Av assistentheroologen Yan Friis

Det är inte ovanligt att jag fantiserar om ett alter ego som går under smeknamnet ”Landsvägens Hämnare”. En fruktad figur som förmodligen bär en cape och mask, inte olikt Batman, och som dyker upp när man minst anar det. Han är beskyddaren av alla laglydiga och anständiga människor som färdas på vägarna. Landsvägens Hämnare är mobbarnas fiende, gaspedalens Kjakan, rondellernas Sir Lancelot.

Det var medan jag satt där förlorad i mina egna tankar och njöt av Landsvägens Hämnares nära existens som jag skrev utkastet till följande stridsrop.

Planen är att texten ska skrivas på pergament, med typsnitt som väcker vördnad och beundran, och distribueras till alla landets stora tidningar. Planen är naturligtvis också att vara modern och digital, men alla vet att text som är lite svår att tyda, ingraverad på pergament, har en kraftfullare effekt än e-post. Pergament är en seriös angelägenhet.

Det kommer att se ut ungefär så här:

Kära landsmän!

(denna inledning får alltid norrmän, särskilt äldre, att spetsa öronen; du har utrymmet, ingen tid går till spillo).

Detta följs av en presentation av Landsvägens Hämnare. Helst med paralleller till överste Birger Eriksen. Och en sträng varning till alla trafikhooligans som kommer att få sina körkort indragna utan förvarning och bli odödliga på TikTok och Instagram när de jagas, barfota och i konstiga kläder, runt Rådhusplassen av stränga slumsystrar med batonger.

Sedan kommer det jag kallar utkastet till programförklaring:

1: Den långsamma

Det finns människor som kör omkring i trafiken och tror att de har all tid i världen. De är en mardröm att köra bakom, dag som natt, på landsvägar och i staden. Ögonen gör ont, mörkerseendet förstörs. De tar god tid på sig. Snart här. Snart där. Men ALLTID I SAMMA RIKTNING SOM DU KÖR! Använd hellre helljus och tuta på dem. Blinka åt sidan. Om det inte fungerar, peka ivrigt på deras bakhjul tills de tror att något är fel och stannar. Om det är slask på vägen, vänta med att köra om tills idioten kommer ur vägen. Spraya ner honom eller henne. Om du är så nervös i trafiken har du inget att göra bakom ratten. Visa dem långfingret med en långsam gest.

2: Rondellterroristen

Om inte annat är det effektivt eftersom det skrämmer dem som redan var på väg in att stanna (plötsligt). Rondellterroristerna är många. Du möter dem varje dag. Om du är först i rondellen, bit ihop, stå på dig och ta smällen. Han/hon kommer knappast att göra om det.

3: Korsningsterroristen

är egentligen föregångaren till rondellterroristen. Han närmar sig alltid korsningar i hög hastighet med den tydliga avsikten att upphäva företrädesregeln. Oerfarna förare från höger blir skrämda och stannar. Under rusningstid skapar detta snabbt trafikstockningar. Taxichaufförer har gjort korsningsterrorism till en konstform. De kastar sig in i korsningen, men har alltid foten redo på bromsen ifall de möter en likasinnad förare. Kör över dem!

En variant av denna typ är föraren som tror att ”blixtlås”-principen gäller överallt och automatiskt ger företräde. Till exempel när du kommer från en sidoväg (med företräde) ut på en trafikerad väg och svänger i full fart i första växeln precis framför en bil som kommer i 80 km/h. Tips: Sänk farten, men inte så mycket att du kör på dem. Om de lyckas tråckla sig in precis framför dig, vänta till nästa trafikljus: när ljuset blir grönt, kör på dem, vänta tills de kör iväg och kör sedan förbi. Kom ihåg att ge dem fingret.

4: Teckenfri körning

Tyvärr hamnar man alltför ofta bakom förare som närmar sig sin destination och därför omedvetet saktar ner. Lika omedvetet sparar de energi genom att inte använda blinkers. De svänger bara plötsligt höger eller vänster (du bör vara särskilt försiktig med det senare, eftersom det är lätt att bli arg och försöka köra om) som om det vore det mest naturliga i världen. Denna typ av förare tenderar också att spara på synen och använder bara speglarna för att kontrollera om de har något mellan tänderna. Kör på dem samtidigt som du tutar kraftfullt på dem (bra chockeffekt) och skapa en underbar pappersfabrik för försäkringsbolagen.

5: Mobiltelefonanvändaren, trafikens viktigpetter

De är så upptagna att de måste vara mitt i mobilsamtal var de än dyker upp. Och alltid medan de kör. De är särskilt märkbara vid låga hastigheter (hög röst och öppet fönster – en sommarövning), oberäknelig körning, höga armbågar, lätt lutat huvud och ett fånigt ”Hej, jag ringer från Geilo”-leende på läpparna. Man ser dem hela dagen, men särskilt under rusningstid. Världen är så beroende av deras röster och åsikter att de måste ringa telefonsamtal i bilen – på bekostnad av dem omkring dem. Dessa förare är så ouppmärksamma att man med framgång kan provocera fram en situation där det är de som får skulden. Gör det. (Mobiltelefonanvändarnas barn har oftast slutat gå på bio eftersom ”man måste vara tyst där”.)

6. Garageterror

Köpcentra har stora men trånga parkeringshus, och särskilt på vintern och hösten blir det extra svårt där inne på grund av kondens och frost på fönster och speglar. Man måste backa och manövrera. Tyvärr tycker också en hel del människor att de ska tuta. En plötslig, arg tutning i en betongkammare med lågt tak ger ungefär samma volym som ett flygplanslarm tio centimeter bort, en upplevelse som får hjärnan att explodera. Det är helt obegripligt att människor är så dumma att de använder sina tutor inomhus, Och i situationer där det faktiskt inte har någon effekt alls, förutom att skrämma alla i närheten till hjärtstillestånd. De som är händiga och har en viss teknisk insikt får tillstånd att demontera signalhornet på plats hos förövarna. Och ja, ingen kommer att klandra den som demonterar om han eller hon också orsakar en kontrollerad och diskret punktering.

Jag har mycket mer på lager:

Bussar som rullar fram i 20 km/h eftersom de ligger något före tidtabellen och inte orkar stanna vid en busshållplats och vänta tills de är tillbaka i tidtabellen. Kör om dem, håll en låg hastighet, helst ner till 10 km/h, tills busschauffören exploderar i ett inferno av tutande och blinkande ljus – och ännu lite längre. Tills nästa buss på rutten hinner ikapp honom. Skratta ett ondskefullt, skorrande skratt.

Bilister som är kända för att hålla sig långt under hastighetsgränsen.

Förare som kör om långa köer (och riskerar liv och hälsa för att vinna tre sekunder).

Förare som när allt kommer omkring inte skulle svänga vänster.

Förare som tror att tresekundersregeln gäller även under rusningstid med en hastighet på 0,5 km/h, helst framför trafikljusen. De ser effektivt till att endast två bilar hinner passera på grönt ljus, istället för tio.

Antisociala skitstövlar som kastar sig över korsningar precis när ljuset slår om till rött, så att vi som skulle svänga vänster måste vänta på att ljuset slår om till grönt igen.

Och inte minst de nästan utan undantag fega (ofta kvinnliga) förarna som tror att defensiv körning är detsamma som total kapitulation. Gör det till en sport. Säg att du är en av kadetterna i Landsvägens Hämnare. It’s payback time.