
Fallet belyser de olika åsikterna om hur och om Pridebudskapet ska kommuniceras till barn i utbildningsinstitutioner.
Förskolläraren Jim Swann är tillsammans med läraren Eden Abraham Paalgard och konstnären Tonje Roth Gjevjon initiativtagare till uppropet ”Nej till obligatoriska Pride-firanden i förskolor och skolor”.
Swann är också talesperson för LGB Alliance Norway, en organisation som fokuserar på homo- och bisexuellas rättigheter utifrån biologiskt kön, och är kritisk till Priderörelsens fokus på könsmångfald. Swann anser att regnbågsflaggan är en politisk flagga som handlar om sexualitet och att detta inte är relevant för barn.
Nina Bahar, förälder på det dagis där Swann arbetar och tidigare generalsekreterare för Queer World, reagerar på Swanns engagemang. Hon säger till Klassekampen att det upplevs som ”smärtsamt och otryggt” att en anställd på förskolan är involverad i uppropet.
Bahar anser att Swanns ställningstagande skadar den acceptans hon försöker lära sina barn, särskilt som hennes barn har två mammor. För hennes familj representerar Pride erkännande och säkerhet och ger en känsla av att tillhöra ett större samhälle.
Swann har inte velat kommentera Bahars uttalanden offentligt för att undvika en offentlig debatt med föräldrarna på förskolan.
Tidigare i år beslutade KrF att förbjuda skolor att flagga med Prideflaggan. Samtidigt har organisationen Voksne för barn startat en namninsamling för rätten att hissa regnbågsflaggan i skolorna, som en direkt reaktion på KrF:s beslut. De menar att flaggan signalerar att mångfald är okej och att eleverna behöver det.
Truls Wickholm, generalsekreterare för Vuxna för Barn, håller inte med Swann om att Pride bara handlar om sexualitet utan menar att det handlar om kärlek, inkludering och att vara sig själv. Han ser motsägelser i att Swann vill arbeta med inkludering, men är emot att hissa regnbågsflaggan.
En opinionsundersökning som Infact har gjort för Nettavisen visar att en majoritet av befolkningen (54,8 procent) är för att flagga med Prideflaggan på skolgården, medan 33,6 procent är emot.
I Oslo är det upp till stadsdelarna och förskolorna själva att bestämma hur Pride ska markeras.