Vi står inför det märkliga fenomenet att medan vi såg massiva demonstrationer i Väst till stöd för Hamas i Gaza, med krav på en världsomspännande intifada och Israels förstörelse (”from the river to the sea”), har det varit fullständig tystnad medan den iranska teokratin, med hjälp av importerade arabiska legosoldater, har dödat otaliga obeväpnade civila under den senaste månaden.

Inte ett pip från amerikanska universitet, där studenter protesterade mot Israels påstådda grymheter, inga demonstrationer i solidaritet med det iranska folket, som sedan 1979 har tvingats leva under fanatiska mullors gissel.

Men som man säger: ”Inga judar, inga nyheter” – eller med andra ord: Vi är inte intresserade om vi inte på något sätt kan skylla på judarna.

Endast mullahregimen känner till antalet offer för regimens skottlossning på gatorna i de stora städerna. Siffrorna varierar mellan 5.000 och 30.000 eller ännu högre, och dödandet fortsätter. Dessutom har det skett otaliga arresteringar, vilket har fyllt fängelserna i sådan utsträckning att mullorna har börjat frige fångar. Men innan de gör det har de gett dem så stora doser kalium att de dör inom några dagar.

Mullorna fortsätter att göra krigiska uttalanden om vad de tänker göra med alla – hemma eller utomlands – som utmanar deras diktatur, och en av regimens rådgivare, citerad av Tousi TV, säger att förhandlingarna är över och att endast krig återstår.

Under tiden har USA samlat den största flottan sedan andra världskriget runt Iran, inklusive tre hangarfartyg, ubåtar, hundratals stridsflygplan – många av dem israeliska – och Tomahawk-missiler, som är praktiskt taget omöjliga att skjuta ner. Enligt internationella nyhetskanaler har USA och Israel fått sällskap av flygplan från det brittiska flygvapnet, samt stöd från Förenade Arabemiraten och Jordanien, som hatar och fruktar den iranska teokratin lika mycket som israelerna och amerikanerna.

Det har gått flera veckor sedan Trump lovade iranierna hjälp om regimen fortsatte att mörda sina medborgare, men det är oklart hur han avser att använda sin överväldigande militära makt.

Eftersom han är ovillig att engagera sig i långvariga militära åtgärder hoppas han förmodligen att mullornas regim kommer att ge upp, vilket skulle bana väg för en övergångsregering. Alternativt kommer han att tvingas agera, eftersom det är oerhört kostsamt att upprätthålla militärt tryck under en längre tid. Det är dock svårt att se hur han helt enkelt kan vända om och fly utan att väcka barbarernas vrede i Teheran. Han har heller inte glömt att mullorna har försökt mörda honom vid flera tillfällen. Dessutom vet han att regimen har placerat ut ”sovande celler” i västliga huvudstäder som är redo att ta till terror när de får signalen.

Västvärldens regeringar, de pratsamma klasserna och deras medier måste vara på helspänn dessa dagar, eftersom de vet att när Irans islamiska regim faller kommer de att ha svårt att förklara varför de har öppnat sina gränser för en ström av Allahs anhängare som inte önskar oss något gott.

Kanske kommer vi snart att få se demonstrationer av så kallade högeranhängare som kräver svar på varför den västerländska maktklassen i årtionden har öppnat dörren för våra fiender och smickrat kannibalerna i Teheran. Vänstern kommer säkert att gå ut på gatorna i solidaritet med de långskäggiga ligisterna, men det kommer förmodligen inte att vara lika många som när det gällde att ventilera sitt hat mot judar.