Det dröjde inte länge förrän både Tyskland och Japan hade uppnått det som kom att kallas Wirtschaftswunder, det ekonomiska mirakel som skickade ut de första Volkswagenbilarna på vägarna redan 1948 och japanska Canon-kameror och Sony-TV-apparater på världsmarknaden.

I takt med att välståndet och framför allt välfärden spred sig i Tyskland och Danmark ersattes klokhet med bekvämlighet. Varför göra det svåraste arbetet om man kan få andra att göra det? Svaret blev att importera arbetskraft, framför allt från Turkiet, Jugoslavien och Grekland. På 1960-talet fungerade det dock bra, arbetarna bodde tillsammans i barackliknande förhållanden där de kunde leva billigt och spara så mycket som möjligt för att etablera sig i sitt hemland. Jag var då praktikant på MAHAG i München, Bayerns största VW-monteringsfabrik och grossistföretag, som hade flera tusen gästarbetare anställda. Några år senare, när jag var placerad av Tuborg International i Turkiet, upptäckte jag att alla de stora bensinstationerna och bilverkstäderna ägdes av före detta gästarbetare som hade etablerat sig med sina besparingar efter vistelsen i Tyskland.

Familjeåterföreningslagarna var det fall som fick det gamla, välfungerande gästarbetarsystemet att kollapsa. Politikerna gav vika för massan av migranter från övervägande islamiska kulturkretsar och deras stora familjer, som snabbt lärde sig att konvertera från arbetare till klient. Det massiva inflödet av invandrare som håller sig själva och sina ättlingar på behörigt avstånd från arbetsmarknaden kostar nu de danska skattebetalarna mer än 90 miljarder DKK varje år, enligt Finansministeriets ekonomiska rapporter. Förutom socialförsäkringsinkomster får invandrarklienter statligt stöd för familjeåterförening, bostad, tandvård, tolktjänster och dagis.

Regeringen är fullt medveten om att invandringen från islamiska kulturkretsar är en växande katastrof för Danmark, men har valt att låta det bero eftersom man inte ser någon lösning på problemet. Fram till nyligen hade Mette Fredriksen och fackföreningarna kommit överens om att minimera importen av arbetskraft och i stället göra en insats för att få fler äldre och cirka 40.000 arbetslösa ungdomar i arbete.

Nu har Lars Løkkes Moderaterna och Venstre övertalat Socialdemokraterne att importera arbetskraft från 16 utvalda länder som ”vi har en särskild relation till”, som det står i förslaget. ”Det är inte många danskar som inser att vi har en särskild relation till Nordmakedonien och Montenegro, men det har vi. Man behöver inte vara professor i mänskliga rättigheter och flyktingkonventioner för att inse att lagförslaget noggrant utesluter islamiska länder. Regeringen kommer att svära på att detta inte är en opt-out av någon, utan en opt-in av nationer vars medborgare har klarat sig bra på den danska arbetsmarknaden. Men regeringen kan snart förvänta sig att höra från den nitiska Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, som inte köper den förklaringen. Tyvärr har regeringen inte bara öppnat dörren för import av arbetskraft från de utvalda länderna, utan också för familjeåterförening, vilket om några år kommer att försätta oss i samma situation som med invandrare från islamiska kulturkretsar, bara mångfaldigad.

Olyckligtvis har det gått över huvudet på våra politiker att det pågår en revolution på arbetsmarknaden som kräver helt andra lösningar än den vanliga omedvetna importen av migranter från exotiska breddgrader. Enligt Arbejderbevægelsens Erhvervsråd försvinner 300.000 jobb i Danmark varje år, samtidigt som 300.000 nya jobb skapas. Artificiell intelligens, automatisering och robotisering sveper som en storm genom näringslivet. Det amerikanska MIT-universitetet uppskattar att minst 400.000 industrijobb i USA kommer att ersättas av robotar inom några år. En analys från McKinsey och Aarhus Universitet uppskattar att 40 procent av arbetstiden på danska arbetsplatser kommer att automatiseras inom ett antal år fram till 2055. Allt detta innebär att den arbetskraft som frigörs kan omskolas och överföras till de många nya jobb som moderniseringen också för med sig. Utan att involvera migranter från Moldavien och Albanien, som också är bland regeringens ”utvalda länder”.

Under tiden väntar vi på Europadomstolen för mänskliga rättigheter, som med hänvisning till ett antal fördrag och konventioner kommer att beordra regeringen att inte utesluta islamiska länder från den danska arbetsmarknaden och tillhörande välfärdsförmåner, nu när vi har öppnat den för andra. Detta är diskriminering, rasism och värst av allt: islamofobi. Mette Frederiksen kommer sedan att slå ihop sina klackar och förklara att den danska regeringen naturligtvis inte har för avsikt att bryta mot domstolens beslut. Gränsen kommer därför att förbli öppen för arbetskrafts- och välfärdsmigranter från islamiska kulturkretsar. Och sedan är vi tillbaka där vi började. Bara värre.