”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra”, slog George Orwell fast i sin bok Djurfarmen från 1945. Åttio år senare får vi se boken förvandlad till verklighet. De jämlikaste kan göra vad som helst. Eller..?

Tänk om jag hade visat öppet stöd för en terrororganisation.

Tänk om jag hade visat öppet stöd för en terrororganisation som dödat tusentals män, kvinnor och barn.

Tänk om jag hade visat öppet stöd för en terrororganisation som använder män, kvinnor och barn som civila sköldar.

Tänk om jag hade visat öppet stöd för en terrororganisation som placerar sina vapenlager under sjukhus.

Tänk om jag hade tagit emot ekonomisk ersättning från den terrororganisationen.

Tänk om jag hade burit terrororganisationens symboler.

Tänk om jag hade börjat sprida terrororganisationens propaganda.

Tänk om jag hade börjat propagera för att mörda ett helt folk.

Tänk om jag hade delat nazistiska värderingar.

Tänk om jag hade begett mig till landet vars befolkning jag vill se utrotad.

Tänk om jag hade begett mig dit, med målet att ta mig in i en krigszon.

Tänk om jag hade begett mig dit, trots avrådan från UD.

Tänk om jag hade vägrat att se dokumentation med bevis för att mina sponsorer mördat spädbarn.

Tänk om jag hade vägrat att erkänna att mina terroristsponsorer är just terrorister.

Tänk om jag hade vetat att gisslan torteras medan jag visar stöd för kidnapparna.

Tänk om jag hade kallat kidnapparna för ”frihetskämpar”.

Tänk om jag hade fått mat och en flygbiljett av samma nation som jag vill se utraderad från kartorna.

Tänk om jag hade hävdat att jag, trots det, blivit kidnappad av dem.

Tänk om jag hade väntat några månader.

Tänk om jag hade tillbringat tiden med att sprida hat.

Tänk om jag hade tillbringat tiden med att ropa efter folkmord.

Tänk om jag hade anslutit mig till en ny kampanj mot nationen vars befolkning jag vill se utraderad.

Tänk om jag hade burit ett halsband med budskapet att nationen inte finns.

Tänk om jag hade seglat med ett skepp, sponsrat av en terrororganisation.

Tänk om jag hade stannat kvar på skeppet, trots att alla HBTQ-personer kastats av.

Tänk om jag hade stannat kvar trots att mina kollegor kastat av HBTQ-personerna för att de var just HBTQ.

Tänk om jag hade deltagit i att iscensätta en fejkad attack på konvojen.

Tänk om jag hade ljugit för att få uppmärksamhet i media.

Tänk om jag hade påstått att jag seglade med humanitär hjälp, men skeppen var tomma.

Tänk om jag hade seglat med avsikt att bryta en laglig blockad.

Tänk om jag hade vägrat att följa order från nationen vars gränser jag korsar.

Tänk om jag hade arresterats av den nationen.

Tänk om jag hade placerats i säkert förvar.

Tänk om jag hade blivit erbjuden en flygbiljett hem av mina ”kidnappare”, men vägrat att godkänna det.

Tänk om jag hade hävdat att jag blivit kidnappad – igen.

Tänk om jag hade fått stanna på grund av min vägran.

Tänk om jag hade gnällt över sängens komfort, i arresten jag blivit erbjuden att lämna.

Tänk om jag hade kommit hem till trygga Sverige igen, hel och välnärd, och påstått att jag blivit torterad.

Tänk om jag hade gjort det, medan den verkliga gisslan torterades i tunnlarna – sedan två år tillbaka.

Tänk om jag hade det.

Tänk om.

Ja, vad hade hänt då..?

Hade jag blivit nationens hjälte?

Låt oss fråga Greta Thunberg.