Undrar var Mojtaba Khamenei har tagit vägen? Vissa säger att de har sett honom gömd bakom en slöja vid sin fars begravning. Andra är säkra på att han befann sig bland LGBT-aktivisterna med Hamas-flaggorna i Amsterdam. Ytterligare andra tror att han har infiltrerat de barbariska invasionerna i Ceuta. Det är troligt, med tanke på att IS-terroristerna som utförde blodbadet i Paris och Bryssel utnyttjade migrationsrutterna på Balkan.

Hade de frågat mig, kunde jag ha berättat var Khamenei befinner sig. Mojtaba Khamenei, som ju har en ganska bra fastighetsportfölj i London, gömmer sig under nikaben som Khadija Patel, den 17-åriga ”engelska” flickan från Bolton som nyligen besökte överhuset i London, där hon mottog ”British Citizenship Award” för att ”stärka unga kvinnor”. Ett pris för kvinnors frigörelse till talibanerna?

Vi är glada att kunna meddela att en av våra fantastiska volontärer vid KRIMMZ Youth Club i Bolton, Khadija Patel, denna vecka tilldelades British Citizen Award!

Hon mottog priset i Westminsterpalatset som erkännande för sitt arbete med att stärka unga kvinnor. 👏🎉 pic.twitter.com/0M0wQNVMnX

— Lancashire FA (@LancashireFA) 24 juli 2026

Ja, Khamenei bakom nikaben är ett skämt, även om vem som helst kunde ha gömt sig bakom den – till och med Pedro Sánchez på besök i Ceuta innan han återvände till sin lyxvilla på Lanzarote för att uppdatera sommarens spellista på Instagram.

Men fotografiet är skrämmande allvarligt och rymmer västvärldens framtid.

Händerna som överlämnar priset till Khadija tillhör medelålders britter, de sista arvtagarna till en anglo-keltisk tradition som fortfarande sitter på maktens stolar i Westminster, och de ler öppet. Prisvinnaren antas le bakom nikaben. Och det är just i det asymmetriska leendet som man kan utläsa hela liknelsen om västvärlden.

Fotografiet fångar just det ögonblicket då makten överlämnar nycklarna till framtiden till någon som varken delar visionen om den eller minnet av det förflutna.

En stund till kommer det fortfarande att finnas engelska typer som ler i Westminster medan de delar ut priser till dem som demografiskt sett är på väg att ersätta dem. Men snart kommer även de äldre som delar ut priserna att vara icke-brittiska.

I Nicaragua har Daniel Ortega nyligen beslutat att det inte längre ska hållas val i landet. Det är förstås en skam. Men vad är poängen med val om vi ger människor som vill ersätta demokratin med sharia tillträde till dem?

Mer än 570 kandidater med kopplingar till en sekteristisk islamisk agenda, som stöds av en islamistisk påtryckningsgrupp, The Muslim Vote, vann viktiga segrar i 58 kommunfullmäktige i Storbritannien samt två borgmästarposter i de engelska lokalvalen den 7 maj.

”För att ge en uppfattning om saken innebär det att mer än var tionde kandidat som valts in i de engelska kommunfullmäktige är en representant för en muslimsk sekt”, sade Emma Schubart, forskare vid Henry Jackson Society, som var först med att publicera siffrorna. Totalt valdes 5 066 kommunfullmäktigeledamöter.

Så varför fortsätter man att babbla om ”integration”? När du själv är i minoritet, varför i hela världen skulle någon vilja integrera sig med dig och dina ”värderingar”?

Integration förutsätter en tyngdpunkt. De som kommer anpassar sig inte när denna tyngdpunkt försvinner, de påtvingar sig. Och det gör de helt rätt i. Ingen dominerande kultur ”integrerar” sig med sina föregångare när den väl har tagit deras plats.

Några av våra revisionister, som poserar som välgörare, hävdar nu att Ceuta inte tillhör Spanien eftersom det erövrades 1415. Ska vi då be turkarna att lämna tillbaka Konstantinopel till de kristna? De erövrade ju staden 1453.

Vi upplever en islamisk invasion. Deras soldater kommer utan vapen, eftersom de vet att västvärlden inte längre försvarar sig; de behöver inga vapen. Att inte bära vapen (och vid behov skaffa sig sådana i Europa) är deras trojanska nyckel till… pic.twitter.com/KN0fo9G3Pk

— Julian Reichelt (@jreichelt) 31 juli 2026

Den tyske journalisten Julian Reichelt (tidigare Bild) sammanfattar det tydligt: ”Era soldater kommer utan vapen, för de vet att västvärlden inte längre försvarar sig. De behöver inga vapen. På detta sätt fullbordar de sitt mål om erövring och underkastelse genom demografisk övertagande. Om vi fortsätter att tro att det är äventyrare med individuella motiv som kommer, begår vi ett självmordsliknande misstag. Det kommer en armé från Muhammed som känner ett inre och heligt kall att utplåna vår svaga kultur».

Under tiden informerar den spanske journalisten från Ceuta oss: »Här kan vi se tusentals kvinnor och barn som emigrerar i jakt på ett bättre liv». Förutom masochism måste progressivismen också vara drabbad av synstörningar.

Gad Saad har rätt: ”För första gången i historien har en civilisation beslutat att den mest upplysta dygden är att kapitulera utan att göra något som helst motstånd mot förlusten av sin egen kultur, sitt eget arv, sina egna kvinnor och sina egna barn. Den självmordsliknande empati kommer att bli västvärldens undergång».

För första gången i den dokumenterade historien har en civilisation beslutat att den mest upplysta dygden är att överlämna sin kultur, sitt arv, sina kvinnor och sina barn utan att göra något motstånd. Den självmordsliknande empati kommer att visa sig bli västvärldens undergång.

— Gad Saad (@GadSaad) 31 juli 2026

Läraren vid den engelska skolan som visade en karikatyr från Charlie Hebdo i klassrummet under en samhällskunskapslektion lever fortfarande i gömställe. Inte gömd som Khadija bakom niqaben, utan gömd i bemärkelsen att han har ett nytt hem och en ny identitet för sig själv och hela familjen.

Under tiden pågår en massiv demografisk förändring i England, avslöjar nya officiella siffror.

Bolton, staden där talibanflickan som hedrades i Westminster kommer ifrån, ligger i Greater Manchester – ja, samma område som den nye brittiske premiärministern, Andy Burnham, kommer ifrån, med ”manchesterismen” som den italienska vänstertidningen La Repubblica har hyllat.

År 2021 uppgav 47,0 procent av invånarna i Bolton att de var ”kristna” (en minskning från 62,7 procent), medan 19,9 procent uppgav sig vara muslimer (en ökning från 11,7 procent under det föregående decenniet).

Dessa siffror är västvärldens framtid.

I Bolton skrivs barnböcker om hur fantastiskt det är att bära nikab.

I Bolton omvandlas kyrkor till moskéer.

Under tiden har tre kvinnor i Paris blivit knivhuggna av en man som hävdade att han hade blivit ”utsänd av Allah”.

Men precis som under Pride-paraden i Berlin är problemet inte den polska flickan som förblöder på trottoaren, utan de som försöker ”politisera” händelsen, och oavsett räknas även den islamistiske terroristen till de ”konservativa”.

När den nederländska regeringen förbjöd nikab, protesterade en grupp (manliga) socialdemokratiska politiker genom att bära färgade nikaber under Pride-paraden i Amsterdam.

Jag tycker synd om de ivriga nederländarna. Nihilismen kan vara rolig, men den håller inte i längden.

Hegels natt närmar sig, där ”alla kyrkor är svarta” – svarta nikaber.

Under tiden har ”Zug der Liebe” (kärlekståget), paraden i Berlin tillägnad ”tolerans, mångfald och solidaritet” som var planerad till den 29 augusti, har ställts in. Kanske kommer de att hålla en parad i nikab istället.

Abdul Ballout använde en skåpbil för att döda LGBT-personer under Pride-paraden i Berlin. Många demonstranter var klädda i den vanliga Gaza-utrustningen, helt ovetande om sitt kommande möte med de islamiska kranförarna från Iran.

Men den största nyheten är en annan. Abdul lämnade Tyskland 2025 för att ansluta sig till IS i Syrien. Han greps i Libanon och satt fängslad i tre månader innan han tog en omväg tillbaka till Tyskland, där han återigen greps. Han fängslades dock inte, utan överlämnades till en organisation som heter Violence Prevention Network för att genomgå en kurs i ”avradikalisering”.

De fyra kvinnorna som avbildas skulle få honom på rätt köl igen: Judy Korn, Ella Goldschmied, Ariana Wolfe och Cornelia Lotthammer. Deras biografier är fyllda av det vanliga – ”social rättvisa, högerextremism, könsidentitet, kvinnohat, jämställdhet” – men ingenting om islam.

Violence Prevention Network erhåller stora belopp i federala medel i Tyskland och är en av grundarna till EU-kommissionens Radicalisation Awareness Network (RAN).

Att skicka en terrorist på en kurs som hålls av aktivister som specialiserar sig på högerextremism och jämställdhet är som att behandla en bakterieinfektion med ett utdrag av Bachs blomsteressenser. Det fungerar inte bara inte, utan det förstärker också uppfattningen att västvärlden är svag, förvirrad och redo att förstöra sig själv.

Det är lite som barriären i Ceuta: Den kostade miljarder, men visar sig vara värdelös. Vi fortsätter att låtsas att en erövringsideologi kan tämjas med ett kursintyg, ett inkluderande leende och ett staket fullt av hål och utan polis och militär.

För det är som om det för stora delar av makteliten är för sent att rädda det gamla Spanien – eller det gamla Frankrike, det gamla Nederländerna, det gamla Tyskland, det gamla Italien eller det gamla England, även om de skulle önska det.

Bilderna och videoklippen från invasionen av Ceuta visar en ”Fästning Europa” som är så svag, och med vakter som är så maktlösa, att de helt enkelt låter sig övermannas. De visar ett EU som, trots sina regeringar, sina väpnade styrkor och polismyndigheter, sina tiotusentals professionella politiker, alla sina lagar och förordningar, alla tankesmedjor, expertpaneler, toppmöten om vem-vet-vad och allt det ideologiska tramset, kapitulerar inför män som simmar några hundra meter från Marocko.

Det sunda Europa har förstått detta, och 22 av 27 EU-medlemsländer kräver säkra yttre gränser (tiden för Merkels Wir schaffen das är långt borta, skriver Douglas Murray i The Free Press).

Den egentliga frågan är därför inte hur många män som passerar de europeiska gränserna.

Men även här är den viktiga historien en annan: Varför är så många medborgare fortfarande förvånade över regeringarnas maktlöshet, när denna maktlöshet nu tycks vara en regeringsform? Det som många uppfattar som administrativ inkompetens ser snarare ut som ett civilisatoriskt val. Vi fortsätter att tala om ”suveränitet”, samtidigt som vi gradvis ersätter folkstyret med förvaltning av migrationsströmmar.

Vi är, som det står i ett kapitel i min bok ”Titanic Europa”, ”sömngångare i Schengenländerna”.

Eller för att citera Elon Musk om Ceuta: ”Vakna upp innan det är för sent”.

Wake up, before it is too late https://t.co/QOkksRa07y

— Elon Musk (@elonmusk) 30 juli 2026

Annars är det bästa vi kan göra att ta till människooffer för att påskynda övergången till det som måtte komma därefter.

När man väl har förstått att detta är den enda planen som finns för tillfället, blir alla regeringarnas uttalanden som uppmanar oss att ”stå emot dem som vill splittra oss” helt begripliga.

För att protestera mot islamiseringen har det modiga feministiska kollektivet Némésis organiserat en demonstration. De samlades vid Trocadéro i Paris. De bar niqab, den som hyllades i Westminster.

”Fransmännen om 50 år?”, står det på deras banner.

Mycket, mycket tidigare.

Västvärldens judar har insett detta och har redan packat sina resväskor.

När bilden av Khadija från Bolton cirkulerar om tjugo år kommer den inte att minnas som ett exempel på ”kvinnlig frigörelse”, utan som det ögonblick då vi erkände vår efterträdare med ett leende och en papperslapp.

Det är därför framför allt denna märkliga trötthet man kan anamma bakom stängslen i Ceuta idag: Snarare än segern för dem som knackar på Europas dörrar, är det den djupa tvivlen hos dem som inte längre vet varför dessa dörrar fortfarande existerar …

Den västerländska makteliten försvarar alltså inte längre en ordning, utan förbereder dess upphörande.

Köp boken hos Document Forlag