

För första gången sedan Nederländerna utvidgade sina regler för dödshjälp, har ett barn under tolv års ålder. Fallet är det första som registrerats sedan lagändringen trädde i kraft 2024 och har återigen väckt debatt om landets liberala gränser för aktiv dödshjälp.
Den nederländska hälsoministern Sophie Hermans informerade tidigare denna vecka det nederländska parlamentet om att ett obotligt sjukt barn ”yngre än tolv år” avlivades genom aktiv dödshjälp under förra året. Några närmare uppgifter om barnets ålder eller vilken diagnos barnet hade har inte offentliggjorts. Hermans sade att fallet hade rapporterats till den kommitté som granskar alla sena aborter och ”medicinskt assisterade dödsfall” hos barn. Ärendet granskas nu av myndigheterna för att säkerställa att alla lagstadgade krav följdes.
Nederländerna beslutade 2024 att tillåta dödshjälp för svårt sjuka barn mellan ett och tolv års ålder. Tidigare omfattades endast spädbarn under ett år i särskilda fall samt barn från tolv års ålder och uppåt. Regeringen bedömde då att lagändringen skulle kunna bli aktuell för mellan fem och tio barn per år.
För att dödshjälp ska få genomföras krävs bland annat att barnet lider av ett obotligt tillstånd, att lidandet bedöms som outhärdligt och utan hopp om förbättring samt att föräldrarna samtycker. Flera oberoende läkare måste också involveras i processen.
”Eutanasi är endast tillåtet för patienter vars outhärdliga lidande utan utsikt till förbättring har en medicinsk dimension. Avslutning av livet är endast tillåtet om ett barn är obotligt sjukt och lider outhärdligt utan utsikt till förbättring”, står det i den nederländska regeringens riktlinjer.
När reglerna ändrades möttes beslutet av kritik från bland annat kristna organisationer och politiska partier som ifrågasatte om barn verkligen kan anses ha förmåga att fatta sådana beslut. Förespråkare menade däremot att lagen behövdes för en mycket liten grupp barn som annars riskerar att utsättas för långvarigt och svårt lidande i livets slutskede.
Aktiv dödshjälp har även kritiserats för att vara ett sluttande plan. När Nederländerna, som det första landet i världen, legaliserade dödshjälp år 2002, var syftet att hjälpa vuxna patienter med obotliga sjukdomar och outhärdligt lidande. Även om lagen inte uttryckligen krävde att patienten skulle vara döende, var de flesta fallen svårt cancersjuka eller personer med andra allvarliga kroppsliga sjukdomar.
Sedan dess har tillämpningen successivt utvidgats: Idag kan eutanasi beviljas dementa, personer med svår depression, PTSD, autism och personlighetsstörningar. Även barn kan dödas av läkare – år 2024 utvidgades ”möjligheten” att beviljas aktiv dödshjälp till att även omfatta barn mellan ett och tolv år.
Belgien legaliserade eutanasi 2002 med regler som liknade de nederländska, och även där har reglerna mjukats upp så att aktiv dödshjälp kan ges personer som lider av psykisk sjukdom, kronisk depression, ångestsyndrom och andra psykiatriska diagnoser. År 2014 blev Belgien det första landet i världen som tog bort den nedre åldersgränsen, vilket innebär att barn kan avlivas genom eutanasi.
Kanada införde eutanasi genom lagen om Medical Assistance in Dying (MAiD) som trädde i kraft juni 2016. Kraven angav då att eutanasi endast skulle beviljas vuxna som led av allvarlig och obotlig sjukdom och där döden var ”rimligen förutsebar”, vilket ledde till att omkring 1 000 personer beviljades aktiv dödshjälp under det första året.
År 2021 förändrades lagen genom Bill C-7, som innebar att kravet på att patienten måste vara nära döden togs bort. Konsekvensen blev att antalet personer som avlivades steg betydligt, och av de personer som dog i Kanada under 2024 blev 16 499 personer, ungefär var tjugonde avliden, avlivad genom MAiD.
Under 2025 rapporterades drygt 10 000 fall av aktiv dödshjälp i Nederländerna.