Ropet om att ”bara ja är ja” är högljutt. Men det som händer bakom kulisserna är mycket mörkare. Det handlar inte längre bara om att skydda våldtäktsoffer. Det handlar om att göra politik av barns och ungdomars sexualitet – och om att omyndigförklara samhället i processen.

Den norska regeringen vill nu införa en samtyckeslag där sex utan aktivt uttryckt samtycke definieras som våldtäkt. Många både kristna och konservativa bländas av slagorden. Men fråga dig själv: Vem är det egentligen som ligger bakom detta? Och vad är den underliggande verklighetsbilden?

Svaret borde vara en varningsklocka för varje förälder.

De verkliga drivkrafterna bakom lagen

Alla sexualradikala och queera organisationer i Norge – inklusive Sex og Samfunn, Foreningen Fri, Skeiv Ungdom, Sex og Politikk – stödjer samtyckeslagen. Organisatörerna bakom webbplatsen samtykkelov.no är Amnesty, det norska sekretariatet för kvinnojourer och SNU, som tillsammans utgör ”Consent Alliance”.

Vad alla dessa organisationer har gemensamt är att de också är en del av SRHR.no, det nationella nätverket för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Dessa organisationer arbetar tillsammans för att främja ”omfattande sexualundervisning från vaggan till graven”, med betoning på ”positiv sexualitet”, och de vill likställa ”sexuell hälsa” med fysisk och psykisk hälsa.

Det betyder att de som står bakom samtyckeslagstiftningen anser att barn har förmåga att samtycka till tokiga saker:

• Barn så unga som 6 år har kapacitet att samtycka till juridisk könskorrigering.
• Barn så unga som 10 år ska kunna påbörja irreversibel hormonbehandling (pubertetsblockerare) – baserat på ”vilket kön de upplever sig vara”.

Dessa organisationer baserar hela sin politik på antagandet att barn vet bäst – även om sitt eget kön och sina egna kroppsliga val. Därför måste vi ställa den obekväma men nödvändiga frågan utifrån deras syn på barns autonomi och så kallad ”positiv sexualitet”:</p

Varför ska barn inte kunna samtycka till sex?

Free and Queer Youth Association är bland annat medlem i ILGA International, den globala priderörelsens huvudorganisation. ILGA har undertecknat en deklaration om att de kommer att bekämpa alla lagar som hindrar eller begränsar minderåriga (10-19 år) i deras autonomi och rätt till att samtycka till sex.

Sex and Politics har i en separat deklaration antagit att alla människor har rätt att bli erkända inför lagen och ha rätt till sexuell frihet, med lämplig hänsyn till utvecklingen hos barnet. 

De här organisationerna har en radikal syn på kön och genus och de har fri tillgång till våra barn genom sexualundervisning, vecka 6, genom definitionsmakt och införande av lagändringar.

En lag som skapar kaos

Samtyckeslagen vänder upp och ner på rättssäkerheten. I stället för att göra bedömningar baserade på objektiva bevis tillåter den tolkning av kroppsspråk, tystnad och känslor. Ett manipulerat ”ja” – som erhålls under press, rädsla eller förvirring – kan effektivt rentvå en förövare.

Samtidigt kan en oskyldig person dömas för att inte ha ”försäkrat sig tillräckligt”.

Det här är inte rättsstatens principer. Det är kaos satt i system. I ett sådant klimat blir det inte färre övergrepp, bara fler gråzoner – och fler förlorare.

En ny sexualkultur på statens villkor

NOU 2024:4 föreslår massiva upplysningskampanjer och förstärkt sexualundervisning. Det handlar inte längre om att lära unga människor om ansvar, gränser och respekt – utan om att införa en statligt definierad sexualnorm, frikopplad från föräldrarättigheter, tro och traditionell etik.

Och återigen: De som ligger bakom är samma personer som tidigare banat väg för könsförvirring, sexpositivism, att alla sexuella aktiviteter är positiva och önskvärda så länge det finns samtycke med den radikala idén att barn har inneboende sexuella rättigheter eftersom de är sexuella varelser.

När dessa aktörer får definiera både samtycke, kön och sexualitet – vad är det då egentligen som begränsar framtidens syn på sexuellt självbestämmande?

När alla förespråkare av samtyckeslagen anser att barn är kompetenta att samtycka till juridisk könskorrigering och irreversibla medicinska ingrepp, eftersom de anser att barn vet bäst vilket kön de känner sig och därmed är – då måste också frågan upprepas:

Varför anser dessa aktörer att barn är kompetenta att samtycka till juridisk könskorrigering och irreversibla medicinska ingrepp?

Varför tror dessa aktörer att barn är inte kapabla att samtycka till sex?

I praktiken står vi inför ett sluttande plan – ett politiskt och juridiskt sluttande plan. Det börjar med en samtyckeslag. Det slutar med en förändrad praxis kring samtyckesåldern, ett försvagat rättsligt skydd för brottsoffer och en rättsstat där fler oskyldiga döms – och fler skyldiga går fria.

Avvisa en samtyckeslag, skydda barn bättre!

Truls Olufsen-Mehus försökte skicka inlägget till Nettavisen, Aftenposten, VG och Bergens Tidende, men ingen av dem ville publicera det. Vårt Land tog inte heller in det, men det publicerades av tidningen Dagen och Verdinytt.no. Olufsen-Mehus skriver på sin Facebook-sida: ”Mångfald och flera synsätt på aktuella frågor, från kristna aktörer, verkar inte vara av intresse för sekulära medier.”