När politiker utmanas i frågor om invandring och integration brukar de säga att ”vi lyssnar på experterna”. Experterna består av kvinnor som arbetar på kontor och får lön från den offentliga sektorn. De sätter upp premisserna för integrationen av män från klankulturer, med en gammaldags syn på kvinnor och låg yrkeskvalifikation, vilket innebär att de sällan eller aldrig hittar heltidsarbete.

Sysselsättningsgraden är det viktigaste målet för integration. Statistik från Statistisk sentralbyrå visar att invandrare med integrationsproblem främst är invandrare från islamiska länder, som övervägande är män. Ingen vill prata om kultur. Och när integrationen inte fungerar fortsätter politikerna att säga att de lyssnar på experterna, som ingen egentligen vet vilka de är. Men IMDi och Fafo har nyligen gett en inblick.

Fafo har levererat en ny 80-sidig rapport, beställd av Direktoratet för integration och mångfald (IMDi). Den behandlade parallellsamhällen i Skandinavien och drog slutsatsen att myndigheterna inte bör använda termen ”parallellsamhälle” eftersom den är underanvänd i forskningen och kan vara stigmatiserande.

Ny rapport: Parallellsamhällen till besvär

Kvinnomonopolet

En genomgång av förordet visar att forskarna som har deltagit i rapporten uteslutande är kvinnor.

IMDI:s två kontaktpersoner är kvinnor, och IMDI:s talesperson är en kvinna, Ena Pinjo. De fyra personer som har tagit fram rapporten, tre från Fafo och en från Universitetet i Oslo, är också kvinnor.

Dessutom är Fafos projektledare en kvinna. Fafos ansvariga för korrekturläsning och kvalitetssäkring är en kvinna, och två kvinnor ansvarar för språklig redigering och layout. Endast en man har varit involverad, med kommentarer och textbidrag. Totalt har elva kvinnor och en man vid IMDi och Fafo varit involverade i projektet. Dessutom har det funnits en extern referensgrupp bestående av nio personer, varav fem är kvinnor.

Det som de alla har gemensamt är att de arbetar på ett statligt direktorat eller på en institution som finansieras med offentliga medel. Ingen av dem verkar ha någon betydande erfarenhet från privata kommersiella företag, som är den mest troliga platsen där invandrare med varierande kompetens kan hitta sysselsättning.

Med tanke på fokus på jämställdhet, könsfördelning och inte minst mångfald inom den offentliga sektorn, kontaktade Document.no Direktoratet för integration och mångfald, som beställde projektet.

– Hur har IMDi säkerställt mångfald i utarbetandet av rapporten, med tanke på könsfördelningen bland de som varit involverade i projektet?

– Det här är en rapport som har utarbetats av Fafo. Det är de som har ställt resurser till förfogande för att utföra uppgiften. Vid valet av leverantör följde IMDi reglerna för offentlig upphandling. Förslag på lösningar och expertis vägde vardera 50 procent vid utvärderingen av anbuden, skriver talespersonen Ena Pinjo på IMDi.

Med detta svar kontaktade Document.no Fafo och fick följande svar:

– Rapporten har författats av en grupp forskare vid Fafo med omfattande kunskap om invandring, integration och framtagning av kunskapsöversikter. Bibliotekarier vid Universitetsbiblioteket i Oslo har bistått oss i vårt arbete. Det finns också en grupp forskare som har arbetat specifikt med dessa frågor och som är baserade i Sverige, Danmark och Norge. Tillsammans är detta en mångfaldig grupp, både professionellt och när det gäller könsbakgrund, skriver Rebecca Nybru Gleditsch.

Med könsmångfald menar hon inte sina tre medförfattare, utan den externa referensgruppen bestående av fem kvinnor och fyra män.

Där slutade saken, eftersom all kommunikation med direktoratet och Fafo sker via e-post.

Vill inte prata om islam och klankultur

Det är välkänt att forskare helst undviker kultur och religion som förklarande faktorer för integration, och detta framgår också tydligt i följande fall.

I detta fall frågade vi IMDi varför termer som islam och klankultur inte nämns i rapporten. Vi hänvisades till Fafo för ett svar.

– Varför nämns inte ord som klan och islam i rapporten? Är det irrelevant? Om så är fallet, varför?

– Projektet är en kunskapsstatusrapport baserad på en genomgång av 89 forskningsbidrag om parallella samhällen, utsatta områden och bostadssegregation i Skandinavien, skrivna under de senaste 15 åren. I två separata litteratursökningar (genomförda av bibliotekarier vid Universitetet i Oslo) kartlade vi först hur begreppet parallella samhällen används i skandinavisk forskning. Resultaten från sökning 1 låg till grund för en utvidgad sökning 2, där vi sökte bredare med hjälp av termer relaterade till bostadssegregation och utsatta områden. De olika sökningarna beskrivs i detalj i kapitel 2, ”Litteratursökning och urval”. Samma kapitel innehåller också information om metodik och fastställda principer för systematiska kunskapsöversikter.

– Söktermer och träffar är direkt relaterade till befintlig forskning inom området och i de databaser som använts i sökningen.

– Rapporten har ett begränsat syfte: att identifiera och sammanfatta vad forskningen säger om parallella samhällen i Skandinavien. Den terminologi som används i rapporten speglar därför den forskningslitteratur som framkom i sökningen och som är relevant för detta ämne, inte hur detta kan diskuteras i ett bredare sammanhang, svarar Fafo-forskaren Rebekka Nybru Gleditsch i ett e-postmeddelande.

Document.no drar slutsatsen att även om alla ser sambandet mellan integrationsutmaningar, parallella samhällen, klankultur och islam, vill skattefinansierade forskare inte prata om det. Åtminstone inte i det offentliga rummet.

Detta kan tyda på att förståelsen för den inverkan som icke-västerländsk invandring i allmänhet, och invandring från islamiska länder i synnerhet, har haft på samhället och de norska offentliga finanserna har stått stilla sedan Finansavisen skrev artikelserien ”Innvandringsregnskapet” (Invandringsredovisningen) på över 120 tidningssidor för mer än tio år sedan.