Under de senaste åren har Kina visat ett ständigt ökande intresse för Arktis och de har i allt högre grad utvecklat samarbetet med Ryssland i de nordliga regionerna, särskilt inom handel, infrastrukturutveckling, olje- och gasutvinning och militär.

Det är nu bara ryska och kinesiska fartyg som transiterar genom Norra sjövägen. Trafiken sker på sommaren och hösten, när det är minst is där, men det har varit några vinterpassager också. Detta är möjligt med hjälp av isbrytare och fartyg med höga isklasser.

Om du tittar på kartan kan du se hur långa dessa transiteringar kan vara. De kan till exempel gå från Shanghai till Murmansk eller Archangelsk, eller från hamnen i Tianjin utanför Peking till St. Petersburg och Kaliningrad. Transiteringar från Ryssland till Ryssland existerar också. En resa från Vladivostok, Ryssland, till St. Petersburg, Ryssland, innebär att andra länder passeras: Norge (Nordsjön), Danmark, Sverige och Finland (Östersjön).

Centre for High North Logistics (CHNL) utarbetar översikter som visar transittrafiken genom Norra sjövägen varje år. Ett fåtal data från översikten per 30 september 2024 har tagits med här. Observera att endast transiteringar ingår. Fiskebåtar och annan mer eller mindre lokal trafik ingår inte. Det betyder att vattnen i Ishavet är mycket mer trafikerat än vad som visas här.

Fram till den 30 september har det varit 79 transitresor och det är som sagt bara fartyg registrerade som ryska eller kinesiska som gör dessa transiteringar. Trafiken ökar och 79 transiteringar kan vara den högsta registreringen hittills. Jämfört med trafiken genom Suez- och Panamakanalerna är det ”ingenting”, men med tanke på Rysslands och Kinas önskan att utveckla Norra sjövägen till ett säkert och ekonomiskt konkurrenskraftigt val för många är detta en bra start för dem. Merparten av lasten (95 %) går från Ryssland till Kina, och det mesta är råolja.

När det gäller kinesiska fartyg i Östersjön och längs den norska kusten visar CHNL:s översikt att flera containerfartyg går till och från ryska hamnar i Östersjön (S:t Petersburg, Ust-Luga), och dessutom kommer kinesiska fartyg till Östersjön och ryska hamnar där genom Suez -kanalen, särskilt på vintern.

I dagarna ligger ett kinesiskt lastfartyg, ”Yi Peng 3”, för ankar i internationellt vatten i Kattegatt, misstänkt för att ha orsakat ett kabelbrott på en kabel mellan Litauen och Sverige (Gotland) och på en kabel mellan Finland och Tyskland. ”Yi Peng 3” kom från en rysk hamn i Östersjön och ska vidare till Port Said i Egypten.

Ungefär vid samma tidpunkt förra året misstänktes ett containerfartyg, ”Newnew Polar Bear”, för att ha förstört två nätverkskablar och en gasledning i Östersjön. När detta hände registrerades fartyget som kinesiskt, men på väg till Arktis och Norra sjövägen bytte fartyget ägare. Den nya ägaren, Torgmoll, hade starka kopplingar till ryska affärsintressen. Detta gjorde det tydligen lättare att få tillstånd att segla genom Norra sjövägen så sent på året som i november. År 2024 tillhör fartyget återigen den gamla ägaren, men är tidvis registrerat på båda!

Torgmoll skriver på sin hemsida att företaget är specialiserat på logistik mellan Kina och Europa och är mycket intresserat av att utveckla Pekings ”Belt and Road Initiative”.

”Newnew Polar Bear” lyckades ”rymma” från ytterligare undersökningar när de finska myndigheterna trodde att de inte kunde göra någonting eftersom fartyget var på internationellt vatten. Men i augusti i år skriver The Barents Observer:

Kinesiska myndigheter medger nu att den ”Newnew Polar Bear” är skyldig till skadorna i Finska viken, men hävdar att det hela var en olycka. Enligt  South China Morning Post har den kinesiska regeringen vidarebefordrat relevanta fynd till både Finland och Estland.

Den kinesiska kustbevakningen  finns också i Ishavet. Man kan fråga sig vad de gör där. De borde ha tillräckligt med att sköta sin egen kust. Den 1 oktober i år, Kinas nationaldag och 75-årsdag, seglade kinesiska kustbevakningsfartyg in i Ishavet för första gången. Det var två fartyg tillsammans med två ryska gränsbevakningsfartyg. Kinesiska kustbevakningsfartyg är nästan som krigsfartyg, eftersom de är utrustade med vapen, för att inte tala om vattenkanoner, för användning mot filippinska sjömän i Sydkinesiska havet. Nu får de ett bra tillfälle att lära känna de norra områdena och att utföra uppgifter i okända vatten. Denna verksamhet bygger på en överenskommelse mellan den kinesiska kustbevakningen och den ryska gränsbevakningen om samarbete vid utövandet av sjöfartsmyndighet.

Även under hösten 2022 och 2023 patrullerade kinesiska och ryska militärfartyg tillsammans i arktiska vatten. Sedan utanför Aleuternas kust, kedjan av öar som skiljer Berings hav från norra Stilla havet, och som tillhör Alaska, USA. År 2021 var kinesiska örlogsfartyg på egen hand i dessa områden.

Kabelbrotten den senaste veckan och ökad ”fientlig” trafik i havsområdena omkring oss har fått den norska regeringen att gå med på FN:s deklaration om sjökablars säkerhet och motståndskraft. Det är många kabelbrott, och de flesta beror inte på sabotage. Men regeringar har fått upp ögonen för att sabotage mot kritisk undervattensinfrastruktur kan ske, och därför har många länder anslutit sig till FN:s deklaration. Den norska regeringen skriver:

Nästan all internationell datatrafik och kommunikation går via sjökablar. Kablarna är utsatta för olika säkerhetshot, såsom skadegörelse, cyberoperationer och övervakning. – Den gemensamma förklaringen bekräftar ett gemensamt intresse av att skydda denna infrastruktur.