”Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ’Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.’ Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.”
2 Petrusbrevet 1:16-18
Dagen har fått namnet Kristi förklarings dag och i dagens text får vi en glimt av Jesus i det himmelska härlighetsljus som han kom ifrån före sitt jordeliv – och dit han också återvände efter sitt liv här på jorden. Både Matteus, Markus och Lukas har nämnt händelsen i sina evangelier, och ovan läser vi att Petrus själv refererar till händelsen i sitt andra brev.
Lukas skriver också vad de talade om (9, 31): ”De [Moses och Elia] visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.” Här, i dessa tre personer, är Guds lag, profetiorna och evangeliet samlade. Här diskuteras och planerar man om de dagar som väntar när Jesus kommer till påsken i Jerusalem. Här måste han lida, dö och sedan uppstå igen.
Gud själv säger att Jesus Kristus är hans son, och hans uppgift var att frälsa människan. Han älskade oss alla lika, både män och kvinnor, och lade grunden till den andliga uppenbarelse som gav mänskligheten ett värde vi aldrig tidigare haft, och som bara är vettigt i ett judiskt-kristet sammanhang.
Samtidigt, eller snarare igår, var det en stor demonstration utanför Stortinget. Representanter för flera samfund har samlats för att demonstrera mot den växande antisemitismen och i ett gemensamt uttalande säger de bland annat:
”Vi tror att varje människa, oavsett etnicitet och religion, är skapad till Guds avbild och har en unik och okränkbar människovärde.”
Samt:
”Vårt samhälle har ett ansvar att avslöja och bekämpa antisemitism. Flera rapporter har påpekat att det i vårt norska samhälle finns antisemitiska attityder som kommer till uttryck i omnämnandet av Israel- och Palestinakonflikten.”
Den senaste veckan har även hedersrelaterat våld varit ett tema, men det är något som saknas. Av en eller annan anledning vågar ingen prata om vad det är som är dagens största hot mot det judiska folket eller orsaken till hedersrelaterat våld.
Tvärtom försöker media och politiker ge intryck av att judehat och våld inte är religiöst betingat, att det är irrelevant vad vi tror på. I en kommentar till NRK Brennpunkts avslöjanden om hedersrelaterat våld skriver tidningen Vårt Land bland annat:
”Alla religioner bär inom sig potentialen för omoral, var och en på sina egna sätt. Så är det också med kristendomen. Men i grunden är det människor som begår brott, och människor som måste ställas till svars. Ingen kan klandra Gud eller skriften för att ha brutit mot lag och moral.”
Men kristendomen handlar inte i första hand om skrifter som kan tolkas eller försvara varje handling, utan om budskapet från en helig Gud som älskar oss så mycket att han blev en av oss för att rädda oss. Det är en andlig uppenbarelse av mänsklig värdighet och Guds kärlek till oss. Ett sådant budskap har inte potential för omoral, och Bibelns spridning av detta budskap kan inte användas för att försvara övergrepp, som Vårt Land hävdar.
Myter kan inte avslöja mänsklig värdighet. Det är bara en plats där mänsklig värdighet avslöjas, och det är i den judisk-kristna traditionen. Först genom att Gud skapade oss, både kvinnor och män, till sin avbild, och sedan att Gud själv blev människa. Det handlar inte om en skrift, utan om verkliga händelser och upplevelser. Därför var det så viktigt för Petrus att understryka att detta inte är en myt, som många i hans egen samtid refererade till det som, utan något han själv varit med om. Han var med Jesus när Gud talade till dem, och var senare villig att offra sitt liv för detta budskap. För han visste att det var sant.
Detta budskap, som Petrus kunde predika, förändrade en hel värld. Människan lärde sig att Gud älskade dem. Under förföljelse växte antalet troende, vilket gjorde det möjligt för Europa att överleva det romerska imperiets fall, och sedan stiga igen i en ny kristen version.
Det betyder inte att samhället blev perfekt, men det var inte tron som lade grunden till de övergrepp som ägde rum. Gud kan aldrig inspirera till synd, men han kan inspirera till en korrigering av syndigt beteende. Därför borde det bekymra oss att världen håller på att bli en plats där våra ledare inte längre tror att det finns en sanning om Gud och människan, även när judarna återigen förföljs och islam normaliseras.