Terrorismens inneboende ondska som västvärlden inte förstår och inte behärskar

Vi har under många år kunnat observera och studera Hamasorganisationens strategi och taktiska handlingsmönster i dess oupphörliga krig mot det judiska samhället och staten Israel. Mönstret är kopierat från den islamiska doktrinen om ”heligt krig” eller jihad. Hamas är en lokal underavdelning, huvudsakligen belägen i Gazaremsan, av organisationen Det Muslimska Brödraskapet som har sitt ursprung i Egypten där den för närvarande är förbjuden som en extrem terroristorganisation. Hamas med sina extremistiska mål har dock både politiskt och militärt stöd från länder i Mellanöstern som Iran och NATO-landet Turkiet, som gradvis har blivit organisationens viktigaste internationella stödpartner. Organisationens ideologi och agerande har också, till följd av medial uppmärksamhet, fått ett allt större stöd i invandrargrupper i stora delar av Europa, vilket har lett till en markant ökning av terrorism även här.

Sloganen och det ideologiska målet för Brödraskapet och Hamas är: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Att dö för Allahs sak är vår högsta önskan.” Det senare är tänkt att tas bokstavligt bland dem som ägnar sig åt Hamas, och det praktiseras dagligen med betydande militär och politisk framgång. Denna taktik har långtgående konsekvenser för dem som Hamas riktar sin jihad mot. Att bortse från detta som en form av religiös hybris eftersom sådana läror strider mot västerländsk tanke, kultur, förnuft och moral får katastrofala följder för offren.

Vi är inte förberedda att möta en sådan fiende i strid. Våra soldater får ingen särskild utbildning i att bekämpa ideologiskt tränade islamistiska terrorister som systematiskt militärt utnyttjar den fördel deras kamp har av att inte begränsas av västerländsk internationell rätt. Detta ger islamisk terrorism en stor strategisk och taktisk fördel gentemot motståndare som i strid är skyldiga att följa västorienterad stridsetik som den uttrycks i internationell krigslag, som bygger på västerländsk judisk-kristen etik och en humanitär förståelse av verkligheten. Islamisk jihad och särskilt den jihad som Hamas utövar är helt främmande för ett sådant tänkande.

Konstitutionen för Hamas lämnar inga tvivel om vad dess syfte är i kriget mot Israel. De vill ”… befria Palestina från floden till havet” och upplösa den sionistiska staten Israel tillsammans med dess judiska invånare. Observera att detta är en slogan som också hörs på norska gator och att innebörden är densamma som i Gaza och Ramallah. För det judiska folket skulle det innebära slutet på flera tusen års existens om de skulle bli offer för något sådant. För att uppnå sina mål utnyttjar Hamas hänsynslöst varje tillfälle att slå till mot det israeliska samhället militärt, politiskt och psykologiskt, och möjligheterna är många.

Kampen är inte bara militär genom att beskjuta det israeliska civilsamhället med alla vapen som finns tillgängliga, utan de utnyttjar cyniskt varje politisk och psykologisk möjlighet att slå mot den judiska statens inre frid och mentala balans, – inte minst genom starkt känsloladdad propaganda som sprids i västerländska medier som inte längre verkar ha några begränsningar när det gäller att sprida negativ och illvillig propaganda mot den judiska staten. Medierna behöver dock inte vara fullt medvetna om att de också är offer för Hamas ökända psykologiska manipulation.

Västliga antisemitiska traditioner är en viktig resurs för Hamas i kriget mot judarna eftersom de redan förblindar delar av den allmänna opinionen som i propagandasändningarna från Hamas tror sig bekräfta nedärvda attityder mot judarna. Västliga medier biter således på den propaganda som de inte genomskådar och deltar ivrigt i dess spridning. Man får till slut intrycket att det för en del av dem har blivit en fråga om att skapa ett slags rättfärdigande för århundraden av övergrepp mot judarna. Exemplen är otaliga och talar för sig själva.

Ett utmärkande drag i denna organisations militära taktik är det målmedvetna offrandet av sig själv, sina egna kombattanter och sin egen civilbefolkning som ett taktiskt verktyg i kriget mot judarna och deras allierade. Den högsta önskan att ”dö för Allahs sak” ges en konkret och omedelbar innebörd genom dess praktik. Inte sedan de japanska kamikaze-fighters under andra världskriget har vi sett en sådan militär taktik tillämpas systematiskt i en militär konflikt. Vårt problem idag är att få vår politiska och militära ledning och media att inse vad som händer och att förstå att Gazaremsan i detta sammanhang är en träningsplats för en form av krigföring som, med den framgång den haft, måste förväntas prövas och praktiseras på andra håll, inklusive i västländer.

En observerbar bieffekt av Hamas krigstaktik i väst är att bilden av vän och fiende inverteras. Det faktum att detta erkänns och beaktas av den israeliska försvarsmakten i dess kamp mot terrorismen skapar förbittring och fientlighet mot Israels försvarskamp i västliga medier och bland västliga regeringar och militärer. De är orubbliga i sin tro att islamisk jihad kan bekämpas inom ramen för internationell rätt. Israelerna har insett att det inte går, trots deras ihärdiga försök att följa humanitära hänsyn där det är militärt möjligt. Utvecklingen har dock lett till att traditionella islamiska jihadister som det nya ledarskapet i Syrien och de kvarvarande resterna av Hizbollahs ledarskap i Libanon, ändrar sin taktik som ett erkännande av att den gamla har misslyckats. Det finns till och med tecken på att resterna av Hamas har fått nog av sin egen form av jihad. Men det finns goda skäl till försiktighet här. Islam har inte ändrat sina mål.

Syftet med att fylla media med bilder av Hamas groteska strider är att mobilisera stöd och sympati globalt, och särskilt i västvärlden där de flesta människor är oförberedda på sådan krigföring och därmed lätt faller offer för påståenden om att det är Israel som begår krigsbrott när man av militära skäl tvingas eliminera aktiva terroristceller som placerat sig bakom levande sköldar i civila byggnader och anläggningar. Folk inser inte att denna uppoffring av sina egna och oskyldiga civilas liv är en medveten taktik med ett avsett syfte som man dagligen kan se exempel på i västerländska nyhetsmedier.

Hamas känslomässigt insiktsfulla propaganda är kusligt nog mer effektiv än den traditionella och genomskinliga ”Pallywood”-propagandan som har utövats av den palestinska myndigheten under många år. Hamas iscensätter regelrätta massakrer som även drabbar de egna och därför chockar en oförberedd omvärld som tränats att tro att kombattanter skyddar sina egna och att detta är syftet med försvar. Och med utländsk media som deltagande åskådare är det lätt att skylla på Israel. Det är en militärt, ekonomiskt och politiskt effektiv taktik som snabbt ger strategisk utdelning.

”De har dödat vårt sista hopp”, var NRK:s sammanfattning av sin egen sorgliga rapport från besegrandet av en kommandocentral som Hamas hade upprättat på ett sjukhus i Gazaremsan. ”Hälsoministern” i Gaza säger till NRK att ”sjukhuset var redan hårt drabbat av attacker från den israeliska militären (IDF), men fungerade som ett symboliskt hopp för den kvarvarande befolkningen i området. Det är tydligt för mig att de (IDF) vill förstöra det sista hoppet för människor i norra Gaza, och få de kvarvarande människorna att evakuera. De har bränt ner allt och dödat det sista hoppet. Just nu samordnar vi evakueringen av de sista människorna som finns kvar,” säger Dr Al-Rish till NRK. Detta är ett exempel på hur Hamas strategi skapar sympati för Hamas. Samtidigt skapar detta beteende hat och avsky, ̶ inte mot Hamas utan mot Israel, som tvingas försvara sig och sin civilbefolkning under sådana förhållanden.

När sanningen om ovanstående exempel senare kom fram hörde vi däremot ingenting. Likt alla andra sjukhus i Gazaremsan förvandlades Kamal Adwan-sjukhuset, ”den sista större sjukvårdsinstitutionen i norra Gaza,” till en fristad och kommandocentral för en av världens mest oförsonliga terroristorganisationer. Det hände inte av en slump. Under många år har både Hamas och andra terroristgrupper till det yttersta utnyttjat den militära, politiska och ekonomiska fördelen med att låta sina egna besättningar besegras medan de vistas på sjukhus, skolor, förskolor, moskéer, FN-kontor och bostadshus. Här växer antisemitismen som ett resultat av detta.

Västliga media, humanitära organisationer och politiska ledare presenterar omedelbart detta onda beteende som bevis för israeliska krigsförbrytelser och folkmord och politiker pekar på Internationella domstolen i Haag, ICJ, där Israel av denna anledning, med bidrag från norska myndigheter, står anklagad för alla tänkbara brott mot mänskligheten. Vi kan med säkerhet konstatera att det inte bara är Hamas, Iran och andra terrororganisationer som Israel måste försvara sig mot. Globalt sett har judarna och deras nationalstat endast USA och en handfull andra FN-medlemsländer på sin sida av frontlinjen. Detta uppmuntrar Hamas och andra terrororganisationer.

Detta har gett terroristerna enorma politiska vinster i form av västlig medieuppmärksamhet och politikersympati tillsammans med en kraftigt växande folklig fiendskap mot den judiska staten Israel och det judiska folket världen över. För varje sjukhuspatient och Hamaskrigare som på detta sätt uppnår sin ”högsta önskan”, anklagelserna mot Israel för krigsförbrytelser och folkmord har blivit mer oförsonliga med växande antisemitism som ett förutsägbart resultat. Det norske Holocaust-senteret har till och med satt en siffra på problemet som lätt kan observeras i Norge och Sverige.

Det är detta som i all enkelhet beskriver och förklarar vad som sker i den islamiska världens senaste försök att utplåna det judiska folkets suveräna och självständiga nationalstat. Det borde inte förvåna någon att detta sker. Den islamiska världen har gjort sig ideologiskt engagerad i att rensa ut alla ”ockupanter” som är djärva nog att ta tillbaka land som en gång vunnits för religionen genom heligt krig, eller ”jihad”.” När slagordet höjs – vare sig det är i Gaza, Ramallah eller Oslo – om att befria Palestina från floden till havet, är det ett otvetydigt krav på att genomföra ett planerat folkmord och förintelse av den judiska nationalstaten och dess judiska befolkning. I snart två år har vi med egna ögon kunnat se att det inte finns några extrema och rent groteska medel som inte kan användas för att uppnå det målet. Det är en del av strategin att det fortfarande är Israel som anklagas för folkmord och att världssamfundet inte verkar reagera negativt på det.

Vad som kräver förklaring är därför det helhjärtade stöd som det oförsonliga påståendet möts av i den del av världen som vi ofta kallar ”den civiliserade”.” Det går inte en dag utan att norska och andra västerländska medier med stöd av frivilliga humanitära organisationer, politiker och akademiker strävar efter att underbygga påståenden och konstruera argument för att styrka påståendet att det är den angripna parten måste sluta försvara sig och utlysa vapenvila om det ska bli fred i Mellanöstern. Men ett eldupphör skapar inte fred i Mellanöstern. Det har vi århundraden av erfarenhet av.

Det är Israel som enligt våra ”experter” måste följa krigets lagar och den humanitära rätten, vilka är utformade för att reglera krig och konflikter mellan legitima stater som har ingått och förbundit sig till internationella avtal och avser att följa dem. Detta krävs inte av terrorister, eftersom de aldrig har åtagit sig att ta hänsyn till det civila samhället. Tvärtom är det deras beprövade strategi att ta gisslan till fånga och skapa kaos hos fienden genom att låtsas att gisslan kan släppas genom förhandlingar. Det är också en del av deras strategi att placera så många kvinnor och barn som möjligt som sköldar och skydd mot fiendens försvarsåtgärder. Det är också en del av ondskans strategi att mobilisera gisslans anhöriga i terrorkriget mot den judiska staten. Även detta har visat sig ge terroristerna stora fördelar.

Vi ser dagligen med egna ögon hur effektiv Hamas strategi är för att skapa stöd för sin sak i vår egen del av världen som vi betraktar som civiliserad. Våra nyheter har knappast handlat om något annat det senaste året: Lägg ner vapnen, judar. Sluta försvara er. Det leder bara till krigsbrott och folkmord, är våra regeringars budskap till judarna.