Antirasistisk Senter gör ingen hemlighet av att många av dess anställda är aktivister. Här är några av dem med palestinska halsdukar i centrumets presentation av sina anställda. Det finns flera till. Från vänster: Laial Janet Ayoub, rådgivare, Sofia Rana, rådgivare, högerextremism, Hersi Mohamud, chef för sociala initiativ, Fida Jeries Baarli, sekreterare, och Garima Singh, biträdande direktör. Fotocollage baserat på hur Anti-Racist Centre väljer att presentera sina anställda.

Det sistnämnda är inte minst Fida Jeries Baarli, också anställd vid ARS, ständigt upptagen med. ”Ja, Israel har ingen rätt att existera! Palestina är vårt!” skrev hon på engelska på Facebook den 17 oktober i år. ”From the river to the sea”, den 29 oktober i år, sedan ”Fuck Nobel Peace Centre”, skrev hon dagen innan, medan hon den 6 oktober delade ”Fuck Israel all day, every day”. Och på tvåårsdagen av den största attacken mot judar sedan Förintelsen den 7 oktober i år skrev hon ”77 år av blod och tårar! Motstå för att existera! Fuck Israel.” Som vi hänvisade till i Document häromdagen.

Anti-palestinsk rasism

Antirasistisk Senter är så engagerat i den palestinska frågan att det nyligen publicerade en hel rapport ägnad åt ett helt nytt begrepp: ”anti-palestinsk rasism”.

Vi vet redan att islamofobi och muslimhat är begrepp och statligt sponsrade insatser för att stoppa kritik mot en viss religion och den politik som ger oss mer och mer av den. Så anti-palestinsk rasism måste ha uppfunnits för att stoppa kritik mot den palestinska rörelsen och dess kamp för att utrota Israel, judarnas enda land. Eller som de själva säger: ”Rasism som drabbar palestinier och människor som uppfattas som kopplade till den palestinska saken.”

I rapporten skriver ARS att ”att vägra erkänna palestinierna som ett urfolk med en kollektiv identitet, tillhörighet och rättigheter i relation till det ockuperade och historiska Palestina” är anti-palestinsk rasism. Diskuteras i kapitlet Kolonialisme, historiske røtter og islamofobi.

Men erkänner detta antirasistiska centrum norrmännen som ett urfolk i Norge (förutom samerna) och vår identitet, tillhörighet och rättigheter i vårt eget land? För övrigt ett land som har funnits i tusentals år om man räknar med förhistorien, Till skillnad från Palestina, som i själva verket fortfarande är en icke-existerande stat, även om Yasser Arafat var i Sovjetunionen 1964 för att uppfinna Palestina som ett arabiskt land, vilket diskuteras bland annat här.

Hur är det med islamisk kolonisering av Norge?

Kommer ARS att ta upp hur problematisk arabisk och islamisk kolonisering är för Norge, som många tror snart kommer att vara oigenkännligt? Det finns för närvarande cirka 150.000 araber i Norge. I alla fall fanns det mer än 140.000 arabisktalande i landet år 2021, berättade syriern Osama Shaheen för Journalisten. Han var tandläkarstudent i Ryssland när han cyklade över Storskog 2015, en bakgrund som ledde till att han uppmärksammades i norsk press. Först i Bergens Tidende, sedan specialutbildning från Schibsted tillsammans med andra utländska kulturer, plus finansiering vid flera tillfällen från Fritt Ord för att driva en arabisk tidning i Norge.

Utöver alla araber finns det hundratusentals likasinnade från länder som inte har någon koppling till Norge eller västvärlden, som alla har anlänt under de senaste decennierna. Finns det några rapporter om detta? Eller om utmaningen att husera uppskattningsvis 1,5 miljoner invandrare från över 200 olika länder i ett pyttelitet land som Norge? Kommentatorn och journalisten Espen Ottosen i Dagen har läst den 64-sidiga broschyren om ”anti-palestinsk rasism”.

Den är helt konsekvent i sin kritik mot Israel. ”Ett ensidigt hat”, skriver han i Dagen.

”Bland annat läser vi att ’Israels politik innebär en systematisk utplåning av palestinsk identitet och kultur’. Termen ’apartheidpolitik’ används flera gånger – utan förbehåll – i relation till Israel.”

Ja, enligt rapporten är dagens Israel ”baserat på uppfattningen att palestinierna är en ’undergrupp’”.

Jag hittade inte heller ett enda kritiskt ord om Hamas i rapporten. Trots att det handlar om en organisation som försvarar terrorism, sprider judehat och har en extrem islamistisk ideologi. Istället väljer Anti-Racist Centre att kritisera dem som beskriver Gaza som ”styrt av terrorister som måste krossas”.

Men är det inte faktiskt så att Gaza har styrts av en terroristorganisation?

Rights berövades sitt lilla statliga bidrag

Det är okänt om någon har ifrågasatt de miljoner i skattepengar som flödar till Antirasistisk Senter och vad de använder medlen till. I jämförelse har det under årens lopp förekommit oändliga kontroverser om att ta bort det minimala statliga stödet till den enda organisation som har brytt sig om att undersöka om integration fungerar, nämligen Human Rights Service, ledd av Hege Storhaug. Bland kritikerna av Rights.no fanns ingen mindre än Antirasistisk Senter. Redan 2010 ARS en vädjan till FN i hopp om att bli av med denna nagel i ögat på multikulturalismen, en kamp som pågick i åratal tillsammans med andra likasinnade, däribland många i Stortinget.

Hösten 2021 föreslog Solbergregeringen att stödet, som vid den tiden uppgick till 1,8 miljoner norska kronor per år, skulle dras in. Senare samma höst fick Støre-regeringen Stortings godkännande att dra in statssubventionen för 2022. Så nu regerar Antirasistisk Senter och likasinnade ensamma när det gäller offentligt stöd för så kallad integration.

Är antirasism ett försök till multikulturalism?

Att arbeta med integration verkar innebära att bekämpa allt som står i vägen för det mångkulturella samhälle som är på väg att ersätta den norska kulturen. I dagens Norge är det helt acceptabelt att marschera på gatorna och skrika och ropa för en arabisk etnisk grupp från en icke-existerande stat i Mellanöstern. Till och med borgmästare och kommuner hissar flaggan för denna sak.Men om man skulle göra samma sak för att hjälpa norrmän eller judar att behålla sina enda länder, Norge respektive Israel, skulle man snabbt stämplas som extremist av dem som lever på att främja integration. Eller integration, ibland undrar man om termen betyder att man ska lägga till mer mångkultur, och inte att främmande kulturer blir en del av den norska kulturen, utan tvärtom: att Norge får en annan kultur.

Antirasistisk Senter verkar till och med ha en egen avdelning för att hindra norrmännen från att stå upp för sitt eget land. Den leds av Sofia Rana, som är anställd som rådgivare i frågor som rör högerextremism. Inte extremism i allmänhet, det finns inget om det. Till exempel om dem som har blivit så hotfulla på grund av idén om mångkultur att varje stad, stor som liten, nu är dekorerad med så kallade koranblock på gatorna. Till och med lilla Røros i Trøndelag har skaffat sådana block, så att ”ingen” skulle kunna köra genom Kjerkgata för att köra över så många människor som möjligt under den årliga Rørosmartnan-festivalen.

ARS verkar bry sig föga om islamistisk extremism. De är desto mer ivriga när konservativa dyker upp på scenen, till exempel när partiet Norgesdemokraterna bjöd in en politiker från det tyska partiet AfD, som nu är Tysklands största, för att bevittna hur väl integrationen fungerar i Grønland i Oslo. Aktivismen hos vissa av de anställda på Antirasistisk Senter måste ha varit så genomgripande att besöket måste avbrytas i förtid och den norska polisen var tvungen att evakuera den tyska politikern Lena Kotré från folkmassan. Efteråt Sofia Rana tackades för sina ansträngningar att jaga bort en politiker av Oslos borgmästare Anne Lindboe. Rana representerar Rødt när hon inte arbetar på ARS, medan Lindboe är politiker i Høyre.

”Anti-palestinsk rasism handlar inte bara om fördomar och stereotyper, utan också om en ihållande avhumanisering som gör palestiniernas liv och erfarenheter mindre värdefulla. Genom språkbruk och bilder framställs palestinierna som något främmande och avlägset, vilket skapar distans och gör det lättare att bortse från orättvisor. Det är nu hög tid att vi systematiskt riktar strålkastarljuset mot detta. Det är en form av rasism som drabbar palestinier och människor som uppfattas som kopplade till den palestinska saken, och som kommer till uttryck i den offentliga debatten, i institutioner och i vardagen”, skriver ARS-ledaren Umar Ashraf i förordet till rapporten om rasism mot palestinier.

Ashraf blev chef för Antirasistisk Senter i oktober 2024, efter att ha arbetat för att öka mångfalden i reklam- och PR-branschen. Han blev bland annat känd för att ha diskuterat med Hans Geelmuyden 2020. Den senare ansåg att kebabnorska inte är tillräckligt bra i den branschen; man måste ha goda kunskaper i norska.

”Hans Geelmuyden har arresterats av moralistmobben för att han påpekade det uppenbara: människor som talar kebabnorska och saknar goda språkkunskaper saknar också nyckelkompetenser. Det har ingenting med hudfärg att göra, det har med professionalism att göra. Vem skulle på allvar anställa någon som inte vet skillnaden mellan en skida och en slida? Om kompetens inte avgör vem som får jobbet, vad gör det då? Ras?” kommenterade Kent Andersen i Document.

Tankepolisen och multikulturalismen vann. Hans Geelmuyden avgick inte bara som VD för sitt eget företag, kommunikationsbyrån Geelmuyden Kiese, utan bad också Ashraf om ursäkt. Och idag leder Ashraf en organisation med en miljonbudget och fria händer att bedriva aktivistisk, politisk verksamhet. Det verkar så. Antirasistisk Senter har visserligen en styrelse, men även de verkar tolka antirasism på samma sätt som de aktivistiska anställda: för mångkultur, mot konservativa norrmän och mot Israel.

Norge minst rasistiskt i 15 år i rad

En rapport från 2019 visade att Norge toppade listan över de bästa länderna att bo i, 15 år i rad, rankade enligt FN:s index för mänsklig utveckling. Det säger sig självt att rasism sannolikt inte är ett stort problem i Norge, till skillnad från i länderna längst ner på sådana listor, och vi kan gissa vilka slags länder det är. Så kanske vi inte behöver avsätta lika mycket till antirasism i framtiden? Om inte någon upptäcker att det finns mycket ouppklarat när det gäller rasism mot invandrare, inklusive antisemitism?

Antirasistisk Senter, som leds av Umar Ashraf, har ombetts att kommentera detta, efter att ha påpekat att större delen av dess stora inkomster kommer från offentliga bidrag. Det är cirka 200 miljoner av totalt 227 miljoner kronor sedan 2009. Det bör också noteras att undertecknad har följt organisationens verksamhet under en tid, bland annat via dess webbplats, och snabbt kan dra slutsatsen att ARS har en aktivistisk, ensidig inställning till rasism och diskriminering, och att norrmän är undantagna i detta avseende. Detta anges dock inte i informationen på webbplatsen. Termerna används mestadels i allmän bemärkelse, med undantag för den nya termen: anti-palestinsk rasism, som gynnar en specifik grupp.

ARS svarar inte på frågor

Hittills har vi inte fått några kommentarer om detta eller svar på följande frågor:

Eftersom ni är en institution i Norge, som till största delen finansieras av den norska befolkningen, borde ni inte också inkludera rasism och diskriminering mot etniska norrmän i ert arbete?

Har ni några planer på att inkludera alla i Norge, inklusive den inhemska befolkningen, i ert arbetsområde?

De judiska samhällena har brutit med er inför årets minnesdag för Kristallnatten. Kommer ni att göra något för att återigen inkludera judiska frågor/antisemitism?

Är det acceptabelt för ledningen och styrelsen att många av de anställda bär politiska uniformer/symboler, såsom palestinska halsdukar, på de profilbilder som de använder på ARS:s webbplats?

Är ARS en organisation med en specifik politisk hållning, en politisk organisation? Eller är den neutral inom de områden för vilka den får finansiering?

Är det acceptabelt för ledningen och styrelsen att många av de anställda engagerar sig i kontroversiell politisk aktivism, såsom fientlighet mot Israel, inklusive Fida J. Baarli, som inte erkänner Israels rätt att existera och vill att det ska utplånas: ”Ja, Israel har ingen rätt att existera! Palestina är vårt!” skrev hon på Facebook den 17 oktober i år. Och ”From the river to the sea” den 29 oktober i år. Eller anställda som försöker stoppa politiska uttalanden och aktiviteter från dem som de inte håller med politiskt, såsom Sofia Ranas engagemang i AfD-ledarens besök i Oslo i höst, bland många andra exempel?

Varför har ARS högerextremism som huvudtema, när islamistisk extremism fortfarande utgör det största hotet mot Norge idag, enligt PST?

Vid en demonstration med Den Nordiske Motstandsbevegelsen i Oslo för något sedan framkom det att det fanns fyra (4) deltagare från Norge med förmodade högerextrema åsikter. Det finns få tecken på att deras antal har ökat sedan dess, men man måste anta att antalet islamister i Norge ökar för varje år.

Glömde att fråga: Kommer det snart att finnas en handlingsplan för vissa gruppers hat mot norrmän?