den venezuelanska militären, som kommer att skynda sig att hoppa över till den vinnande sidan snarare än att gå under med diktaturens sjunkande skepp.

Vi får inte heller glömma att Maduros fall har varit en uppmuntran för iranska frihetskämpar, som nu går ut på gatorna för att störta den islamofascistiska diktaturen. Det är alltså möjligt att bli av med sina plågoandar. Och just nu bär iranierna plakat där de tackar Donald Trump och Benjamin Netanyahu.