En muslimsk grupp på Färöarna har registrerat vad de kallar Centrum för muslimsk meditation. Två män från Ghana och en från Turkiet ingår i styrelsen.

Flera politiker och andra på Färöarna fruktar att detta är ett första steg mot en moské, medan andra anser att den lilla ögruppen måste tolerera detta. Ahmadiyya-muslimerna är också etablerade i det lilla ösamhället med drygt 56.000 invånare.

Främja fred och kärlek

Detta ”Centrum för muslimsk meditation”, som vi måste anta är ett bönehus för tillbedjan av Allah och spridning av islam, eller vad många skulle kalla en moské, har ett ädelt klingande syfte. Eller som de själva skriver i samband med sin registrering hos den offentliga myndigheten Skráseting Føoya (citat från färöiska är översatta med Google Translate, så felaktigheter kan förekomma):

Syftet med det muslimska meditationshuset är att skapa en fredlig, öppen och värdig plats, både för muslimer och icke-muslimer, där vi kan samlas för föreläsningar, bön och gemenskap. Vi vill främja samlevnad, fred och kärlek i det lokala samhället och basera vårt arbete på värderingar som öppenhet, solidaritet och medkänsla.

”Moraliskt skyldiga att skydda Färöarna”

Trots de vackra orden är inte alla entusiastiska över idén. Att skydda Färöarna från islamism är en moralisk skyldighet, skriver politiker och före detta journalist Sjúrður Skaale i tidningen Dimmalætting. Sedan 2011 är han en av två representanter från Färöarna i det danska Folketinget. Skaale hänvisar till negativa erfarenheter av moskébyggande och islamisering i andra västländer, inte minst Sverige.

1976 byggdes den första moskén i Sverige. I dag finns det 600 muslimska bönehus. Och enligt den svenska regeringen är islamismen ”ett av de största hoten mot Sveriges inre säkerhet”. Samma sak får inte hända på Färöarna, skriver Skaale i sitt inlägg.

Moskéer kontrollerade av utländska makter

Skaale påpekar att många av moskéerna i väst har kopplingar till länder i Mellanöstern, såsom Turkiet, Qatar och Iran.

Eller, som forskaren Masoud Ebrahimnejad skrev i en artikel för några år sedan: Saudiarabien, Turkiet och Iran kontrollerar moskéerna i Oslo. Och som Nettavisen och andra nyligen har avslöjat: Vissa extrema utländska regimer finansierar också moskéförsamlingar i Väst, och utgör därmed en säkerhetsrisk, utöver det de får från västerländska skattebetalare.

Skaale vet mycket om detta och använder exempel i sitt inlägg. Till exempel om en moské i Malmö som finansierades och invigdes av Kuwait, och om moskén ”Imam Ali Islamic Centre” i Järfälla, som användes av Iran för olagliga, subversiva aktiviteter, och där imamen utvisades.

Det som har hänt i Sverige kan hända på Färöarna om vi inte är vaksamma. Qatar, Iran och Turkiet ligger inte mycket längre från Sverige än från Färöarna. Och islamismen ser hela världen som ett slagfält. Det handlar om att vinna alla länder för Allah. Men precis som i Sverige för några år sedan finns det människor som stämplar dem som är rädda. Vi kallas fördomsfulla, opportunistiska och rasistiska. Och sedan spelas förstås också nazistkortet ut.

Det är inte rasistiskt att vara försiktig

Den färöiska politikern är väl bekant med de förolämpningar som används i olika länder för att tysta dem som motsätter sig islams spridning i sina egna länder.

Att vilja förhindra islamismen från att få fotfäste på Färöarna är inte rasism. Det är inte heller trångsynthet. Eller nazism. Det handlar om att lära av de katastrofala händelser som har inträffat i till exempel Sverige. Det handlar om att skydda den färöiska kulturen och traditionen. Att skydda färöiska kvinnor. Att skydda färöiska homosexuella. Att skydda det juridiska samfundet i sig. Det handlar om att skydda Färöarna som vi känner dem. Färöarna som är våra.

Skaale har fått ett par hundra kommentarer under artikeln som delats på Facebook. Och före detta lagmann (Färöarnas regeringschef) Kaj Leo Holm Johannesen sammanfattar många av dem med ”Bra skrivet, Sjúrður, jag håller helt med!”.

Samtidigt påpekar konstnären Lív att ”kristna flyr hit till Färöarna idag eftersom de dödas för sin kristna tro av muslimer! Så nu måste vi erbjuda deras mördare boende? Vi måste VÄLJA SIDA!”, skriver hon.

Planerna blev kända strax före jul

Fallet med det ”muslimska meditationshuset” blev känt strax före jul och har lett till en stor debatt på Färöarna. Bárður á Lakjuni är en annan lokalpolitiker och parlamentsledamot som är mer än skeptisk. I sin tidningsartikel ”Moské eller ingen moské” påpekar han att Danmark fick sin första moské den 21 juli 1967, i Hvidovre.

”Det fanns cirka 100 muslimer i landet, men med den nya moskén hoppades kalifen att antalet skulle öka. Den dåvarande borgmästaren i Hvidovre, Svend Aagesen, välkomnade varmt moskén och islam till staden”, berättar á Lakjuni.

Hvidovre kallades skämtsamt ”Nordens Mecka” i den lokala tidningen vid den tiden. Alla vet hur det gick i Danmark. Premiärministern utfärdar varningar och vill deportera brottslingar, medan andra partier vill se en omfattande återvandring i hopp om att lösa de problem som uppstått. Bárður á Lakjuni anser att det är avgörande att bevara det kristna kulturarvet om vi ska kunna bevara vår nation och vår frihet.

När en så djup och sammanhållande kraft går förlorad, tar något annat dess plats. För när röda korvar, nötköttsbacon, fotboll, Paradise Hotel, klapphattar, mångkultur och mänskliga rättigheter ska utgöra kärnan i en kultur, ja, då är det lätt för något mer solidt och näringsrikt att ta över och sätta agendan, skriver politikern som inte vill låta islam få fotfäste på de små och sårbara Färöarna.

Islamiskt centrum är en drivkraft för importen av islam

Akademikern Rúni Johannesen är en annan skeptiker som i en tidningsartikel varnar för att göra samma misstag som andra länder. Johannesen tror att om länder som England, Tyskland, Frankrike, Danmark eller Sverige hade fått en nystart idag, skulle de ha sagt ”Nej tack!”. Då skulle de ha undvikit att hamna i en situation som hotar rättsstaten. Ett islamiskt centrum kommer att bli en drivkraft för att importera mer islam, och då är det igång, säger Rúni Johannesen.

När man lägger till det faktum att vi har att göra med ett utländskt religiöst nätverk med stark sammanhållning, höga födelsetal och finansiering bakom sig, finns det utsikter till en mycket stark acceleration. Det är dags att fatta pragmatiska beslut och ta våra grannländers erfarenheter på allvar. På samma sätt är tiden också mogen för oss att följa vår magkänsla, snarare än att frukta vad andra tycker om oss, skriver han i artikeln.

Musiker för moské

Alla är inte lika skeptiska. Ta John Ivar Venned, som har flyttat till Danmark och är ljudtekniker och black metal-musiker. I en artikel i nättidningen Info skriver han att ”kultur inte är en fästning som ska försvaras mot utlänningar, utan en flod som växer sig större när den möter andra”. Artikeln var tänkt som ett svar till Sjúrður Skaale och ett försvar för en eventuell moské och hijab på Färöarna.

Sjúrður Skaale förespråkar en politik som bygger på rädsla för utlänningar. Mitt svar är det motsatta. Vi måste insistera på ett samhälle som bygger på öppenhet, upplysning och konsekvent, universell humanism. År 2026 bör vi inte frukta världen. Vi måste möta den med våra starkaste vapen: demokrati och mänskliga rättigheter för alla, skriver Venned.

Internationellt meditationscenter

Vi vet inte mycket om personerna bakom planerna på att etablera ett muslimskt meditationscenter. Styrelseledamöterna är Patah Bah, Murat Aba, Tijani M Yakubu, Lý T Reinert och Aisha Kavut. Den förstnämnde är listad som ledare och kommer från Ghana. Murat Aba kommer från Turkiet och driver enligt sin egen Facebook-sida en food truck. Fish and chips food truck, står det på sidan, men jag gick vidare under ett besök på årets Oslok-firande där, eftersom det vid närmare granskning visade sig vara lika mycket kebab. Hans vänkrets verkar vara mycket turkisk och mycket pro-Erdogan.

Tijani Mohammed Yakubu är fotbollsspelare, också från Ghana. Aisha Kavut har ett turkiskt efternamn och är kassör. Lý T Reinert kan vara infödd och intresserad av islamiska meditationscenter, men vi vet inte mycket om det.