BCA Research anser att Frankrike har stora problem som Europeiska Centralbanken (ECB) inte kan lösa. Underskotten är för stora och skulden växer snabbare än ekonomin, säger en chefsstrateg. Det rapporterar Finansavisen.

”Frankrike är i trubbel – och ECB kan inte rädda det”, säger chefsstrategen Dhaval Joshi på BCA Research.

Enligt Joshi har landet en total skuldkvot på 325 procent av BNP, det största primära underskottet i G10 och ett fullständigt politiskt dödläge.

Obligationsvakter, investerare på obligationsmarknaden som straffar oansvarig penning- eller finanspolitik, cirklar nu kring Storbritannien, Japan och Frankrike. Men ”Frankrike är det land som löper störst risk”, skriver Joshi.

Staten har misslyckats: Frankrike vill beskatta folket för regeringens misstag

Han påpekar att de flesta analyser av skuldhållbarhet endast tittar på offentlig skuld och budgetunderskott. ”Det är fel sätt att se på saken”, säger Joshi. ”Man bör snarare titta på den totala skulden, summan av den offentliga och den privata sektorn. För Frankrike innebär det att skuldkvoten ökar från cirka 115 till så mycket som 325 procent av BNP.

Joshi tror att ECB kan hjälpa till genom att sänka räntorna, men det löser inte det grundläggande problemet.

”Det här är inte en likviditetskris – det är ett solvensproblem. Underskotten är för stora och skulden växer snabbare än ekonomin”, förklarar han.

För att Frankrike ska kunna stabilisera sin skuld måste det primära underskottet falla under 2 procent. Istället är det på väg mot 3,5 procent – det högsta i G10.

Den franske premiärministern François Bayrou, har satt sin regerings överlevnad på spel i en viktig förtroendeomröstning och uppmanar Frankrike att stödja hans tuffa budgetplaner, trots växande krav på hans avgång.

Bayrou står inför en avgörande förtroendeomröstning i nationalförsamlingen måndagen den 8 september, efter sitt beslut att knyta regeringens framtid till ett tufft åtstramningspaket på 44 miljarder euro.

För Bayrou är det dock mer än premiärministerposten som står på spel. ”Frågan är inte premiärministerns öde”, förklarade han, ”utan Frankrikes öde.”