Hela det norska etablissemanget går till krig mot Israel och Trump över planerna på att samla palestinierna i en stor stad i södra Gaza och låta dem som vill emigrera. Det sägs att flera länder har ställt sig till förfogande. De norska ”experterna” tror inte på detta. De tror inte alls på sina egna ögon och för ett fullskaligt krig mot planerna, under ledning av statssekreterare Andreas Kravik. Han lovar att bekämpa planerna med alla medel.

Nu smälter hatet mot Trump och Bibi samman och avslöjar att motståndet bygger på känslor kopplade till ideologi. En ideologi som är blind för det faktum att världen har förändrats. Vem har den norska eliten hamnat i säng med?

De inser inte att Trump har många kort i rockärmen. Nu sägs det att Trump har lovat Hamas att kriget inte ska återupptas när den 60 dagar långa vapenvilan är över. Men Hamas kräver också att IDF ska dra sig tillbaka från Gaza. Det är osannolikt att det går att uppnå och om det gör det kommer det att omintetgöra planerna på att samla palestinierna i en storstad i söder.

Hur reducerat är Hamas? Har de överhuvudtaget något att hota med? Kan de sätta kraft bakom sina krav?

NTB:s Nils-Inge Kruhaug arbetar i tandem med statssekreterare Kravik. De ställer upp ”trupperna” som inför en strid:

– Norge motsätter sig starkt alla planer som underlättar tvångsförflyttning av den palestinska befolkningen. Detta strider mot humanitär rätt och Israels skyldigheter som ockupationsmakt, säger han till NTB.

– Gaza är en del av Palestina och palestiniernas hemland, och Israel har ingen rätt att etablera ett läger som detta, säger Kravik.

– Vi och det internationella samfundet kommer att kämpa mot att detta blir verklighet, säger han.

– Och vi gör det redan genom det fall vi har lämnat in till Internationella domstolen (ICJ), där vi har bett domstolen om ett rådgivande yttrande om Israels skyldigheter enligt internationell rätt att tillåta och underlätta livräddande nödhjälp och grundläggande tjänster till palestinier som lever under ockupation, tillägger Kravik.

Är Gaza en del av Palestina? Detta var nytt, men det är regeringens uppfattning efter att de erkände Palestina i maj förra året.

Norge är på samma spår som Macron, även han står på Motståndsfrontens linje. Det är en fortsättning på Arabförbundets tre nej till Israel efter sexdagarskriget 1967: Inget erkännande, ingen fred med Israel och inga förhandlingar. Stängd dörr.

Motståndsfronten var Irans skapelse: Det var namnet på alla som förkastade Israel och ville att landet skulle raderas från kartan. Nu ligger denna motståndsfront i ruiner, men från sina huvudstäder tar européerna upp kampen igen. De inser inte att deras städer mer och mer liknar Gaza.

Den norska eliten har misslyckats med att inse denna snabba utveckling. Norge hjälpte till att lägga grunden för den politik som Trump och Bibi driver genom Osloavtalet. Men så snart Trump flyttade ambassaden bromsade Norge. Det var inte så de hade föreställt sig freden. Det skulle bli en fred på israeliska villkor, och det var Norge inte intresserat av. Därför är ett erkännande av Palestina ett logiskt steg på vägen mot Motståndsfronten 2.0.

Flytten av ambassaden var tänkt att utlösa ett uppror, men inget hände. Sedan kom erkännandet av Golan. Heligbröd. Det var en utveckling som inte föll i god jord hos 7 juni-folket.

Men eliten talar inte om hur provocerade de blev när Trump officiellt erkände Jerusalem som Israels huvudstad den 6 december 2017. Drömmen om att dela upp den symboliskt viktiga staden för de tre monoteistiska religionerna krossades. Den blev nu judisk. Det var en krigsförklaring för islamisterna och vänstern, som nu ingick i en ohelig allians.

Det är så här islamistisk befrielse ser ut: Nationerna och rörelserna marscherar under viftande banderoller mot Klippdomen. Detta påminner starkt om vänsterns glorifiering av motståndskampen, jfr Vietcong, Che Guevara och Hugo Sanchez. Enorm väggaffisch uppsatt i Teheran.

Abrahamavtalet undertecknades utan löfte om en palestinsk stat. Det inkluderar inte Norge, inte heller Macron, Irland, Spaniens Sanchez och Storbritanniens Lammy. De representerar en vänster som har tagit på sig att kämpa för en palestinsk stat. De placerar sig därmed till vänster om flera arabstater. De inser inte detta. I själva verket är de reaktionärer i ordets kliniska bemärkelse. De utkämpar gårdagens krig.

De moderata sunnistaterna är tacksamma för att Israel och USA slog ut Irans kärnvapenprogram. De radikala, Hamas-vänliga europeiska staterna förstår inte detta. Macron och Barth Eide sa att det var ett brott mot folkrätten. De är mentalt i den högre luften.

Det är därför deras föreställningar om vad som är möjligt och omöjligt i Mellanöstern nu kollapsar.

– Jag kan inte tro att Trump och Netanyahu överhuvudtaget diskuterar detta i Washington, jag har svårt att finna ord, säger professor emeritus Nils Butenschøn. Han har följt konflikten i Mellanöstern på nära håll sedan 1980-talet.

– Jag har jobbat med det här i 50 år och trodde aldrig att det skulle gå så fel. Men det är i linje med mina värsta förutsägelser, säger han till NTB.

Professor Jacob Høigilt vid Oslo universitet reagerar också. Han utesluter inte att den plan som Israels försvarsminister Israel Katz presenterade på måndagen kan komma att genomföras.

– Staten Israels politik har blivit alltmer brutal och cynisk sedan 1967, säger han till NTB.

– Realismen i denna plan beror på hur lite hänsyn Israel tar till den palestinska civilbefolkningen. Baserat på vad vi har sett de senaste åren är det inte orealistiskt att de kan göra något sådant här, säger Høigilt.

Sedan Trump och Bibi har gått samman för att rita om kartan i Mellanöstern flyter Trump-hatet och Israel-hatet in i varandra. Detta ger experterna en dubbel nackdel.

– Vilka planer och visioner president Donald Trump kan ha för palestinierna och Gaza är omöjligt att säga, säger Høigilt.

– Han har visat sig vara mycket oförutsägbar och impulsiv, så det är svårt att veta vad han faktiskt kan komma att göra eller gå med på, säger han.

– Gazas invånare har fördrivits gång på gång under kriget, säger Høigilt.

– Ingen har brytt sig om detta. Nu har europeiska länder börjat mumla om sanktioner, men så länge USA inte gör något tror jag att Israel i stort sett kan göra vad de vill. Och det finns inget som tyder på att USA kommer att göra något inom den närmaste tiden, säger han.

Ett välkänt inslag i retoriken mot Israel är användandet av superlativ: Israel står för en politik som är oöverträffad. Har Høigilt inte hört talas om amerikanernas upprorsbekämpningspolitik i Vietnam och Irak – ett stort tidsspann – som gick ut på att samla befolkningen i städer som kontrollerades av amerikanerna? Det här är klassisk politik, men Høigilt måste hänga upp lite ”worst case scenario”-retorik på Israel.

– Det Israel vill mest av allt, och som det finns en uttalad politik för, är att fördriva palestinierna i Gaza till Egypten. Det är rimligt att tro att det är därför man vill tvinga Gazas invånare till Rafah, som ligger precis vid gränsen, säger Høigilt.

Men Egypten kommer aldrig frivilligt att gå med på en sådan lösning. President Abdel Fattah al-Sisi måste pressas genom att använda någon form av våld. Det är där USA kommer in i bilden”, säger han.

– Att fördriva en befolkning på ett så systematiskt sätt och förstöra deras försörjningsmöjligheter och sedan ta över området, det känner jag inte till så många andra exempel på efter andra världskriget, säger han.

Den norska eliten tycks drivas av en kollektiv galenskap. Professor Bernt Hagtvet skriver i Klassekampen att det israelerna gör i Gaza påminner om Eichmann. Det värsta är att historikern Hagtvet mycket väl vet vad Eichmann beordrade i Ungern och andra länder, men han lyckas inte verklighetstesta det mot dagens verklighet i Gaza.

Hagtvet har ägnat de senaste trettio åren åt att bekämpa ML-rörelsen och dess ideologi. Nu faller han själv ner i samma dike.

Det är så här woke påverkar sinnet.

Det var samma sak som drabbade Hilde Sandvik när hon tyckte sig se IS-blicken i ögonen på chefen för Trumps budgetkontor: Russ Vought.

Vought är förvirrad och orsakar stor skada i små nationer där få tillåts tala ut.