Indus Water Treaty (IWT) undertecknades 1960 med Världsbanken som en av signatärerna. I mer än sex decennier har det varit ett av de få fungerande partnerskapen mellan Indien och Pakistan.

Nu har avtalet hamnat i blåsväder. Floderna som rinner från Indiens berg är Pakistans livsnerv, men så länge indiskt blod rinner på grund av jihad kan man inte förvänta sig att indiskt vatten ska rinna till jihadisterna.

Geopolitisk vattendelare

Efter förra veckans brutala terroristattack i Pahalgam, Kashmir, där 26 män, huvudsakligen hinduiska turister, dödades av pakistanska muslimer – beslutade Indien att upphäva avtalettills Pakistan upphör med sitt stöd till gränsöverskridande terrorism – vilket bokstavligen markerade en geopolitisk vattendelare i relationerna mellan de två länderna.

Beslutet har gjort världen medveten om det tidigare okända men vitala fördraget för Pakistan.

Sex floder, två grupper

Internationella fördraget undertecknades av Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru och Pakistans president Ayub Khan den 19 september 1960 ”i en anda av goodwill och vänskap” och kallades ”ett historiskt steg mot ömsesidigt samarbete och fred”.

Syftet var att dela vattnet i Indus mellan de två grannländerna efter att Indiens delning 1947 hade skapat ett Pakistan utan kontroll över sina viktigaste vattenkällor.

• De östra floderna Ravi, Beas och Sutlej tilldelades Indien.
• De västra floderna Indus, Jhelum och Chenab tilldelades Pakistan.

4-1 till Pakistan

Indien fick begränsade rättigheter till icke-konsumerande användning av de västra floderna, till exempel vattenkraftsutbyggnad, men fick inte blockera eller väsentligt ändra vattenflödet till Pakistan.

Resultatet blev att Pakistan fick tillgång till cirka åttio procent av vattnet – medan Indien fick nöja sig med tjugo procent.

Instabilt och ekonomiskt efterblivet

Indus-systemet är mer än viktigt för Pakistan – det är existentiellt. Cirka åttio procent av Pakistans jordbruksmark är beroende av vatten från dessa floder. 93 procent av dessa vattenresurser används för jordbruk – ryggraden i Pakistans ekonomi. Utan denna resurs skulle det, förutom vattenbrist, kunna uppstå en livsmedelskris och social oro i ett redan instabilt och ekonomiskt efterblivet land.

Indien har aldrig tidigare övervägt att skrota IWT av humanitära skäl, trots upprepade pakistanska svek och brott mot fredsavtalet efter det indo-pakistanska kriget 1971, Shimla-pakten.

Omständigheterna förändrades i grunden

IWT innehåller inte en uppsägningsklausul, men artikel 62 i Wienkonventionen om traktaträtten tillåter Indien att upphäva fördraget i händelse av en ”grundläggande förändring av omständigheterna”.