Nästan 700.000 nya och relativt unga människor har ansökt om arbetslöshetsersättning sedan covids tyranni drabbade Storbritannien och de flesta andra västländer.

En analys av Telegraph har visat att i februari 2020, strax innan pandemin började, fanns det 786.000 personer i Storbritannien i åldern 35 till 44 år som fick arbetslöshets- och sjukdomsförmåner, skriver The Telegraph.

Den här siffran har nu nästan fördubblats till 1,5 miljoner i februari 2025, vilket illustrerar hur den covida hysterin har haft långvariga konsekvenser. Detta är ett av skälen till att premiärminister Keir Starmer ser nedskärningar i välfärden som ett nödvändigt steg.

Keir Starmer har signalerat att han kommer att göra ytterligare ansträngningar för att minska utgifterna för socialförsäkringsförmåner genom att utse en strikt ny välfärdsdirektör som en del av omorganisationen.

De konservativa säger att analysen visade att Storbritannien skulle möta en ekonomisk kris om inte regeringen fick kontroll över de stigande välfärdsutgifterna.

Men Starmer möter motstånd från en ständigt ökande yttersta vänster i sitt eget parti, som sitter i parlamentet som så kallade backbenchers. Det är labourpolitiker som vill att de rika ska plundras ännu hårdare och som inte vill ha några begränsningar av socialbidrag för ”de svaga”, som inte orkar (eller kan) arbeta längre.

Men om man kan använda en miniräknare inser man snabbt att problemen är på väg att explodera.

Det har skett en 95,7-procentig ökning av antalet personer som får bidrag sedan Covid-hysterin drabbade Storbritannien. Och detta gäller inte för den äldre befolkningen i åldern 60 till 64 år, som vanligtvis är i de sista åren av sitt arbetsliv. I denna grupp är ökningen endast 39 procent, vilket är illa nog, men mycket lägre än i åldersgruppen 35-44 år.

Bland de arbetslösa mitt i karriären har andelen som inte behöver söka arbete som ett villkor för att få bidrag också ökat betydligt.

I februari 2020 hade knappt 150.000 personer i denna åldersgrupp ”inga arbetskrav”, vilket är tänkt som en lättnad för dem som på grund av hälsa eller vårdansvar inte kan söka arbete. Detta motsvarade 18,9 procent av det totala antalet.

Fem år senare har denna siffra femfaldigats till knappt 835.000 och utgör mer än hälften – 54,2 procent – av det totala antalet.

Storbritannien kan snart gå ett öde till mötes som är värre än Keir Starmer

Nästan en av fem britter i sina bästa år kan inte söka jobb. Förfallet är totalt. En talesman för regeringen säger:

– Alltför många sjuka eller funktionshindrade människor lämnas på förmåner utan det stöd de behöver för att återhämta sig och komma tillbaka till jobbet. Det är därför vi flyttar fokus från välfärd till arbete, färdigheter och möjligheter, och från sjukdom till förebyggande – med stöd av 3,8 miljarder pund i arbetsmarknadsåtgärder.

– Detta är utöver våra välfärdsreformer, som kommer att justera Universal Credit-priserna för att minska de perversa incitamenten som uppmuntrar ohälsa, som en del av vår plan för förändring.

Politiker är bättre på att komma med fängslande slogans än verkliga lösningar på problem.

Förra veckan sade Robert Jenrick, skuggjustitieminister för Torypartiet, att socialförsäkringsutgifterna skulle kunna leda Storbritannien in i en finansiell kris i samma skala som kreditkrisen 2008. Tusentals människor kan förlora sina hem.

– Jag är helt livrädd för att om Rachel Reeves inte ändrar kurs mycket snabbt kommer vi att uppleva en finanskris. Och det kommer att vara i samma skala som den vi upplevde 2008.

Rachel Reeves är Labour-regeringens finansminister.

– I praktiken kommer det att innebära att tiotusentals människor kommer att drabbas hårt, tiotusentals [människor] kommer potentiellt att förlora sina hem, tusentals människor kommer att bli hemlösa och tusentals småföretag kommer att ställas inför skuldbetalningar som de inte kan hantera och lämnar sina företag i konkurs.

Helen Whately, skuggminister för arbete och pensioner, är också bekymrad.

– Alltför många människor slutar arbeta mitt i sitt arbetsliv. Naturligtvis kommer vissa att lämna arbetsmarknaden av helt legitima skäl, men omfattningen av denna trend tyder på att detta är ett betydande problem som måste åtgärdas. Just när människor skulle kunna bygga upp sin familjeekonomi och bidra till ekonomin är det alltför många som i stället hamnar i socialförsäkringssystemet.

– Regeringen måste ta reda på vad som driver denna trend och vidta åtgärder för att vända den. ”Om människor lämnar arbetsmarknaden i 30-årsåldern kan det innebära lägre inkomst eller beroende av staten under resten av livet. Det är inte bra för familjer och det är en katastrof för ekonomin.

Britterna leds mot stupet, med Keir Starmer i rollen som en råttfångare från Hameln. Samtidigt känns det som om vi återigen bevittnar en katastrof i nivå med romarrikets fall.