En schweizisk paradox: Den liberala skattepolitiken som tidigare kritiserades skapar nu ”problem” med överflöd. De rika kantonerna i centrala Schweiz har så höga skatteintäkter att de inte kan spendera pengarna på ett ”förnuftigt” sätt.

Låga skatter och gynnsamma villkor för ”juristische Personen” har lett till ökade skatteintäkter. Många kantoner uppskattar skatteintäkterna konservativt för att undvika budgetunderskott, men intäkterna är högre än beräknat. Federala överföringar har också bidragit oväntat till intäkterna.

Intäkterna ”strömmar in”

Luzern, som har halverat sin bolagsskatt för att locka företag, har ett stort överskott. Kantonen avslutade 2024 med ett överskott på 293 miljoner schweiziska franc. Överskottet 2024 översteg budgeten med råge – intäkterna ”strömmar in” – delvis på grund av höga intäkter från företags- och förmögenhetsskatt. De rika kantonerna upplever praktiska och politiska problem med ”för mycket” pengar. De har svårt att hitta ”värdiga” investeringar eller offentliga tjänster att spendera pengarna på när budgeten redan är stark. Projekten bör också vara av en sådan karaktär att de enar och får politiskt stöd.

När kantonerna får för mycket pengar kräver befolkningen att skatterna sänks, men skattesänkningar måste vägas mot framtida åtaganden och osäkerhet. Luzern har redan sänkt ett antal skattesatser och ökat avdragen för låga och medelhöga inkomster.

Skattparadiset Zug löser en del av problemet genom att dela ut gåvor till invånare som har bott i kantonen i ett år eller mer. Luzern sänker skatterna ytterligare och investerar i vägbyggen utan att kompromissa med kollektivtrafiken.

Det faktum att andra kantoner inte har stora överskott utan istället kämpar med underskott har gett upphov till en nationell debatt om fördelning. De rika kantonerna beundras, men kritiseras också för att de inte bidrar till utjämningen.