Man måste nästan skratta om man inte vill gråta. Det ser ut som om champagnen smäller i regeringskorridorerna! Norges arbetsmarknads- och inkluderingsminister Tonje Brenna ställer sig upp, stolt som en tupp, och meddelar att regeringen ska ”stoppa skadliga utlandsvistelser för barn” genom att ge socialtjänsten rätt att besluta om utreseförbud.

Tänka sig! Efter åratal av varningsrop från oss i det förnuftiga lägret har våra ”ledare” äntligen ”upptäckt” problemet.

”Inget av våra barn ska föras ut ur landet och utsättas för tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, våld och övergrepp”, säger Brenna.

Hon kallar det en ”kraftfull men nödvändig åtgärd”. Ja, ni ser! Plötsligt är det allvar. Det är nästan så att man får lust att fråga: Var har du varit de senaste fem, tio, femton åren medan dessa grymheter har pågått under radarn, ofta inlindade i ”kulturella överväganden”?

För detta är inte en ny upptäckt, kära regering. Det här är ett problem som konservativa och populister har talat om i åratal. Vi har varnat för konsekvenserna av en naiv invandringspolitik som har tillåtit vissa koder och kulturer att få fäste, kulturer där tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning inte är ”otänkbart” utan en del av en skrämmande verklighet.

Medan vi andra har skrikit oss hesa om farorna med negativ social kontroll och hedersvåld har ni i den politiskt korrekta eliten suttit på händerna – livrädda för att bli stämplade som ”rasister” eller ”islamofober”.

Och nu, när Kompetensteamet mot negativ social kontroll och hedersrelaterat våld rapporterar en ”kraftig ökning” av antalet ärenden – först då kommer de att vakna. Först då kommer barnavårdslagen, brottsbalken, passlagen och ID-kortslagen att ändras. Det är en skandal i sig att det har tagit så lång tid.

Diannah, Casamance, Senegal 23.01.2011. Binta Biaye är barnmorska och ser varje dag smärtan och de sociala problemen som omskärelse orsakar. Hon tror att unga flickor idag kommer att säga nej till omskärelse för sina egna döttrar. Foto: Hilde Huus-Hansen / NTB

Tonje Brenna kallar barn för ”sårbara”. Ja, självklart är de sårbara! Men varför är de sårbara? Är det för att de är ”barn”, eller är det för att de växer upp i miljöer där praktiker som tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning fortfarande är verkliga hot – hot som härrör från en viss kulturell och religiös bakgrund som människor har vägrat att prata ärligt om i åratal?

Vi talar om ”barnets bästa” men blundar för de kulturella tvångströjor som sätter munkavle på barn och ungdomar.

Det är nästan så att man misstänker att detta är ett valårsstunt, en möjlighet att framstå som handlingskraftiga på ett område där de varit notoriskt frånvarande och där de vet att de flesta är bekymrade. De vill att ”alla ska veta att det här inte är lagligt och att barnen ska veta att samhället står bakom dem”. Ett bra budskap på papperet, men deras agerande hittills har signalerat något helt annat.

Låt oss hoppas att detta inte bara är tomma ord och symbolpolitik, utan att regeringen faktiskt vågar ta i med hårdhandskarna mot de kulturer som importerar sådana grymheter. Men man ska aldrig lita blint på att politikerna städar upp i den röra de själva har varit med om att skapa, särskilt inte när det gäller att trotsa den rådande woke-ideologin.

Oslo 09.11.2017. Den dåvarande invandrings- och integrationsministern, Sylvi Listhaug (FrP), talar till pressen efter ett krismöte. Mötet sammankallades efter NRK:s reportage om ungdomar från Norge som hade gått på en koranskola i Somalia och blivit illa behandlade. Vad gjordes? Foto: Audun Braastad / NTB

Till sist är det slående att se att Brenna och regeringen inte nämner oss som har skrikit oss hesa i deras väg under alla dessa år, som inte nämns alls. Tänk om Brenna hade varit ärlig och sagt något i stil med: ”Vi i regeringen har insett att vi har haft fel hela tiden och att ni har haft rätt. Vi kommer att be om ursäkt utan förbehåll för detta, lära oss av det och se till att inget liknande händer igen.”

Att hoppas på något sådant här är förstås samma sak som att tro att man vinner på lotto varje vecka, även utan att spela. Men det kan vara något för Brenna och røkla i Ap att ta med sig längre fram, där de kanske en dag reflekterar över sina liv.

För att de förmodligen kommer att få reda på vad som står i den här artikeln. Vi vet att många människor smygläser Document, och regeringen är inget undantag. Uppmaningen till dem och andra som har samma tankesätt är därför: Vill ni verkligen vara sådana människor?