Olaglig migration är en klassfråga, hävdar redaktören Tom Slater i Spiked efter mordet på Wayne Broadhurst i en förort till London i måndags. Den 49-årige mannen var ute och rastade sin hund när han hamnade mitt i ett knivöverfall och dödades av en 22-årig afghan som hade kommit in i Storbritannien olagligt.

Afghanen jagade en 45-årig man och en 14-årig pojke när Broadhurst försökte ingripa. Han förlorade sitt liv för sin instinktiva modiga handling. Den 45-årige mannen har fått skador som kommer att förändra hans liv.

Nation är i uppror, skriver Slater, som påpekar att det är arbetarklassen i Storbritannien som betalar det högsta priset för våldsbrott begångna av invandrare. Den har setts ned på för sin skepsis mot illegal massinvandring av eliten, som själva sällan drabbas av konsekvenserna.

Det blodiga mordet på Wayne Broadhurst på måndagskvällen […] har fått hans grannar och miljontals landsmän att undra ”tänk om?”. Tänk om de hade svängt runt hörnet som Broadhurst gjorde, bara för att bli attackerade av en knivbeväpnad man som knivhögg dem upprepade gånger? Mordet i Uxbridge, en förort i västra delen av Stor-London, vittnar om en rädsla som är både utbredd och djup.

Slater konstaterar att det finns ett mönster i våldet:

Grymheten i Uxbridge kommer efter en lång rad mord, terroristattacker och våldtäkter begångna av människor som i vilket förnuftigt land som helst aldrig skulle ha befunnit sig här.

Det finns Lawangeen Abdulrahimzai, som knivhögg den ambitiöse marinsoldaten Thomas Roberts i hjärtat utanför en Subway-restaurang i Bournemouth den 12 mars 2022. Abdulrahimzai kom också hit illegalt, också från Afghanistan, på flykt undan mordanklagelser i Serbien. Det är Ahmed Alid, den marockanske asylsökanden i Hartlepool, som blev så inspirerad av Hamas handlingar den 7 oktober 2023 att han knivhögg sin iranska rumskompis innan han dödade en 70-årig brittisk man på gatan. Det är Abdul Ezedi, en annan afghan, som beviljades asyl vid sin tredje ansökan, trots att han begått två sexuella övergrepp här.

Ett sexuellt övergrepp i Epping utlöste protester bland vanliga människor:

Den etiopiske medborgaren Hadush Kebatu hade bara varit i landet i åtta dagar när han sexuellt övergrep en kvinna och en 14-årig flicka i staden Epping i Essex i somras. Kebatus brott utlöste protester utanför Bell Hotel, där han och hundratals andra migranter bodde. Det ledde också till månader av oroligheter utanför landets migrant-hotell.

Denna berättigade protest mobiliserade dock också ”antirasister”. Det var nämligen mödrarna i Epping som var ”rasister” – ett nästan otroligt påstående när migration har blivit ett utbrett säkerhetsproblem.

Det är klassförakt som kommer i förgrunden, och det är särskilt starkt i Storbritannien. Eliten, som sällan själva betalar priset för invandringen utan snarare tjänar på den, ser ner på arbetarklassen som lider och dör under den:

Fattiga och arbetarklassområden har drabbats hårdast av krisen med småbåtar, helt enkelt för att hotell och hyresbostäder är billigare där. En analys visade att en fjärdedel av alla asylsökande som huserades av inrikesministeriet placerades i endast tio lokala myndigheter, varav nio är bland de fattigaste i landet.

Faktum är att den brittiska eliten betraktar den vita inhemska underklassen som mänskligt avskum. Det är därför en obeveklig aktivist som Tommy Robinson kan samla en miljon människor i London som är trötta på både förstörelsen av sina egna samhällen och elitens förnedrande nedlåtande attityd.

Folket hade rätt om illegal invandring, och eliten hade fel, avslutar Slater.

Denna kris påminner oss om massornas visdom – och nödvändigheten av demokrati. Arbetarklassen är inte bara lika kapabel att avgöra nationens öde som etablissemanget, de är oändligt mycket bättre på det. Detta var en punkt som ofta betonades av chartisterna när de kämpade för allmän rösträtt för män på 1830-talet. Vanliga människor lever faktiskt i det samhälle som deras ”överordnade” styr från ovan. De måste bära konsekvenserna av storslagna planer och misslyckade ortodoxa lösningar. Illegal invandring är bara det senaste exemplet. Folket hade rätt, eliten hade fel. Igen.

Nu är det dags för politikerna att lyssna, avslutar Slater. Robinson skulle hånle åt den slutsatsen. Enligt hans åsikt har politikerna varit drivkraften bakom asylmigrationen. Resultaten talar för sig själva.

Tyvärr gäller Slaters analys även andra västeuropeiska länder, däribland vårt eget. Det är de rikaste som tjänar på invandringen, och de fattigaste som får betala priset för den ekonomiskt, socialt, säkerhetsmässigt – på alla sätt. De berövas ett land de behöver, medan eliten förstör ett land de inte behöver.