
”All I have is a voice to undo the folded lie.”
Poem: ”1 september 1939”, W. H. Auden
Om Hamas propaganda och judehat
Hamas’ propaganda har blivit västvärldens guldstandard när det gäller fakta och källor för kriget i Gaza. Påståendena förs vidare till folket utan att politiker, mediehus eller andra som har starka åsikter om Israel, men inte om andra konflikter, reflekterar kritiskt över dem. Israels fiender ignorerar Hamas ärligt deklarerade avsikt: Att bygga en terroriststat på Israels ruiner. För trots Israels upprepade vilja att ge upp stora landområden i utbyte för fred, har både PLO och Hamas upprepade gånger sagt nej, eftersom målet alltid har varit att ta över hela Israel.
Det ständigt ökande våldet och antisemitismen som vi upplever i Europa tas inte på allvar. Reaktionerna mot Friends of Israel och judar i Europa blir alltmer extrema. På onsdagen denna vecka blev en grupp judiska franska barn med våld jagade ut från ett flygplan på väg från Spanien till Frankrike. Deras 21-åriga ledare, en flicka, kastades till marken och belades med handfängsel. Brottet? De bar kippa och tsitsit och sjöng på hebreiska! Barnen, som aldrig hade satt sin fot på israelisk mark, blev utskällda av kabinbesättningen för att tillhöra ”en folkmordsstat”.
I Norge känner sig både SV och Rødt helt bekväma med att föreslå Francesca Albanese för Nobels fredspris. De föreslår en judehatare som upprepade gånger ertappats med att ljuga, och som under ett antal år utnämnde sig till advokat på falska grunder. Andra, som en representant för Venstre, föreslår till och med att Nato ska bomba Israel!
Trots oktobermassakern, bortförandet av israelisk gisslan och trots dagens ökande judehat har 30 länder, däribland Norge, nyligen undertecknat ett kraftfullt uttalande mot Israel med krav på ett ovillkorligt slut på kriget i Gazaremsan. Varför gör de detta? Vad är det som gör att stora delar av västvärlden reagerar så irrationellt när det gäller Israel?
Vad är det som gör att stora delar av västvärlden reagerar så irrationellt när det gäller Israel?
Är det akut hunger i Gaza på grund av Israel?
Det var FN:s generalsekreterare Gutierres som började sprida påståendet om ett dagligt behov av 500 lastbilar med mat till Gaza. Han gjorde detta påstående trots att även FN-data från 2022 visar att i genomsnitt 291 lastbilar per dag kom in i Gaza via Israel och Egypten, varav ungefär hälften transporterade byggmaterial som vi nu vet användes för att bygga tunnlarna, och endast cirka 73 transporterade mat.
Var och en kan googla och inom några sekunder få reda på att mängden livsmedel som skickas till Gaza är stor i förhållande till befolkningens storlek. Men Hamas och FN låter enorma mängder mat ruttna i hettan för att pressa Israel att lämna tillbaka kontrollen över det humanitära biståndet till Hamas, som det var från 2007. Så sent som på onsdagen den här veckan avfyrade Hamas raketer mot Gaza Humanitarian Foundation (GHF) matdistributionspost, med vetskapen om att döda civila där skulle skapa en ny storm. Sociala medier översvämmas av videor som visar hur Hamas slår och skjuter både civila och hjälparbetare för att hindra dem från att hämta mat från GHF.
FN:s kamp mot GHF med stöd av fredsindustrin är en kamp om resurser och makt. Om FN, EU och fredsindustrin hade samarbetat med GHF och satt press på Hamas hade Hamas kunnat tvingas släppa gisslan och då hade kriget varit över för länge sedan och det hade funnits tillräckligt med mat till alla.
COGAT, som är den israeliska myndighet som sköter kontakten med den arabiska befolkningen i Judéen, Samarien och Gaza, skriver i sitt uttalande:
”I motsats till vad många tror finns det INGEN GRÄNS för hur många lastbilar med humanitärt bistånd som kan komma in i Gaza. Den verkliga flaskhalsen ligger hos FN och internationella organisationer, vars insamling av bistånd från gränsövergångarna minskade kraftigt under den senaste månaden. Det var först efter enorma påtryckningar som FN och de internationella organisationerna återupptog insamlingen. På bara två dagar samlade FN och internationella organisationer in över 270 lastbilar från Gaza-sidan av gränsövergångarna Kerem Shalom och Zikim.”
Det finns utan tvekan ett antal svältande och undernärda civila i Gaza och det måste få ett slut, men det beror inte bara på Israel och/eller GHF. FN:s och Hamas cyniska missbruk av maten som utpressningsmedel mot Israel och GHF är en viktig faktor i dagens situation, utan att ha tilldragit sig något större intresse i tidningarnas ledarartiklar.
Varken detta eller Hamas nämndes en enda gång i fredagens Dagsnytt 18 på NRK, som snabbt utvecklades till en ensidig debatt som fördömde Israel, utan att någon närvarande kunde framföra Israels syn på saken. Alla tre deltagarna var helt överens och hade egentligen inget att debattera. Anklagelser kastades upp i luften och där dog sanningen igen, som vi är så vana vid med NRK. En anmälan gjordes till Granskningsnämnden för radio och TV, men svaret har vi redan.
Sanningen kommer alltid efter lögnen
Det som händer i Gaza är ett mödosamt stadskrig mot hänsynslösa fanatiska islamistiska terrorister. Många oskyldiga civila liv hade kunnat skonas och kriget stoppas redan i oktober 2023 om västvärlden och FN hade tvingat Hamas att lägga ned vapnen och släppa gisslan från dödstunnlarna. Tyvärr vill både FN och 30 länder belöna Hamas med en palestinsk stat.
Civila i Gaza dödas trots förhandsvarningar från IDF, eftersom Hamas medvetet har byggt sin infrastruktur under skolor och sjukhus, just för att missbruka lokalbefolkningen och gisslan som levande sköldar. Hamas ledare Ismael Haniyeh förklarade detta helt öppet: ”Vi älskar döden som de älskar livet.” Att erkänna detta betyder inte att Israel står över kritik eller ansvar. I ett komplext stadskrig kan IDF göra misstag, precis som alla andra krigförande parter.
Vad vi ser nu är ett desperat propagandakrig mot Israel. Vi minns påståendet att 14.000 barn skulle dö av svält inom 48 timmar, som rapporterades av våra medier, men som tystnade kort därefter. Samma sak hände med Hamas propaganda om de 500 påstådda dödade på Al-Ahli Arab-sjukhuset i oktober 2023. Lögnerna avslöjades, men skadan var redan skedd.
Varje enskild död till följd av kriget, oavsett sida, är naturligtvis en för många, men att kalla det ett folkmord är åtminstone obscent. Ett sådant cyniskt missbruk av termer som apartheid, folkmord och ockupation, utan hänsyn till deras juridiska innebörd, leder inte till något annat än ökat judehat.
Vi måste därför stå med medborgarna i Gaza och gisslan. Vi måste också kämpa mot den nuvarande tsunamin av propaganda mot Israel och tsunamin av judehat; den får inte ha någon plats i vårt samhälle.
När propaganda, fördomar och demonisering tillåts breda ut sig i stället för nykter, balanserad rapportering kan tystnad inte vara vårt svar.
Som Auden skrev: ”Det enda jag har är en röst, en röst som kan avslöja den inslagna lögnen.” Den rösten har vi alla.