USA:s utrikesminister Marco Rubio går till hård attack mot vänsterextremismen och beskriver den radikala vänstern som en ideologi som inte längre främst handlar om politiska reformer utan om ett  grundläggande avståndstagande från det samhälle som har byggts upp i Väst.

Enligt Rubio är drivkraften hos den politiska vänstern inte en vision om förbättring utan en vilja att riva ner. I sitt tal under den internationella konferensen Ministerial on the Resurgence of Political Terrorism i Washington, betonade Rubio att revolutionära rörelser historiskt har riktat sitt våld mot de strukturer som representerar civilisationens framsteg: ekonomin, tekniken, infrastrukturen och de demokratiska systemen.

”En särskild och unik ondska”

Rubio beskrev den radikala vänstern som en rörelse präglad av ett grundläggande motstånd mot den västerländska civilisationens institutioner och värderingar. Enligt honom handlar det inte om idealism eller en strävan efter ett bättre samhälle, utan om en vilja att förstöra det som tidigare generationer har byggt upp.

– Detta är en särskild och unik ondska, sade Rubio och hävdade att rörelsen drivs av ett hat mot civilisationen snarare än av politiska mål.

– Den har alltid drivits av ett hat framför allt annat, ett hat mot själva civilisationen.

Rubio menade att vänsterns strävan efter att riva ner och förstöra grundas i att de inte själva förmår skapa något, och därför hatar allt som andra har åstadkommit.

– Det är ett uppror av de sämsta mot de bästa, ett uppror av de svaga och de fega mot de starka och de goda. Det utförs av dem som inte kan bygga, som inte kan skapa, som inte kan åstadkomma stora saker, och som tar sin hämnd på världen för sin egen otillräcklighet genom att försöka förstöra dem som kan.

”Människor fyllda av fulhet”

Rubio hävdade i sitt tal att hatet mot det civiliserade samhället också omfattar allt som är vackert, och att alla vackra ord som vänstern gärna använder sig av, bara kamouflerar deras strävan efter att förstöra och förfula.

– Det är en giftig bitterhet förklädd i språket om jämlikhet och rättvisa och befrielse, ett överväldigande behov av att riva ner det som större män har byggt, att förstöra det som är vackert och det som är rätt till förmån för människor som endast är fyllda av fulhet och inte har något annat att erbjuda världen, sa Rubio.

– Genom våld och genom terror söker de återigen att påtvinga oss alla sin fulhet.

Stark kritik mot kommunismen

I talet riktade Rubio även kritik mot kommunismen och avvisade uppfattningen att ideologin skulle vara attraktiv i teorin men misslyckad i praktiken.

– En av de kritiker man ibland hör av kommunism, till exempel, är att det låter bra i teorin, men att det aldrig fungerar i praktiken. Det är faktiskt inte sant. Kommunism låter inte bra i teorin.

Enligt Rubio är problemet djupare än så och handlar om vilken typ av samhälle kommunismen eftersträvar.

– Den värld som den föreställer sig för oss alla är liten, platt, grå, utjämnad från alla undantag, tömd på allt som är gott och ädelt i människans själ. Den värld den föreställer sig är en värld utan mod, en värld utan kreativitet eller ambition, en värld utan hjältar eller ära eller stora mål att sträva mot, utan — en värld utan mirakel, utan myter, utan människor som reser sig över resten för att göra otroliga och extraordinära saker.

Civilisationen – en ”outhärdlig förödmjukelse”

Marco Rubio hävdade också att kommunismen står i motsats till religiösa och andliga värden genom att förespråka en värld utan Gud, och att kommunismens anhängare vill sätta sig själva i Guds ställe – men ständigt misslyckas i sina försök att skapa något av värde. Det är ur denna känsla av misslyckande som hatet och viljan att förstöra, enligt Rubio, föds.

– För dessa arkitekter bakom revolutionärt våld är den högsta bedriften i vår civilisation en outhärdlig förödmjukelse, en påminnelse om vad de inte kan göra och en påminnelse om vad de inte kan vara. Så de väljer istället att förstöra.