Keir Starmer är den sämsta premiärminister som Storbritannien kunde ha haft i en olycklig tid som kännetecknas av otaliga katastrofer.

Många av dessa katastrofer är självförvållade av hjälplösa brittiska politiker från båda sidor av underhuset.

Lögnerna, dubbelmoralen och den moraliska utpressningen som driver vår illegala invandringskris hotar att slita sönder landet och ändå står Starmer som förstenad, både ovillig och oförmögen att anta utmaningen, skriver Allister Heath i The Telegraph.

Situationen är inte mycket bättre i Norge, även om vi än så länge delvis räddas av en oljefond som skattebetalarna märker lite av, men som gör det möjligt för vår regering att hälla över 200 miljarder norska kronor i kriget i Ukraina och uppskattningsvis 400 miljarder norska kronor per år i en aldrig sinande massinvandring.

Om Starmer verkligen ville minska spänningarna, och om han var en någorlunda anständig politiker, skulle han ha rest till Epping i Essex, där ilskan mot invandring är som störst, anser Heath.

Han kunde ha gjort som de Gaulle, som åkte till Alger 1958. Starmer kunde tala om för de laglydiga brittiska medborgarna i Epping att han faktiskt förstår dem.

Det är naturligt att bli upprörd när invandrare våldtar småflickor och man som hårt arbetande och allt fattigare skattebetalare får stå för notan.

Vad kan Starmer göra?

Starmer kan beordra förflyttning av asylsökande till en bättre plats och fördöma extremister på både vänster- och högerkanten.

Han kan uttrycka sitt missnöje med att ett fyrastjärnigt hotell i Canary Wharf bokas för att hysa migranter och kräva att billigare tillfälliga lösningar hittas.

Dessutom borde Starmer kritisera polisen i Essex för att trakassera sina egna invånare samtidigt som de fungerar som en gratis transporttjänst för en radikal mobb från andra håll som ställer till problem vid deras motdemonstrationer.

Polisen i Essex är den mest woke polisen i Storbritannien, skriver Heath.

I den verkliga världen får vi nöja oss med Starmers plattityder och osanningar. Varför hävdade han på sitt konto i sociala medier att ”vi kommer att göra allt för att bekämpa illegal invandring”, när det är raka motsatsen till vad Labour gör?</p

Starmer vägrar att vidta åtgärder som kan fungera, om målet är att stoppa båtarna. Det verkar viktigare för Labourregeringen att vara bäst i klassen när det gäller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (ECHR) och FN:s flyktingkonvention.

Ännu en gång trumfar ”mänskliga rättigheter” smidigt medborgerliga friheter. Sic transit gloria mundi (Så passerar världens ära). Men bara västvärlden accepterar ett sådant självförvållat förfall, och britterna leder verkligen vägen.

Ja, Starmer skulle älska det om något dök upp och invandringen, både laglig och olaglig, gick ner – han kan till och med få sin vilja om finansminister Rachel Reeves driver Storbritannien i konkurs.

Snart kommer britterna själva att vara flyktingar

Men Starmer saknar viljan att göra något radikalt för att uppnå sådana mål. Hoppas han bli räddad av en total ekonomisk kollaps i Storbritannien? Han har i så fall över fyra år på sig att uppfylla sina drömmar.

Men det finns knappast många länder som skulle ta emot brittiska flyktingar i en krissituation och inkvartera dem på fyrstjärniga hotell.

Starmer skrotade Rwanda-planen och vägrar att fängsla illegala invandrare. Som The Telegraph rapporterade förra veckan, beslutade Högsta domstolen nyligen att en afghan som bor i Storbritannien och som ville ta med släktingar eller ”familjemedlemmar” till Storbritannien inte behövde ha ”blodsband eller juridiska band” till den sökande.

Afghanen, som helst skulle ha deporterats till sitt hemland, fick därmed ta med sig 22 andra afghaner till brittisk mark. Den vägen leder till galenskap, avslutar Heath.

Migrantavtalet som Starmer har förhandlat fram med Frankrikes president Emmanuel Macron är inget mindre än en nationell skamfläck. Ingen hotas av Starmers löfte om att bekämpa människosmugglare. Inte så länge britterna är smugglarnas viktigaste kunder.

Downing Street-tjänstemän tror att Storbritanniens sociala väv är ”fransande i kanterna” och ändå är det bästa regeringen kan göra att kräva större integration och återställande av förtroende, som om det var lätt.

Det är skrattretande att premiärministern påstås tro att hans politik för att förbättra skolnärvaron redan förbättrar relationerna mellan olika grupper i samhället. Inget av detta är i närheten av att stå i proportion till krisens omfattning.

Starmer befarar en ny sommar med upplopp mot massinvandring

I boken The Vision of the Anointed: Self-congratulation as a basis for social policy förklarar den amerikanske ekonomen Thomas Sowell varför politiker som Starmer förlorar kontakten med verkligheten och till slut föraktar sina väljare.

Sowell delar in världen i grupper: de smorda eliterna, de som vi nu kallar ”the woke Blob”, själviska idiot savants som tror att förenklad social ingenjörskonst kan lösa alla världens problem, och anhängare av den ”tragiska visionen”, som har ödmjukheten att förstå komplexiteten och avvägningarna i mänskliga samhällen.

Bland de smorda eliterna finns Labour, Corbynites/Greens, Lib Dems och många av Tories. I Norge passar denna beskrivning in på nästan alla i det norska Stortinget.

Stödjare av den ”tragiska visionen” inkluderar Reform, förnuftiga Tories (inklusive Suella Braverman, Robert Jenrick och Jacob Rees-Mogg) och över hälften av den brittiska befolkningen som säger att invandring är en av de viktigaste frågorna som Storbritannien står inför.

De smorda är övertygade om att de vet bäst, och reagerar inte med förnuft när deras storslagna planer på att ”rädda mänskligheten” går snett. Det är uppenbart att deras egna medborgare inte anses vara en del av ”mänskligheten”. Tvivel, osäkerhet och försiktighet är reserverat för dem som lutar sig mot den ”tragiska visionen”.

Eliterna bryr sig inte om de förtryckta så mycket som de bryr sig om att känna sig duktiga och vinna poäng i ”det goda sällskapet”.

De väljer ut ”maskotar”, så kallade marginaliserade grupper, som båtmigranter. Normala människor som tycker att invandringen har gått för långt ignoreras helt och hållet, om de inte kastas i fängelse, som Lucy Connolly.

Lucy Connollys öde måste väcka oss

Dessa eliter är så förvirrade och vilseledda att de inte kan föreställa sig att deras kritiker verkligen, av icke-främlingsfientliga skäl, kan vara bekymrade över att hotell i bostadsområden fylls med unga män utan pass och utan kända identiteter, och över den risk detta kan utgöra för unga flickor.

Även efter groomingskandalen verkar den brittiska eliten inte ha lärt sig någonting. Decennier av våldtäkt på små flickor i industriell skala var inte tillräckligt.

De kan inte förstå att det är en förolämpning för miljontals människor att sätta migranter på dyra hotell, i en tid då skatterna är rekordhöga.

De förstår inte varför det i det här sammanhanget kan anses provocerande att en skola förbjöd en 12-årig flicka att bära en Union Jack-klänning på kulturdagen.

Starmer och Labour kommer aldrig att förändras, och inte heller resten av den smorda klassen. Den enda lösningen är att ersätta dem.

Heath har en känsla av att nästa val kommer att utlysas tidigare än många tror, vilket är möjligt i Storbritannien. Då kan Reform UK få sin chans.

Men det finns ingen anledning till optimism. Det land som jag har älskat nästan lika mycket som Norge i hela mitt liv går mot sin undergång i rasande fart, och jag tvivlar tyvärr på att Reform UK kan lösa dess problem.