Min första del om David Betz teori om det kommande inbördeskriget handlade om orsakerna. Låt oss nu titta på scenariot. När Betz beskriver västvärldens framtid använder han en term som härrör från studier av misslyckade stater: ”feral cities”. Det är större städer där staten har förlorat förmågan att upprätthålla rättssäkerhet, lag och ordning.

År 2003 var exemplet Mogadishu i Somalia. År 2024 kan listan över städer som uppvisar tendenser till ”förvildning” komma att inkludera västerländska städer – såsom no-go-zoner, sönderfallande infrastruktur och ”two-tier policing”, där polisen behandlar minoriteter mildare än majoritetsbefolkningen.

Men det blir värre. Betz uppskattar att vi har högst fem år på oss innan storstäderna blir helt oregerliga och polisens förmåga att upprätthålla den civila ordningen är uttömd, även med militär hjälp.

Stridens geografi

Det kommande inbördeskriget kommer inte att likna det amerikanska inbördeskriget med arméer som manövrerar på slagfält. Istället kommer det att ha en tydlig karaktär av stad mot landsbygd, formad av demografins hårda logik.

Immigranter bosätter sig främst i storstäder. Detta kan illustreras med en karta över Frankrikes parlamentsval 2024: 457 valkretsar – huvudsakligen på landsbygden – röstade på Marine Le Pens Nationella samlingspartiet, medan endast 119 valkretsar – huvudsakligen i städerna – röstade på andra partier. Samma mönster ses i USA, Storbritannien och andra länder.

Samtidigt är storstädernas vitala system – gas, elektricitet, transporter – alla belägna i eller passerar genom landsbygdsområden som är hem för alltmer upproriska landsbygdsbefolkningar. Och ingen av dessa infrastrukturer är välbevakad. Faktum är att de flesta är omöjliga att bevaka på ett adekvat sätt.

I Storbritannien finns det till exempel 24 gaspumpstationer där gas komprimeras för att skickas genom pipelines. Dessa stationer är belägna på landsbygden, varav två försörjer London. Ingen av dem är gömd eller välbevakad. Att attackera dem kräver inget annat än att köra genom ett taggtrådsstängsel.

Infrastrukturens sårbarhet

Betz strategiska logik är skrämmande enkel: rebellgrupper har för avsikt att få större städer att kollapsa genom att attackera vital infrastruktur för att orsaka systemfel och en period av massivt kaos, som de hoppas kunna överleva från den relativa säkerheten i homogena landsbygdsområden.

Vi ser redan exempel. I Paris genomfördes ett omfattande sabotage mot fiberoptiska kablar i juli 2024, följt av samordnade brandattentat mot järnvägsnätet. I London förstörde rebellgruppen Blade Runners mellan 1.000-1.200 övervakningskameror. Och terrorutredare undersöker för närvarande varför huvudströmförsörjningen till Heathrow Airport nyligen fattade eld.

Dessa attacker följer exakt den manual som den västerländska militären själv har utvecklat under decennier av bekämpning av rebellgrupper utomlands. Attackerna är inte slumpmässiga.

Inbördeskrigens natur

När ett inbördeskrig bryter ut kommer det att präglas av identitetspolitik. Som Betz konstaterar: ”Cirka 75 procent av inbördeskrigskonflikterna sedan kalla krigets slut har utkämpats av etniska grupper.” I andra samtal har Betz dock betonat att gruppindelningen inte nödvändigtvis baseras på etnicitet. Först och främst vill man se till att man ansluter sig till dem som bäst kan garantera ens säkerhet. Det är prioritet nummer ett.

Men etnicitet är den drivande faktorn. Här kommer ikonoklasmen – förstörelsen av kulturella symboler – att vara ett nyckelelement. Angrepp på symboler är strategiskt viktiga. Eftersom de framkallar reaktioner som stärker gruppens interna sammanhållning.

Förflyttning av befolkningen eller fördrivning av andra grupper från territoriet kommer också att bli oundvikligt. Precis som i Bosnien, Libanon och Kongo kommer flyktingar att användas som vapen – både för att sortera befolkningen efter etniska linjer och för att permanent förändra demografin.

Det militära dilemmat

Västvärldens militärer står inför en paradox och ett dilemma. I årtionden har de studerat och utkämpat den här typen av konflikter utomlands. Nu måste samma teknik tillämpas på hemmaplan. Och ofta mot sina egna medborgare.

Betz rekommenderar drastiska åtgärder för att begränsa de värsta scenarierna: Upprättande av säkra zoner som försvaras av det som återstår av de lojala reguljära styrkorna. Skydd av kulturellt kapital genom specialiserade kårer. Säkring av massförstörelsevapen.

Vad händer när en kärnvapenstat kollapsar? Rysslands kollaps på 1990-talet var ett omen. Under långa perioder kunde staten inte betala militärernas löner i sin helhet och i tid. Endast den militära personal som hade direkt kontroll över kärnvapen fick tillräckliga medel. På så sätt undveks katastrofscenariot att staten skulle förlora kontrollen över de farligaste massförstörelsevapnen.

Eliternas förräderi

Det tragiska är att den kris som riskerar att utlösa inbördeskrig i västvärlden hade kunnat undvikas. Som Betz dokumenterar har västvärldens eliter begått ”förräderi mot demokratin”. Inte genom att bryta mot landets lagar, utan genom att överge det samhällskontrakt som ligger till grund för demokratin.

Eliternas reaktion på krisen avslöjar deras totala verklighetsfrånvändning. EU:s utrikeschef Josep Borrell proklamerade 2022: ”Europa är en trädgård. Vi har byggt en trädgård. Allt fungerar. Det är den bästa kombinationen av politisk frihet, ekonomiskt välstånd och social sammanhållning som mänskligheten har kunnat bygga… större delen av resten av världen är en djungel.”

Betz konstaterar lakoniskt: Framtida historiker kommer att använda det citatet som ett exempel på hybris.

För egen del vill jag påpeka att klyftan mellan elit och befolkning är kritisk. Eliten håller fast vid EU, men folket har föga tilltro till EU, rättsstaten eller demokratin. Vi lever i en ”managed democracy”, ett system där de demokratiska processerna formaliseras och kontrolleras utan att erbjuda verklig förändring. Detta är mest påtagligt i större länder som Tyskland, Frankrike, Spanien och Storbritannien, men även i länder som Sverige och Belgien.

Normalitetsbias

Betz varnar för ”normalitetsbias”. Detta är tendensen att inte reagera i tid på varningar om överhängande hot. Det externa hotet i form av Ryssland varnas ofta för, men detta skymmer de interna hoten.

Enligt Betz har Europa fem år på sig – kanske mindre – att vända utvecklingen. Alternativet är inte bara ekonomisk nedgång eller politisk instabilitet, utan civilisationens kollaps i en era av ”re-tribalisering”. Upplösningen av sammanhållna nationella enheter till etniska småstater.

Välkommen till framtiden.

Det kommande inbördeskriget enligt David Betz. Del 1: Om orsakerna