Socialistiska internationalen samlas till möte i Barcelona för att diskutera det de kallar hotet från auktoritära och högerextrema krafter. De hävdar att det inte är ett anti-Trump-möte, men de uttalanden de kommer med tyder på något annat. Premiärminister Pedro Sánchez kom direkt från Peking till Barcelona.

Brasiliens Lula står långt till vänster, liksom Spaniens egen Pedro Sánchez, men att även EU-presidenten Antonio Costa och Mexikos president Claudia Sheinbaum är med är mer överraskande.

EU, som för krig mot ”extremhögern”, har inga problem med att ge plats åt extremvänstern. Socialisten Josep Borrell var utrikesansvarig, och före honom den italienska kommunisten Mogherini, som var god vän med Ine Eriksen Søreide. Mogherinis kontor genomsöktes nyligen i samband med en korruptionsutredning. Om man går tillbaka i arkiven ser man att den antiamerikanska svängen började redan under Merkel. Socialisterna har styrt utvecklingen i EU och går naturligtvis i skyttegravarna under Trumps andra mandatperiod.

Sánchez är öppet fientlig mot Trump. Sheinbaum fruktar att även Kuba ska falla. Mexiko har blivit en narkostat, och Trump hotar kartellerna och därmed ekonomin och korruptionen.

– Det vi vill är att se om vi kan hitta en lösning för att stärka den demokratiska processen i världen, så att vi undviker bakslag, sa han under en gemensam presskonferens med Sánchez på fredagen.

– För när det kommer bakslag, då kommer en Hitler, tillade han.

Sánchez hoppas att mötet kommer att förena alla progressiva krafter i världen.

– Enighet är vår styrka, säger han.

Sánchez låter som ett eko av det spanska inbördeskriget. Lula styr ett Brasilien som arrangerade en stormning av nationalförsamlingen à la den 6 januari. Det är i själva verket högsta domstolsdomaren Alexander Moraeus som styr landet.

Motsättningarna i väst är djupa och oförsonliga.

Mötet i Barcelona förväntas samla omkring 3 000 personer, däribland nuvarande och tidigare statschefer, borgmästare, fackföreningsrepresentanter och forskare från mer än 40 länder.

 

Denna tendens var redan synlig 2017 under Trumps första mandatperiod.

EU vill leda världen – kanske behöver man en ledarhund?