Storbritannien fortsätter att ”avkolonisera” sin egen kultur. Nu är det den engelska trädgården som står på tur.

I somras lanserade Royal Botanic Gardens i Kew, utanför London, en rad klimatinitiativ. Nu håller den världsberömda trädgården på att förvandlas till en symbol för vår tids gröna och identitetspolitiska anda. Anläggningens ikoniska Palm House, som byggdes under viktoriansk tid, kommer att vara stängt i upp till fyra år. Förändringarna innebär bland annat att gaspannor ersätts med värmepumpar och att mer ”hållbart” glas installeras. Arbetet kräver också en tillfällig flytt av cirka 30.000 tropiska växter, inklusive världens äldsta krukväxt från 1775. Prislappen för det hela beräknas till svindlande 60 miljoner pund.

Trädgård av kol

Samtidigt pågår förberedelserna för invigningen av ett nytt ideologiskt projekt, en så kallad ”carbon garden” på nästan 4.900 m². Den kommer att visa hur växter och infrastruktur kan uppfylla klimatmålen och kommunicera klimatförändringarna till allmänheten. Kolträdgården öppnas den 24 juli 2025.

Enligt Kews ledning är detta en del av en större vision om att göra trädgården ”netto-noll” till 2030. Ledningen för Kew förklarar att moderniseringen bevarar byggnaden, gör den framtidssäker och stärker dess roll som en global ledare inom forskning och utbildning. De understryker att åtgärderna är nödvändiga för att anpassa ett ömtåligt, historiskt glashus till dagens klimatkriser – så att kommande generationer kan uppleva Palm House i sin fulla prakt.

Projektet har mött starkt motstånd från konservativa krafter som anser att ombyggnationen hotar platsens historiska arv och botaniska integritet. Många anser att Kew Gardens har rört sig bort från sitt vetenskapliga och kulturella mandat och i stället anammat en grön, väckelseinriktad agenda.

Modernt självförakt

Kew har tidigare presenterat en tioårsplan som omfattar ”avkolonisering” av samlingarna. Bland annat uppdateras skyltar för att inkludera kolonial historia och användningen av växter som socker och bomull.

Debatten om avkolonisering – att skriva om skyltar och berättelser för att ”spegla den koloniala historien” – har redan gått höga vågor. Nu fruktar konservativa britter att själva arvet från den brittiska botaniska äran håller på att kvävas av modernt självförakt.

Det som en gång var ett monument över upptäckter och kunskap ses alltmer som en arena för politiskt korrekt självrannsakan. I framtiden kommer de vackra Kew Gardens att användas för att kommunicera politik snarare än botanik.

Så man kan mycket väl undra: Hur länge kan man peta i rötterna innan hela trädet faller omkull?