₂₃Jesus svarade: »Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. ₂₄Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.

₂₅Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. ₂₆Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. ₂₇Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. ₂₈Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. ₂₉Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett.

Joh 14:23-29

Pingsten, den helige Ande och treenigheten. Det är intressant vilket negativt engagemang påståendet om en treenig Gud skapar hos många. De kan förstå tron på en Gud, men de ser treenigheten som både obiblisk och dåraktig.

Men den som läser Bibeln kan inte undgå att inse att Gud framträder som tre personer, alla med olika uppgifter, men ändå som en: Jesus själv hänvisar till den Helige Ande i dagens text och senare på detta sätt (Joh 16:12-15):

₁₂Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. ₁₃Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. ₁₄Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. ₁₅Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

Det är en utmaning för dagens kristna att pingsten och den helige Ande till stor del har förknippats med upplevelseorienterade karismatiker och inte med vad Jesus själv säger: Att den ska leda oss till sanningen. För sanningen är det viktigaste, och ingen erfarenhet kan upphäva Gud som sanning, och det var tron på Gud som revolutionerade världen, inte en tro som närmar sig Søren Kirkegaards existentialism, som ofta kännetecknas av en känslostyrd relation till Gud.

Pingsten är hur som helst ett firande av att den Helige Ande kom och därmed gjorde tron och kyrkan möjlig. Det är därför pingsten också kallas för kyrkans födelsedag.

Pingsten är alltså grunden för vår civilisation. För det var kyrkan som blev grunden för det Europa som reste sig när det västromerska riket föll 476 e.Kr.

Det är därför viktigt att vi förstår betydelsen av treenigheten och dess betydelse för vår förståelse av verkligheten. Utan treenigheten och en jämlikhet mellan tre personer/naturer skulle vi inte ha en Gud som kan älska.

Men inte bara det, själva frälsningsverket skulle också vara i fara.

Det är en vanlig uppfattning bland många att läran om treenigheten var något som kejsar Konstantin hade etablerat, att kyrkans ursprungliga undervisning var annorlunda. Men så är inte fallet. Angreppen på förståelsen av Jesus som Guds Son från all evighet ledde till ett behov av att klargöra vad man trodde på, och detta skedde under den så kallade arianska striden, senantiken största och allvarligaste konflikt inom den kristna kyrkan.

Konflikten började i Alexandria. I en av stadens kyrkor, den Baukalistiska kyrkan, hävdade prästen Arius att om Gud är Gud kan han varken skapas eller födas. Av detta följer enligt Arius att Guds Son inte kan vara Gud i egentlig mening och därför inte heller bör kallas Gud. Jesus föddes, och den som föds måste ha en början. Arius förklarade att Jesus inte existerade innan han föddes. Han menade att Kristus verkligen var en fullkomlig varelse, ”den förstfödde som är över allt skapat”, ett ord från Nya testamentet som Arius ofta citerade, eftersom det antydde att Jesus var en del av skapelsen och därmed inte jämlik med Gud. Men Arius trodde att det fanns en tid då bara Fadern, men inte Sonen, existerade.

Men då skulle inte heller den Helige Ande ha existerat från evighet. Den Helige Ande är själva förhållandet mellan Fadern och Sonen, och C.S. Lewis beskriver det som en kärlek så stark att den är en separat person i gudomen och treenigheten som en evig kosmisk dans mellan de tre.

Arius undervisning var dock ett uttryck för teologisk rationalism där han ville förenkla tron genom att ge en förnuftig lösning på den svåra frågan om förhållandet mellan Fadern och Sonen. Han ville skydda läran om Guds enhet i en tid med flera gudar, vilket tilltalade många, inte minst i den grekiska världen, där läran om Guds människoblivande uppfattades som absurd.

Arius var inte den förste som problematiserade inkarnationsläran, men han tog steget fullt ut och hävdade att Jesus inte bara är underordnad Fadern, utan att han är en skapad människa som Gud upphöjde. Därmed riskerade Arius hela kristendomen, för hans lära innebar i själva verket att frälsningen kom från en som Gud hade upphöjt, men som inte var Gud, och att människan i själva verket var tvungen att frälsa sig själv genom sina egna prestationer. Men vem annan än Gud kunde försona människan med Gud? Svaret från en av Arius största motståndare, Athanasius, var tydligt: Ingen.

Detta var anledningen till att kejsar Konstantin sammankallade ett kyrkomöte i Nicaea år 325, där en trosbekännelse upprättades som bland annat sade att Jesus är av samma natur som Fadern, vilket uttryckte att Fadern och Sonen är lika gudomliga.

Men Arius kunde inte föreställa sig en relation i gudomen, och tvisten var därför inte över år 325. Hans motståndare Athanasius, författare till verket Om inkarnationen, argumenterade för Kristi gudom. Med sin odödliga maxim ”Gud blev människa för att människan skulle bli gudomliggjord” visade han att Gud är upphöjd över det skapade, men samtidigt i sin kärlek kom så nära människan att våra liv kan bli ett med hans liv.

Det är alltså denna kärlek, denna sanningens ande, som Jesus sade till sina lärjungar skulle förbli hos dem efter att han lämnat dem på Kristi himmelsfärdsdag. Den Helige Ande skyddar Guds budskap bland oss och gör det möjligt att leva som kristna, och det är vad vi firar idag.

Utan en treenig Gud från evighet till evighet kommer det inte att finnas någon kärlek och sanning, en Gud som älskar.

Högtidlig pingst!