En underrättelserapport till den franska inrikesministern om det nyligen nedbrutna Muslimska brödraskapet visar hur organisationen arbetar minutiöst och långsiktigt för att förvandla landet till en islamisk stat.

Le Figaro, som har publicerat rapporten, kallar den explosiv.

På 73 sidor ger den omfattande dokumentation av hur ett nätverk som verkar genom 139 moskéer för att påverka andra moskéer samt skolor, institutioner och det civila samhället syftar till att införa sharialagar. Nätverket har 280 anslutna föreningar, varav många tillhör Union of Islamic Organisations in France (UOIF).

Rapporten är baserad på omfattande arbete:

För att underbygga sina argument gjorde författarna, en prefekt och en ambassadör, tio fältbesök i Frankrike och fyra i Europa under första halvåret 2024, med hjälp av det diplomatiska nätverket. Innan de producerade detta explosiva dokument, som ursprungligen klassificerades som ”hemligt” och beställdes för ett år sedan av tre ministerier (utrikesministeriet, försvarsministeriet och inrikesministeriet), träffade de inte mindre än 45 franska och utländska akademiker med mycket olika bakgrunder. För att inte tala om en rad möten med muslimska ledare på både nationell och lokal nivå, inklusive tre möten med Musulmans de France, som anses vara Muslimska brödraskapets förgrening i Frankrike. Förutom att granska akademiska artiklar och böcker i ämnet har de också haft ingående diskussioner med underrättelsetjänsten, Quai d’Orsay och alla de statliga myndigheter som är involverade i att analysera och övervaka fenomenet.

Cirka 7 procent av de 2 800 registrerade moskéerna i Frankrike står nära Brödraskapet. Bland moskéer som öppnats efter 2010 är andelen 10 procent.

De 280 anslutna föreningarna berör välgörenhet, utbildning, yrkesliv och andra områden av samhällslivet.

Så som Brödraskapet är uppbyggt uppskattas 400 personer, men i vart fall inte fler än 1.000, tillhöra den inre cirkeln, där medlemmarna svär en ed. Det är så de har förvärvat

En solid kärna av trosbaserade skolor, en myriad av välgörenhetsorganisationer och en kraftfull grupp predikanter.”Utbildningssektorn verkar prioriteras av den franska grenen av Muslimska brödraskapet, i en grad som skiljer den från europeiska motsvarigheter”, konstaterar rapporten.

Rapporten ger ett exempel på en gymnasieskola i Lille som den kallar ”ett flaggskepp” för islamisk utbildning i Frankrike. Skolans läroplan, som finansieras både av moskéer i Frankrike och stater som Qatar och Kuwait, anger att islamiska lagar, som dödsstraff för apostasi och förbud mot att kvinnor blandas med män, har företräde framför alla andra lagar, inklusive den franska republikens lagar.

Rapporten ger en översikt över vad den kallar ”attacker mot sekularism” och anger att det fanns 3 309 sådana attacker mot skolor bara under 2023 och 2024.

Nätverket omfattar även 815 koranskolor med mer än 66.000 elever, varav en tredjedel tillhör fundamentalistiska strömningar inom islam.

Mer moderna metoder, som till exempel influencers på nätet, används också för att sprida islamisk ideologi.

Dokumentet slår larm om ”aktivismen hos en ny generation av predikanter, ofta utbildade av rörelsens första religiösa ledare och (…) föremål för hybridisering med salafism”, som ”utgör en viktig faktor i spridningen av islamism via sociala nätverk, där de möter en stor publik”.

Broderskapet driver cirka 30 islamistiska välgörenhetsorganisationer i Frankrike, varav 16 drivs av salafister. En av dem är under utredning för att finansiera Hamas.

Organisationen försöker hålla en respektabel fasad, men har en dubbel organisation där endast dess medlemmar känner till det verkliga styrande rådet, som beslutar om strategiska frågor.

Brödraskapet, som är experter på hemlighetsmakeri och vars medlemmar ansluter sig efter att ha följt en ”tiostegsprocess”, bygger på en ”dubbel organisation, en officiell för att respektera den rättsliga ramen och den andra hemlig, kring ett domarråd”, avslöjar rapporten.

Hijab, halal-mat och islamisk finansiering är viktiga delar av strategin, men också det ständiga åberopandet av ”islamofobi” och offerskap, liksom utnyttjandet av den israelisk-palestinska konflikten.

Broderskapet försöker också islamisera vardagslivet i lokala samhällen, och ansträngningar i denna riktning har pågått under lång tid:

Från 1990-talet och framåt har dessa ekosystem, som möjliggör «muslimens liv från födelse till död», hävdat sig på territoriell skala tack vare stafettpinnar av aktörer (föreningar, påverkare, ibland valda tjänstemän) ibland kopplade till rörelsen men alltmer agerar i en hybridisering med salafism. Dessa ekosystem är uppbyggda kring en moské som vanligtvis erbjuder koranundervisning, och omfattar gemensamma butiker eller sportaktiviteter som är skilda från moskén, med [en önskan] att investera i privat utbildning. Resor, personlig utveckling, jobbhjälp eller dejtingsajter är några av de aktiviteter som utvecklas”, heter det i rapporten, där det också framgår att kartan över dessa ekosystem överlappar kartan över muslimska koncentrationer. De är förankrade i stadsdelar med muslimsk majoritet, som i allmänhet är fattiga och ofta ett prioriterat insatsområde för stadspolitiken, och de svarar mot befolkningens behov”, framhålls det i rapporten, som fortsätter: ”Ledarna, som ofta är erfarna militanter, samverkar med kommunen, ofta som en del av ett klientelistiskt förhållande, för att främja sina positioner. Sociala normer (slöjor, skägg, kläder, iakttagande av Ramadan-fasten) införs här och där, allteftersom ekosystemet stelnar. Även om gangränen verkar sprida sig över hela landet, verkar de vara tätast i Rhône-Alpes-regionen, Nord, Grand Est, Île-de-France och Bouches-du-Rhône.

Men brödraskapet började sitt arbete långt före 1990-talet:

Rapporten påpekar att denna brödraskapsoffensiv i Frankrike och Europa började för cirka 70 år sedan. ”Tack vare migrationsrörelserna och det förtryck som lanserades mot dem i den muslimska världen från 1950-talet bosatte sig de första muslimska bröderna från Mellanöstern i Storbritannien, Tyskland och Schweiz. Därefter etablerade sig några av dem i Belgien, Frankrike och Italien. I Frankrike, fortfarande på 1950-talet, uppstod en religiös medvetenhet i samhället av muslimska migrantarbetare, särskilt kring en indisk forskare, en politisk flykting, Mohammed Hamidullah, som predikade i Paris, i Daawa-moskén, rue de Tanger.

Projektet förblir troget det som skisserades av grundaren Hassan al-Banna 1928:

Hans projekt är baserat på två mål: skapandet av en islamisk stat och tillämpningen av sharialag. Han teoretiserar en ”strategi för västerländsk erövring”: ”Vi kommer att förfölja denna onda kraft till dess egna länder, invadera dess västerländska hjärtland och kämpa för att besegra den tills hela världen ropar ut i profetens namn”.

Enligt underrättelserapporten har Muslimska Brödraskapet förlorat inflytande i den arabisk-muslimska världen och koncentrerar därför sin verksamhet till Europa, där Turkiet och Qatar stödjer Brödraskapet.

Rapporten drar också slutsatsen att offentliga myndigheter är blinda för rörelsens metoder.

 

Köp ”Islamic Fascism” av Hamed Abdel-Samad från Document Forlag.