Hatet var påtagligt under ”No King”-protesten i Brevard County, Florida. Läs den anmärkningsvärda berättelsen och se bilderna.

Igår gick min man Terence och jag till en No King-protest i Brevard County, Florida. Det var minst sagt en chockerande upplevelse.

Den här demonstrationen blev inte våldsam, som i andra städer över hela landet, men det var den mest hatiska sammankomst vi har upplevt i hela vårt liv.

Det var mycket med oss som provocerade den aggressiva publiken, men en Ron DeSantis-keps satte verkligen igång dem.

Och det kom inte bara från ett eller två ”ruttna äpplen”, utan från hela publiken, med undantag för några få. Vi hånades och förlöjligades, kallades fascister och nazister och fick höra att vi var på fel plats och borde gå.

En äldre man stormade mot mig och jag var tvungen att backa för att undvika honom. En annan låtsades slå mig och Terence med sin affisch, medan folk runt omkring oss skrattade av glädje.

Vi såg med egna ögon det djupa hat som driver många på vänsterkanten att använda alla medel för sin sak. Hat och våld finns också på högerkanten, men påståendet att vänstern är fredlig och högern extremist är en lögn.

Vi har varit på många Trump-rallyn och konservativa evenemang med motdemonstrationer från demokrater, men aldrig upplevt sådant hat och ondska som igår.

Vi stöter sällan på så hatiska människor i vardagen och det kändes som om vi befann oss i ett dystopiskt Amerika.

De flesta var äldre, vilket förvånade oss. Ingen betalade dem för att protestera; ett sådant djupt hat kan inte köpas.

Detta är en av två kvinnor jag talade med som var vänlig, trots att hon hade en mycket radikal inställning.

Detta var en mindre demonstration jämfört med andra i landet, och vi kan bara föreställa oss våldet i större städer.

Vänstern kräver din underkastelse

Som journalist för Document gick jag till demonstrationen för att prata med människor, som journalister gör dagligen.

I efterhand tror jag att jag kanske borde ha agerat annorlunda, men jag skulle ha ångrat att jag gav efter för de orimliga kraven från den första personen jag träffade.

När vi kom fram ösregnade det och utan paraply eller regnjacka tog jag på mig en Ron DeSantis-keps som jag hade i bilen.

Den första mannen jag mötte gav mig en arg blick och frågade varför jag hade kepsen på mig. De kräver demokrati och yttrandefrihet med plakat, men vill samtidigt att man ska underkasta sig.

Han gick ändå med på att prata och berättade att han var 82 år gammal, att han inte hade många år kvar och att han trodde att han skulle få se Amerika förvandlas till ett fascistiskt land.

Först verkade han bara irriterad över locket, men efter att jag tackat för samtalet började han följa efter mig och krävde att jag skulle ta av locket. Han var arg och pekade med fingret rakt i ansiktet på mig.

Några kommer att säga att jag borde ha tagit av mig kepsen som journalist, men jag vägrade. Jag gick inte dit för att provocera, och jag hade ingen aning om att kepsen skulle väcka så mycket illvillig ilska. Därför gick jag inte dit som journalist och nämnde inte att jag arbetade för Document.

Trodde att jag arbetade för DeSantis

Mannen till vänster gick med på en intervju framför kameran, men plötsligt kom en annan man fram och frågade om jag arbetade för DeSantis. Jag svarade att nej, jag pratar bara med folk och gör ”man-on-the-street”-videor.

Han fortsatte att skälla ut mig och den andre mannen sa att han inte längre var intresserad av att prata med mig eftersom jag var en förrädare.

Hatet är skrämmande djupt

Kvinnan i rosa log och gick med på att tala. Hon kritiserade vår nya ”auktoritära” ledare, men hennes man avbröt, pekade på min hatt och sa åt mig att inte prata med hans fru.

Många av demonstranterna hånskrattade åt oss för att provocera oss. Som de här tre när jag pratade med damen.

Kvinnan till vänster stirrade också ständigt på mig. Om blickar kunde döda.

Då kom samma man som tidigare hade trakasserat mig springande och skrek att jag inte kunde låtsas vara en oberoende journalist med den där hatten på.

”Det är skitsnack, damen”, sa han.

Hatet lyser ur hans ögon.

Han fortsatte att förfölja mig och kom så nära att jag var tvungen att dra mig undan.

Vi följdes av en ”creepy” kvinna

Många av dem fnös åt oss för att provocera oss. Flera följde efter oss och en maskerad kvinna som såg ut att vara från Antifa var överallt där vi gick.

Där är hon till höger på bilden. Den arga mannen kom upp till mig, började filma och gick på en tirade om min DeSantis-hatt. Senare trakasserade han mig och Terence verbalt.

Hatfulla gamla aktivister

När vi gick tillbaka till bilen kom mannen som hade vägrat låta mig tala med hans fru utspringande ur folkmassan och låtsades slå oss med sin bricka.

Normalt skulle man tro att en äldre dam skulle bli chockad av en äldre mans beteende, men istället skrattade kvinnan bredvid honom i våra ansikten och viftade med sin skylt framför oss.

Jag sa: – Jag trodde att ni var kärlekens parti. Jag har aldrig sett ett sådant hat i mitt liv. Jag trodde att ni var kärlekens parti. Jag har aldrig sett sådant hat i mitt liv.

Det provocerade den gamle mannen som sprang efter oss och filmade oss.

Sedan slängde han upp näven i luften, som om han trodde att han hade besegrat oss.

Du är på fel plats

Den här mannen flinade elakt mot oss och sa: ”Ni är på fel plats. Plötsligt dyker mannen i bakgrunden upp och kommer springande mot oss.

Här kommer han med ett illvilligt flin, nästan knuffar Terence åt sidan och viftar med sin skylt rakt upp i mitt ansikte.

Dessa människor anklagar Trump för att vara auktoritär, men vi har aldrig sett ett sådant auktoritärt beteende från vanliga människor i hela vårt liv.

Emily var en av de få vänliga människor jag träffade. Som libertarian stödde hon varken Trump eller Biden och fördömde trakasserierna mot oss. Antifa-kvinnan i bakgrunden tittade noga på.

Här stirrade folkmassan på oss när vi korsade gatan för att gå och ropade ”fascister” och ”nazister” när vi gick förbi dem.

Mannen till vänster är ”inte för sexig för sin skjorta.”

Den här mannen blev också arg när han såg min hatt. Det är en galen värld när namnet på Floridas guvernör kan framkalla så mycket hat, medan den palestinska flaggan, tillsammans med regnbågens färger, symboliserar kärlek och fred.

Är detta USA:s framtid?

Vi slutade lämna efter en kort tid eftersom vi kände oss osäkra. Så här i efterhand undrar jag om vi borde ha åkt tidigare, men det som hände, hände. Vi är båda fredliga människor och har aldrig varit i någon konfrontation med andra när vi är ute bland folk.

Det var en stor väckarklocka för oss och jag sa till Terence när jag gick att om det här är USA:s framtid så är vi illa ute. Jag skämtade om att Trump borde köpa Grönland, så att vi kan flytta dit när det blir värre.

Terence är från New York och det krävs mycket för att skaka om honom. I går var vi båda omskakade, men ännu mer när vi kom hem och pratade om de här vidriga, hatiska människorna. Jag vet att de finns, men det var första gången vi var bland så många.

Demonstrationerna organiserades av den progressiva gruppen Indivisible, som har fått miljontals kronor i bidrag från George Soros Open Society Foundations. De har uppenbarligen inga problem med ”kung Soros”, som kommer från ett annat land och sår missnöje och splittring i Amerika.

Igår var det fruktansvärt våldsamma ”No King”-protester i storstäder som Los Angeles, Portland och New York. De fortsätter i dag, och många städer är utom kontroll. Man undrar alltid varför det finns så mycket hat och var det kommer ifrån. Jag tror att vi fick svaret i går.