₁Mose kallade samman hela Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och följ dem troget. ₂Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb. ₃Det var inte med våra fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som står här i dag, med alla oss som lever nu. ₄Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. ₅Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade:

₆Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. ₇Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. ₈Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. ₉Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig ₁₀men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. ₁₁Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

₁₂Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. ₁₃Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, ₁₄men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. ₁₅Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.

₁₆Visa aktning för din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig. ₁₇Du skall inte dräpa, ₁₈du skall inte begå äktenskapsbrott, ₁₉du skall inte stjäla, ₂₀du skall inte vittna falskt mot din nästa, ₂₁du skall inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

₂₂Dessa budord förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur elden, molnet och töcknet – dessa och inga fler. Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig. 

5 Mos 5:1-22

Varje år får jag ett brev från banken om vår försäkring, och det är lika upplyftande varje gång, eftersom det bland annat står:

Det är lätt att erkänna att försäkringar kan vara komplicerade. Men försäkringar är också ganska enkla. Försäkringar är förtroende. Vi litar på att det du berättar för oss är sant, och den dag du behöver oss kan du lita på att du får den hjälp du behöver.

Det är sällsynt att grunderna för vår civilisation förklaras så enkelt och fundamentalt som i detta stycke: förtroende och sanning. Ord som inte har någon mening utan att placeras i ett mycket större sammanhang. Här talar vi nämligen inte om en subjektiv förståelse av sanning, din personliga erfarenhet, utan om en objektiv sanning. Utan vår tro på en objektiv sanning skulle hela finansbranschen kollapsa, men inte bara det – hela vår civilisation skulle troligen gå under med den.

Vi bör därför vara oroade när sanningen inte längre är högsta prioritet för våra politiker. Och jag syftar inte på personliga lögner, utan lögner på en högre nivå. Det mesta av dagens debatt om klimat, invandring, religion, energi, abort, eutanasi och identitetspolitik baseras på avsaknaden av en objektiv sanning. Det är därför som till exempel ekonomiska beräkningar blir irrelevanta när det gäller införandet av den gröna omställningen, och kvinnors säkerhet förbises inför både stolthet och invandring.

Allt måste lösas inom ideologiska ramar som förkastar en objektiv sanning som uppenbarats för oss av Gud. Även normer som är ett resultat av vår kristna tro attackeras med normkritisk pedagogik från förskolan och uppåt.

Vissa säger att vi har glömt vad vår kultur bygger på, men det verkar som om den attackeras lika medvetet idag som under revolutionerna i det förflutna, vare sig det var Robespierre eller Mao. Historien ska startas om. Det enda som saknas är ett nytt år noll, som infördes under den franska revolutionen.

I medeltidens Europa fick invånarna också en ny förståelse av verkligheten. Tekniska innovationer som underlättade arbetet för människor sågs som positiva utvecklingar, vilket inte nödvändigtvis var fallet i ett slavsamhälle. Med viktiga uppfinningar som plogen, seldon, kvarnar och införandet av trefältsväxling såg Europa en betydande ökning av skördarna och därmed en kraftig befolkningsökning.

Ökningen av jordbruksproduktionen lade grunden för en ny civilisation, för utan att vinsterna återförs till producenterna kommer ekonomin aldrig att växa. Ett samhälle är beroende av ekonomiskt överskott för att skapa tillväxt, och privat äganderätt och statligt skydd av dessa rättigheter är, intressant nog, alla en del av en kristen förståelse av hur samhället bör organiseras.

Kapitalismen utvecklades på grundval av privata företag, och på 1300-talet fanns det till exempel över hundra banker i städer i norra Italien. De var verksamma i hela Europa. Dessa banker underlättade transaktioner mellan producenter och kunder i norra respektive södra Europa.

Men vem utbildade dem som arbetade i bankerna?

Rådmannen, köpmannen och stadspatrioten Giovanni Villani (1275–1348) skrev en bok om Florens historia, som innehåller intressant statistik om stadens utbildningssystem. Villani uppger att upp till 10.000 barn fick grundskoleutbildning på 1330-talet. Detta skedde på olika sätt, men kyrkan var den centrala aktören, och ett viktigt ämne för unga pojkar var bokföring och algebra, så att de kunde förbereda sig för en karriär inom handeln.

Kristendomen medförde därmed de grundläggande förutsättningarna för framväxten av en kapitalistisk ekonomi. Det handlade om tro på sanningen med stort S och äganderätt, men också om rationalitet, etik och förtroende.

Rationalitet handlade om att förstå orsakerna till händelser och förmågan att planera. I en kristen förståelse av verkligheten är det naturligt att tro att det är möjligt att planera för framtida avkastning, medan etiken lade grunden för en positiv inställning till arbete, men inte bara till arbete.

Det är svårt att föreställa sig en välfungerande kapitalistisk ekonomi utan en moralisk grund bland den stora majoriteten av samhällets invånare. Den är helt beroende av att invånarna har en gemensam förståelse av sanningen och håller både det sjunde och åttonde budet.

Respekt för äganderätten, det vill säga att det inte är lagligt att stjäla, och att upprätthålla sanningen, det vill säga att man inte ska ljuga, är ovärderligt i en ekonomi där man måste kunna lita på dem man handlar med. Tillsammans med ett rättssystem som kräver jämlikhet inför lagen, en lag baserad på en kristen syn på mänskligheten, börjar bilden bli komplett. Vi kunde naturligtvis också ha inkluderat Max Webers diskussion om protestantisk etik och kapitalistisk anda, men kapitalismen började inte med reformationen. Som Rodney Stark påpekar: Kristendomen var utgångspunkten.

Kapitalismen och ett välfungerande finansiellt system skulle inte ha etablerats utan kristendomens förändring av Europas själ. Vårt finansiella system vilar på ett etiskt arv som endast kristendomen kan upprätthålla.

Som vår egen bank skrev till oss: De är beroende av att vi som kunder talar sanning. Men kommer bankens kunder att fortsätta att göra det när de lärs att tro att objektiv sanning är en illusion?

Det var inte utan anledning som Jesus Kristus sa att han var vägen, sanningen och livet.

God söndag!